Jag och min fru fick reda på att våra respektive föräldrar tänkt lägga in överlåtelseförbud i våra arv. För att “skydda” oss från varandra vid en skiljsmässa.
Jag tog fruktsansvärt illa upp och bad mer eller mindre om att få slippa ta del av något arv. Dom ställde sig mycket frågande till detta och jag undrar bara vad ni på forumet tänker?
Jag ser det som att någon försöker kontrollera mig från sin grav. Samt att mina föräldrar kommer med ett vi litar inte på ditt val av fru och tvärtom. Jag kom med förslaget att jag kan köpa en grävmaskin och gräva ett större hål, så deras arv kunde följa med dom ner i jorden om dom vill ha kontroll på det.
Vem tycker ni har rätt och varför? Och vad gäller egentligen vid en skilsmässa? Som jag ser det kan det skapa mer problem än det löser?
Oj det var hårda ord från dig. Jag tänker att de förmodligen föreslagit det av välvilja? Inte för att döma din fru utan för att måna om dig. Nu känner jag ju inte dina föräldrar så kan inte veta men som utomstående så tolkar jag det så.
Jag anser att generationen över gör vad de vill med sina pengar. Inkluderar det förbehåll utgår jag ifrån att det är av omtanke.
Jag tycker att du överreagerar. Mer än 50% av alla äktenskap går i kras och att då ha klara papper på vad som gäller är snarare något bra än något dåligt. Det besparar er problem. Om ni dessutom tänkt leva ihop hela livet är ju förbehållet inte ett problem oavsett.
#känslostyrd
Jag tycker det var en larvig “come-back” från dig. Men jag förstår att du reagerar. Det är okej och det visar på att er relation är fin. Både den till päronen och till hustrun. Men jag tror du missar grejen med att de gör det av omtanke.
Föräldrarna. Det är deras pengar. Förbehåll gäller och det kan landa i att det pengarna använts till är ditt vid skilsmässa. Det kan skapa problem, men sällan om man är överens och informerad. Även din fru vet ju förutsättningarna.
Jag ser det gärna från fler håll och försöker vara rationell. Jag har också varit lyckligt gift och är numera lyckligt skild. En separation tar en på en jävla resa (för att tala klarspråk) och eventuella gåvor och arv gör klokt i att inte vara en del av den soppan. Det är så jag tror dina föräldrar tänkt.
p.s. Prata med dem… gärna efter att du gått bananas färdigt. Be om ursäkt för din initiala reaktion och fråga hur tankarna går.
Menar du verkligen överlåtelseförbud? Menar du inte bara att de skrivit med att arvet ska bli enskild egendom?
Oavsett tycker jag du överreagerar kraftigt. För en del är blodsband klart mer relevanta än ingifta i släkten. Inte ovanligt att mor/farföräldrar därmed vill hoppa över en generation när det kommer till arv.
Ja det är hårda ord just för att jag anser inte att mina eller hennes föräldrar har något med vårat äktenskap att göra. Samt att man vill tvinga oss att utföra något efter deras död. Istället för att vädja om att detta är min önskan.
Sen ser jag hur detta överlåtelseförbud kan ställa till det för mig och min fru. Vårat barn skulle tex kunna få en sjukdom som är behandlingbar i USA för värdet av arvet. Men vi kan inte få lös pengarna pga att egendom inte får säljas. I detta fall har dom dömt mitt barn till döden från deras grav. Jag gillar det inte alls.
Det är väl inget förbud att spendera det tillsammans, exempelvis att du tar med frun på en resa eller köper en ny bil till hushållet (när ni säljer den gamla bilen kan frun få de pengarna)? Mitt tips skulle vara att (utan att veta eventuell dramatisk historik du har med dina föräldrar) att be om ursäkt för de förhastade orden och acceptera deras vilja, och sen finns det gott om utrymme att använda dem tillsammans så att det ger näring till din relation med din fru.
Konsekvensen av rena överlåtelseförbud är mer omfattande än många förstår. Risken är att arvet (i fallet fastighet eller likn) i framtiden står och förfaller om du inte har råd/lust med underhållet.
En bättre idé är att skänka arvet som enskild egendom. Då är det skyddat vid ev skilsmässa, men du/ni förfogar fritt över det.
Jag tänker att det inte handlar om ditt äktenskap utan deras arv? Är det egendom du inte vill ha så kan du ju vara tydlig med det såklart, så kan de sälja eller se till så det hamnar hos någon som vill förvalta den enligt deras önskemål.
Men i slutändan är det deras beslut, du kan förklara konsekvenserna för dem men att agera med ilska tror jag inte blir konstruktivt.
Med det sagt så håller jag med @Skogen, se till så de förstår skillnaden mellan överlåtelseförbud och enskild egendom.
Vi har ingen konflikt eller jätte jobbig relation till våra föräldrar. Är mer sättet jag stör mig på och att någon anser sig ha rätt att kontrollerar sina tillgångar efter deras död. Kan tilläggas att varken jag eller min fru behöver pengarna och det inte är några jätte summor vi pratar om. Frågan är mer om principer än om ekonomi.
Båda jag och min fru är duktiga med pengar och har inget slösaktigt beteende. Förstår inte ens vart det kommer ifrån hade dom sagt att min sista önskan är x hade vi hedrat det så långt detta är möjligt. Men som dom vill ha det nu blir jag bara som ett barn och vägrar. Men försöker förstå vart det kommer ifrån. Både känslan i oss och varför dom väljer den vägen?
Du överreagerar.
Att ha åsikter om någon annan människas (föräldrar, syskon, maka/make är inga undantag) önskan vad som skall hända med dennes egendom efter jordelivet är enligt min mening förfärligt. Rätten att bestämma över sin egendom tycker jag skall gälla även då man är död. Detta är en av anledningarna till varför Sverige omedelbart bör avskaffa rätten till laglott.
Kan man verkligen det? Kollade upp det där lite och överlåtelseförbudet i ett arv kan man varken neka till eller bestämma över. Och värdet handlar om fastigheter runtom i sverige med totalt 5 arvvingar. Ser bara att det kommer bli jätte rörigt att hantera mer än att det hjälper till med något.
Hoppas att detta är fallet. Men samtidigt har jag och min fru barn och det arvet från våra föräldrar kanske inte gör något för oss. Men jag vill inte ta beslut åt mina barn lika lite som jag vill att mina föräldrar ska kontrollera mig. Efter att man blivit myndig iaf.
Varför anser du detta? Du verkar vara av motsatt åsikt och jag är nyfiken på vad det är som gör att vi kommer fram till så olika slutsatser? Vill du utveckla lite hur du tänker? Kanske hjälper det mig att förstå hur våra föräldrar ser på saken
Jag ser det inte som att de kontrollerar dig, de kontrollerar vad som skall hända med sin egendom efter döden. Vill du inte vara med på det så är det bara att säga -Nej tack.
Överlåtelseförbud påverkar inte arvingar (i andra led alltså), så den dagen ni går bort kan era barn göra vad de vill med egendomen som haft överlåtelseförbud.
Jag tänker att det finns inget annat rimligt alternativ. Vem ska annars bestämma?
(Självklart måste det finnas lagar som reglerar vad som händer om den som avlidit inte uttryckt sin vilja i testamente, men då denne har gjort det ser jag det som helt uteslutet att bara strunta i dennes rätt till att bestämma över sin egendom)
I Sverige är det inte möjligt att skapa ett så kallat fideikommiss. Med andra ord kan du inte bestämma att viss egendom ska fortsätta gå i arv i släkten. Ett överlåtelseförbud gäller endast testamentstagaren. Om testamentstagaren har arvingar går egendomen i arv till dem, och de påverkas i sin tur inte av överlåtelseförbudet.”
Men personen är ju död och kan inte bestämma något? Och det är långa tidsperioder det handlar om som den som avlider inte kan förutspå utfallet av? En sak om man sätter det i en stiftelsen tex medans man lever. Men nu är inte värdet på arvet stort nog för att hålla igång en sådan konstruktion. Jag köper att dom har bestämmande rätt fram tills att egendom tillfaller barnen. Men sen är det ju barnens egendom och då borde ju dom ha bestämmande rätt med samma resonemang?
