Jag tänker spontant så här:
Det ska finnas amerikanska undersökningar på att man i pension behöver ungefär 70% av sin slutlön i lön för att ha ungefär samma liv som man hade innan. Jag upplever att det stämmer hyfsat korrekt om jag tittar på folk i min omgivning eller om jag skulle räkna bort barnkostnaderna samt räkna med sänkt ränta till följd av högre amorteringsgrad. Det svenska pensionssystemet siktar på 60%.
Det vill säga att i typfallet så behöver de flesta egentligen inte spara privat till pensionen, vilket också var poängen med dagens pensionssystem. Nu är få människor typfallet, så det kan behövas komplement - men ja, jag upplever att många som sparar sparar för mycket (och många som inte sparar alls, sparar för lite). Få har en korrekt balans. Därav avsnittet:
Nästa tanke är en som jag går och klurar på och nämnet i veckans avsnitt (323) är den som inom akademin kallas för “consumtion smoothing.”. I korthet lyder det som följer:
De flesta tips kring sparande brukar vara t.ex. spara 10% av din lön. Det är dumt utifrån ett livcykelperspektiv där man kanske som 20-åring - med låga inkomster - inte borde spara något alls och som 50-åring på toppen av sin intjäningskarriär borde spara 30% eller mer.
Dvs snarare än att sikta på att hålla sparandet konstant över livet, borde man sikta på att hålla konsumtionen i relativa tal konstant.
Men ja, jag åhller med om att fler som sparar borde spara mindre till pensionen. 