Läst flera artiklar att “vitsen” med löneväxling försvinner om planen är obruten karriär, utan tidigarelagd penisionering, med pensionsprognos överr brytgränsen för statlig skatt.
Ponera att i ett förhållande, där en part har förmånen att arbeta för en bra lön (över brytgräns) medan den andra parten har lägre inkomstnivå. Med utgångspunkt i en gemensam ekonomi.
Vore det inte ett rimligt antagande att parten med högre lönenivå, löneväxlar till förmån för sin partner? dvs att löneväxlingen sker till dennes konto istället för sitt eget.
Vad vore alternativet och skapar man annars maximal effekt av sin intjäning under livet?
Behöver nog förtydliga att frågan i sak är hypotetiskt och inte nödvändigtvis gäller mig personligen.
Med utgångspunkt att ”man” har stor del av yrkeslivet kvar, men gillar sitt arbete, där det även utgör en stor del av ens identitet. så tänker jag att man har som utgångspunkt att arbeta tills ordinarie pensionsålder, men inte nödvändigtvis längre än så.
Löneväxla är någon annan går inte. Men om ni är gifta kan du överföra ppm avsättningen löpande till din make/maka. Ekonomisk rent statistiskt som par lönar det sig extra bra om en man överför till sin fru och om han räknar med att betala hög marginalskatt på sin pension ( över 55000 per månad för 2026) och hon inte kommer ha så hög pension.
Då sparar man 20% skatt på utbetalt belopp i pensiondel som istället utbetalas till kvinnan.
Kvinnor lever ca 2-3 år längre statistiskt dvs 10-15% längre i pension dvs trots dom 7,5% beloppen reduceras med går överföringen på plus statistiskt eftersom kalkylen för månatlig utbetalning är same same för män och kvinnor dvs kvinnor får ut mer pension pga sin längre livslängd.
Frun får det bättre ekonomiskt än hon annars skulle fått om du dör före henne. Om hon har lägre pension kan det vara en bra idee i vilket fall.
I vårt fall ökade fruns pension med 2500 och min minskade ca 2500 per månad pga överföringarna jag gjorde i många år.