Bygger ju på att man har en öppen och ärligt kommunikation oavsett var man landar i gemensam eller delad ekonomi 
1 gillning
För “gemensam-ekonomi-ivrare” finns det ingen rättvisa. Det är ett VI och man räknar inte på kronor och ören. Det bygger på gemensamma värderingar och gemensamt ansvar. Det bygger på tillit och att man har liknande grundinställning till ekonomi och pengar. Passar inte för alla, men för de som får till det, blir det en mycket stark team-känsla och ett klister som hjälper förhållandet att hålla ihop.
(Observera att jag inte klankar på de som har delad ekonomi. Det kan funka bra det också).
5 gillningar
Lider med dig 
Är hon medveten om att det inte spelar någon som helst roll om pengarna står i ditt eller hennes namn eftersom ni är gifta?
Allt är ju era gemensamma tillgångar och delas 50/50 vid skiljsmässa. Förutom din tjänstepension som ändå är 100% din.
Jag har lite det motsatta ”problemet” att det är jag som får ta hand om allt det ekonomiska. Frun är helt ointresserad mer än resultatet en gång om året när vi går igenom placeringarna och kommer överens om planen framöver, eventuella ändringar mm. Sen utför jag det och förvaltar pengarna. Det har löst frågan mht hur/att pengarna placeras. Sen är det ju lite trist när något gått fel tex ett börsras och hon säger ”det där var ju inte så bra skött” 
Inte så allvarligt, vi skojar rätt friskt med varandra.
Kanske en idé även för er om hon kan förlika sig med tanken, och fakta, att det faktiskt är er gemensamma tillgångar rent legalt?
Jag tror ni måste sätta er ner (boka en tid, det gör jag för att frun ska ha samlat mental energi att engagera sig ) och prata igenom grunderna, vad hennes rädsla är, varför hennes beteende är meningslöst (som gifta) och faktiskt kontraproduktivt (förlorad avkastning) för er som familj/enonomisk enhet vilket kan drabba era barn i framtiden, vad som är din frustration, vad en bättre plan framöver skulle kunna vara. Typ. Kanske tanken på att hennes beteende kan påverka era barns framtid negativt kan vara en dörröppnare? Det handlar inte bara om er typ.
Håller tummarna att ni kan hitta en väg framåt. 20 års äktenskap är ju inget man kastar överbord lättvindigt 
PS: Kanske ett sätt att hjälpa henne vidare är att du överför dina Premiepensionspengar till henne för lite ökad trygghet, och för att balansera att din TJP inte ingår i ev bodelning. Även om PPM sannolikt är en mindre del så visar det kanske på god vilja. Se tex nedan
2 gillningar
Jag är okej med 50/50 delning om det skiter sig (skilsmässa), och det är ju 50/50 som gäller lagligt då vi inte har äktenskapsförord e dyl. Och jag har ju det som ett av argumenten till varför jag inte tycker det är rätt av henne att vilja reservera av våra gemensamma pengar till hennes pension - jag tycker hon ska nöja sig med hur det är och inte försöka reservera pengar.
Eller missförstod jag dig?
Lite. 
Men jag förstår din syn eftersom hon inte ser det som 50/50 utan nån sorts egen bakdörrslösning.
Vi gör exakt samma med motsvarande förutsättningar, 22 lyckliga år och fortsätter räkna, man kan misstänka att det är det andra synsättet som skapar friktion och gör att 50% av äktenskap går i kras. Men det är hobbyanalys så här på söndagen.
Det kan ju vara så enkelt men är det ju absolut inte för alla. För oss är det så enkelt.
-
Vi gillar båda att resa och sparar gärna pengar till det. Jag skulle nog inte vara tillsammans med någon som inte gillade att resa. Eftersom vi har separerade ekonomier kan jag välja att betala mera för att flyga businessclass, det hade vi nog inte gjort om vi hade haft gemensam ekonomi. (Min hustru skulle tycka att det var onödigt om hon visste hur mycket det kostar.)
-
Helt rimligt. Om en partner vill ha en dyrare soffa än den andra är det helt rimligt att den får betala för den. Att tvingas kompromissa kan lätt ge irriterande friktion.
-
Jag sparar disciplinerat för att kunna gå i pension tidigare. Helt rimligt då min hustru då får riktig pension.
Det funkar inte för alla men får oss fungerar det bra.
1 gillning
Kommer med en helt annan vinkel här.
Jag skulle sagt du följer jag leder. Och om du inte vill följa mig så hitta en kille du vill följa.
Min uppfattning är att kvinnor som bråkar om sånt här är inte attraherad av personen i fråga. Man väljer inte vem eller vad man attraheras av, vi bara blir det.
Sen märker jag att du bryr dig om henne. Och jag förstår det som att hon håller det emot dig
Vi har ju med åldern insett att rättvisa inte går att uppnå, eller ens är viktigt. Vi satsar på att vara lyckliga istället. Sedan är det klart att det inte fungerar för vissa, men det är ju inte primärt en funktion av orättvisa. Ärligt talat så tror jag inte det hade varit lättare för ts om han hade haft separat ekonomi från sin fru.
2 gillningar
Det tror jag inte heller. Hon verkar obstinat och han verkar less på henne.
1 gillning
Jag tror inte heller man lagar relation med rättvisa. Däremot blir det lättare om den ändå spricker.
Jag tror inte heller delad ekonomi är ett kärlekskitt.
Kärlek bokförs inte med kassabok.
2 gillningar
Jag tror det blir svårare på vägen om man positionerar sig för att det ska ta slut. Jag är inte naiv, så jag vet att det kan hända. Men planen är ju tills döden skiljer oss åt. Om det skulle sluta med skilsmässa, så bryr jag mig faktiskt inte så mycket om jag har några miljoner mer eller mindre på kontot. Då skulle jag nog tycka att det vore värre om jag skapade friktion i äktenskapet pga “rättvisa”, för rättvisa är ju helt subjektivt och därmed ouppnåeligt.
TS fru tycker uppenbart annorlunda oavsett.
Efter att ha vädrat mina tankar även på annat håll, och reflekterat, har jag kommit fram till följande om hur jag vill ha det.
-
Att vi bestämmer en likvidbuffert (ca tre års extraordinära utgifter såsom planerade renoveringar, bilbyte, etc) som vi fördelar 50/50 på ett riskfritt sparkonto i vardera namn, för lätt åtkomst om den ene t ex blir sjuk.
-
Att vi bestämmer ett totalbelopp som ska ligga i aktiefonder. I min mening allt utöver bufferten nämnd ovan, och jag avser då rejält breda fonder med hyfsat låg volatilitet. Helst på ISK i mitt namn då hon har noll koll på sånt och inte agerat trots att det var flera år sedan jag hjälpte henne att skapa ISK för fonder. Men helt ok om hon vill ha hälften på ISK i sitt namn, bara inte hon börjar hamstra undan pengar i hemlighet igen. Denna investering i fonder kommer högst sannolikt ge oss båda en rejäl och jämnt fördelad pensionsboost.
-
Vi är gifta och delar allt 50/50 - hus, sparkonton, värdepapper, etc. Det får hon nöja sig med - jag vill inte reservera nåt extra åt henne för att jämna ut storleken på våra pensioner. Vill hon ha den extra ekonomiska tryggheten som det innebär att fortsätta vara gift med mig, genom 50/50 enl ovan, får hon steppa upp i att hålla relationen väl.
Vad tänker ni om ovan - är jag rimlig/orimlig?
Hur skulle du själv föredra att göra i liknande situation?
Obs att jag avser 1, 2 och 3 samtidigt. De är alltså inte separata alternativ.
Jag tycker det låter rimligt, men man kanske får komma ihåg att de som huserar på det här forumet förmodligen är mer intresserade av ekonomi än din fru, och kanske ser vissa saker som självklara som inte hon ser.
Beroende på hur ointresserad hon är, men kanske göra en sammanställning av era sammanlagda tillgångar kan hjälpa henne att inte känna ett behov av att hamstra på sig pengar på sparkonto?
1 gillning