Vad menar du? Pengar är ju “penseln man målar sitt liv med”, ju. Det har Jan sagt!
1 gillning
Må så vara, men det blir en rätt fattig målning om pengar är det enda som finns i livet.
Jag och min fru har gemensam (inte ”delad”) ekonomi. Helt och hållet. Jag tjänar mångdubbelt mer och kommer därmed ha en helt annan pension. Men det gör ju inte ont på henne.
Tvärtom, vår levnadsstandard idag och i framtiden möjliggörs i mångt och mycket av just detta.
Gällande sparande så har vi det mesta gemensamt, i mitt namn, exponerat mot börsen och allokerat på ett antal olika ISK och KF.
Hon har en mindre del (men fortfarande några hundratusen) i sitt namn ifall nåt skulle hända med mig eller så. Jag är den som hanterar sparandet och följer upp. Vi har sen många år gemensamma kreditkort för utgifter och båda köper i stort sett det vi vill oavsett om det är för gemensamt eller enskilt bruk. Större utgifter pratas igenom vid behov.
Våra löner går in i en gemensam pott och utgifter och sparande fördelas.
Ovanstående funkar toppen om man litar på varandras ekonomiska mognad, ser varandra som ett team och inte försöker vinna fördelar som många verkar syssla med.
11 gillningar
Jag vet inte varifrån du fått att det skulle vara det enda som finns i livet, men det är absolut en viktig del. Är man ogift och har separerad ekonomi så har man i alla fall den biten under kontroll och kan istället lägga sin energi på annat.
Det är ju knappast så enkelt.
Ex1:
”Älskling vart ska vi åka på semester i år?”
”Jag tänkte åka till Mauritius, du kan låna pengar av mig och betala tillbaka i 20 år…”
Ex2:
”Åh vilken fin soffa”
”Vill du ha den får du betala för jag nöjer mig med nåt billigare”
Ex3:
”Jag har sparat disciplinerat och kan nu gå i pension”
”Kul för dig men jag behöver jobba 15-20 år till”
Etc etc.
Allt är lösbart men att påstå att ett liv i tvåsamhet skulle vara friktionsfritt bara för att man håller isär ekonomin är ju inte mer sant än att det omvända funkar för alla.
12 gillningar
Som att leta efter någon att spendera livet med?
Nej, det är sant. Om man har höga krav på dyra prylar och upplevelser och samtidigt tjänar väldigt ojämnt kan det säkert vara ett problem. I ett sådant läge tycker jag dock den som väldigt gärna vill konsumera men känner sig stoppad av den andras ekonomi kan skjuta till extra i de fallen. Jag har då aldrig haft något sådant problem. Mina krav är inte särskilt höga och om min sambo skulle ha dålig ekonomi under en period har jag inga som helst problem att anpassa mig till det.
3 gillningar
”Ledsen att du blev av med jobbet gumman, nu blire havregrynsgröt morgon middag kväll för oss båda, och fin boost på mitt sparkonto!”
Blir man av med jobbet har man a-kassa i 1,5 år (300+150 arbetsdagar om man har gemensamma barn under 18) om man lärt sig ta ansvar för sin ekonomi och inte förlitar sig på att ens partner ska agera socialt skyddsnät ifall något skiter sig.
Glöm inte att skicka vidare det du betalt extra under den perioden till inkasso också. 
Jag förstår att det för vissa kan vara en svår omställning att ta ansvar för halva sitt hushåll och inte använda partnern som socialt skyddsnät, men jag ser faktiskt inga konstigheter med att man ska planera sitt liv tillsammans med en partner på samma sätt som man skulle gjort om man var singel. Man ska se till att man har en ekonomi med goda marginaler och man ska se till att det finns försäkringar, besparingar, skyddsnät som kan stötta en under en överskådlig period ifall saker och ting inte går som det ska. Det ansvaret bör man ta oavsett om man är singel eller lever tillsammans med någon.
8 gillningar
Bara för att hon “öronmärker” pengar så betyder ju det ingenting vid skilsmässa. Då delas ju de pengarna också mellan er. Om ni inte har äktenskapsförord?
1 gillning
“Har många ggr övervägt skilsmässa genom åren men backat för “barnens skull”.” skrev du som inledning.
Är svårt för mig att fördtå hur dessa tankar på skilsmässa huvudsakligen kommer från era olika ekonomiska sinnelag.
Hur gamla är era barn?
Varför tror du barnen skulle lida/bli missnöjda vid en skiljsmässa eller separation?
Det handlar inte om att använda sin partner som socialt skyddsnät, utan att man gemensamt kan skapa en starkare ekonomisk situation tillsammans än summan av två individer separat.
Det funkar inte för alla, i TS fall verkar det inte fungera så bra, för tillfället i alla fall.
Jag har nu förtydligat ovan: Vi har helt gemensam ekonomi. Jag skrev delad ekonomi, vilket kan missförstås 
Är det fel av mig att ogilla att hon vill reservera pensonspengar åt sig av våra gemensamma pengar?
Hon äger ju som sagt hälften av allt (vi har inga äktenskapsförord e likn), trots att min inkomst är mycket högre och min sysselsättningsgrad är högre. Det tycker jag hon borde nöja sig med, är det fel av mig?
Såklart.
Inget av detta hindrar separerade ekonomier och gemensamt hushåll med vettig fördelning av utgifter och uppgifter.
Men fasen vad mycket lättare det är om det inte funkar i relationen.
Det verkar som du har skuldkänslor för att du tycker som du tycker. Dina känslor är lika viktiga som hennes och det är absolut inte fel att känna som du gör <3
Jag står fast vid att ni måste sätta er ner och verkligen prata om detta. Det är lika viktigt att du känner dig lyssnad på som att hon känner det. Att samtala så här är svårt, ännu svårare när det gäller pengar då detta ofta är känsloladdat.
Du har även ett bra argument till hennes oro för pensionen, det är att om ni går skilda vägar får hon ju hälften av vad ni har tillsammans, utöver sin intjänade pension. Har du lyckats få en bra summa, kommer denna räcka gott och väl till hennes pension också.
Ni måste hitta en lösning som ni båda kan acceptera. Bolla ideer, se för- och nackdelar, fråga hur den andra uppfattar/känner inför de olika ideerna. Sätt siffror på dem och rangordna dem. Kom fram till något som känns ok för båda.
2 gillningar
Så länge båda är okej med 50/50-delning om det skiter sig. Många är inte det, inkl TS. Den sitsen är svår att föreställa sig om allt är välfungerande i vardagen.
Vad exakt är det du ogillar med detta?
Du har uttryckt en oro för att pengarna inte investeras vettigt, om det är enda anledningen så skulle jag säga att det inte är fel.
Om det grundar sig i något djupare där det inte finns tillit till varandra hur pengarna skall användas i framtiden, då kan det vara ett problem. Gemensam ekonomi kanske inte är lösningen på det problemet.
Om man skall vara petnoga så äger hon hälften av allt antingen vid skilsmässa eller ditt frånfälle.
Så länge ni är tillsammans är allt ditt ditt och allt hennes hennes, i princip.
1 gillning