Jag har en liknande situation som ännu inte är lika långt gången, men riskerar hamna i arvstvist beroende på vilket beslut jag fattar. Dock baseras utgången av detta scenario i stor utsträckning på den moraliska & emotionella faktorn snarare en den juridiska. Vi är ganska klara med vilka rättigheter vi har, men har svårt att emotionella skäl att välja väg.
Lite kort om situationen.
Jag och min bror är bröstarvingar efter vår bortgångne far. Han har två systrar och vår farmor kvar i livet. Vår relation har alltid god sinsemellan. Farmors tillgångar utgörs i stort av sin lägenhet, sitt landställe (där vi alla spenderat mycket tid tillsammans) och en mindre summa kontant kapital.
Dock fick jag och min bror reda på under året (av vår faster, inte vår farmor) att farmor gett bort landstället till den ena systern. Farmor har istället sagt att den andra systern och “pappa” (dvs jag och min bror som bröstarvingar) ska få en viss ekonomisk kompensation (som baseras på taxeringsvärdet av landstället, inte marknadsvärdet. dock inte angett någon exakt summa) för att hon givit bort landstället till den ena systern. Än har hon inte betalat ut någon kompensation vare sig till mig och min bror, eller den andra systern. Däremot har hon givit alla sina barnbarn (oss inkluderade) pengar som gåva. I och med detta så urholkas hennes tillgängliga kapital och vi ser en risk med att kompensationen uteblir eller blir mindre. Om vi inte får någon kompensation innan farmor går bort, ser vi även risk med att vår ena faster erhåller lika del av kvarvarande bouppteckning (dvs lägenheten och ev sparat kapital) plus att hon redan fått landstället i gåva sedan tidigare. Därmed skulle vår laglott urholkas ytterligare om vi ska dela på laglotterna på 3, utan att blivit kompenserade för landstället. Den andre systern vill egentligen inte pusha farmor heller för mycket med risk för att göra henne upprörd och accepterar utgången oavsett kompensation.
Vi står nu i valet och kvalet om vi ska påtala för farmor att vi tycker inte att detta är rimligt med risk för att skapa osämja i släkten och kanske tom bli portade från “vårt“ landställe där vi spenderat så mycket tid tillsammans. Farmor är av äldre generation och tycker att detta är så rätt som det kan bli för att göra det enkelt, utan hänsyn till den juridiska aspekten och vi vet inte hur hon kommer reagera om vi tar upp detta.
Eller om vi bara ska acceptera faktumet att vi inte kommer få vår rättmätiga laglott iom att landstället redan är skrivet på vår ena faster och vi inte erhållit eller kanske kommer erhålla någon kompensation för detta. Bara för att ha en fortsatt god sammanhållning inom släkten och kunna fortsätta besöka landstället på somrarna.
Hade gärna hört era synpunkter ur dels den emotionella aspekten, men även rent juridiskt hur ni tycker man skall gå tillväga för att det skall bli lagligt rättvist.
Hej Spar-Olle. Din farmor får ju ge bort lantstället, det kan du i regel inte bestrida juridiskt. Det kan hända att den räknas som förskott på arv, eller att det inte gör det. Bör framgå av gåvobrevet.
Det finns visserligen en undantagsregel i Ärvdabalken 7 kap 4 § första stycket.
4 §* Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåtenskapen.
Det är inte helt lätt att bevisa att gåvan är att likställa med testamente. Ta råd av en advokat innan du begär något. Arvstvister är inte att leka med, kan bli giftiga.
Vidare har hon lovat att ge dig och din bror en gåva, men det har ännu inte skett. Det blir tyvärr svårt att bygga ett juridiskt argument på. Om du inte har fått ett regelrätt skriftligt gåvobrev i förskott, men det verkar inte så.
Det är lätt att förstå att det emotionellt känns orättvist.
Jag förstår känslorna som finns kring det här men jag är av åsikten att det juridiska idag är felaktigt. Jag anser mig inte moraliskt ha någon som helst rätt till någon annans ägodelar oavsett släktskap och att alla borde få göra vad de det vill med sina tillgångar både i liv och i död. Jag hade respekterat farmors vilja och valt att inte ta det personligt.
Jag håller i hög grad med Straniero. Moraliskt har du ingen som helst rätt till hennes ägodelar och om hon vill skänka bort något så är det hennes att skänka bort och vill hon spendera upp pengarna är det hennes val.
I detta fall, då det inte ens handlar om att göra er arvslösa, utan om att det eventuellt kan bli så att ni får ett lite mindre arv än laglotten ger er rätt till, så känns det extremt girigt att använda sig av rättsväsendet för att gå emot en släktings vilja om vad de vill göra med sina egna tillgångar, bara för att få lite mer i sin egen ficka.
Hon har dessutom redan gett er en gåva som hon inte alls hade behövt ge er.
Jag blir alltid lika förvånad över hur folk ger bort betydligt större summor till en arvinge än vad de har råd att ge alla. Jag har svårt att se att jag någonsin skulle handla på det viset.
Det är hur jag hade gjort om jag ville så splittring och sorg bland mina efterlevande. Samma för den person som tar emot och verkar sätta pengar framför släkt och heder.
Vilken avvägning mellan att stå på sig eller svälja som är rätt för er är så klart omöjlig för oss här att svara på. Jag hade gissningsvis hellre riskerat att bränna relationen genom att påtala problemet, än att accepterat att bli behandlad som 2a gradens släkting. Men då värderar jag att stå upp för mig själv högt. Om du har barn kan du även betänka att det är pengar som inte bara påverkar dig utan även dina barn.
Hur farmor och faster behandlar er väljer de själva. Vad ni accepterar väljer ni.
Att fråga om gåvan av sommarstället är förskott av arv är kanske inte så känsligt att fråga, men det beror såklart på dom inblandade personerna.
Beroende på vad man tror om fastern som fick sommarstugan så skulle man kunna diskutera frågan med den också och själva avtala om att det ska regleras i den kommande bodelningen för att hålla en god relation bland syskonen.