Hej,
Vi är ett 37-årigt par med två småbarn (3,5 år och nyfödd). Vi bor i en bostadsrätt, tre rum och kök, i centrala Göteborg på 73 kvm. Vi har bott här sedan 2016 och fick bostadsrätten för ett ”bra pris”, dvs att vi slapp budgivning och fick köpa för samma peng som säljare hade fått ge två år tidigare, nu behövde hon bara få sålt snabbt! 4Miljoner blev prislappen. Sedan dess har vi amorterat i långsam takt och sparat hyfsat med pengar vid sidan av, samtidigt som vi rest mycket och gjort lite karriär (ökat på intäkterna). Nu uppskattas bostadsrätten vara värd mellan 4,5 och 5Miljoner och vi har de senaste 2 åren haft ett väldigt kostnadsfokus samtidigt som så mycket som möjligt använts till att betala av lånet. I skrivande stund är bolånet nere på 65k och förväntas vara helt avbetalt när vi skålar in det nya året om några veckor.
Jag har en bakgrund inom finans (även om jag inte alls jobbar med det idag) så jag är väl medveten om att upplägget hade kunnat vara annorlunda gällande avkastning vs kostnader på sparat kapital etc. Men att ha en tydlig målbild (betala av lånet) och koppla det direkt till våra intäkter och utgifter varje månad var helt enkelt lite enklare för oss båda att ”greppa” och gjorde att vi båda två i hushållet kunde förstå och känna hur vi bidrog till målet. Är man mer intresserad av hur våra kostnader är fördelade så finner man det på vår instagram under ”kostnadsfixen”.
Nu har vi som sagt precis fått ett tillskott i familjen sedan någon vecka tillbaka och inkomsterna kommer därmed att minska en del kommande 1,5 åren. Men… vi kommer inte ha några lån. Dvs att snittkostnaderna förväntas vara relativt låga och tillika 0kr kommer att betalas till bank för ränta (eller amortering). Vi kommer fortsatt att försöka hålla relativt låga levnadskostnader (utan att tumma på tillvaron allt för mycket, vi köper det som behövs. Men inte så mycket mer än det (förutom resa under semestern). Resten av pengarna skall vi alltså nu börja spara/investera på börsen - vilket känns roligt. Jag har princip inte gjort detta sedan en exit jag gjorde innan ”pandemindippen”. Nu börjar jag och min sambo fundera/diskutera vad vi skall spara till… eftersom det finns lite olika vägar att gå. Primärt så har vi ju ett behov att inom 2-3 år bo större, barnen skulle behöva varsitt sovrum och vår enda toalett blev snabbt en trång sektor. Även matlagning och måltider skulle behöva ha ett större utrymme. Vi pratar om hus. Och vi diskuterar för närvarande tre olika alternativ.
Köpa ett ”billigt hus” (men inte vår husdröm) 2-2.5Milj och försöka satsa på växande sparkapital på börsen kommande 7-10år för att på sikt kanske sluta jobba tidigare.Inga pengar till någon bank och allt in på börsen. Vi kommer därmed att kunna ha en liten pengamaskin från start och ränta på ränta effekten är ett omedelbart faktum.
Köpa ett hus med lite ”mindre i lån” ca 1-1,5Milj (närmare vår husdröm) dvs att huset får kosta runt 5,5-6Milj. En del (kanske 4000-5000kr) betalas till banken varje månad och resterande läggs in på börsen. Men här börjar vi ju isåfall från noll och det kommer ta lite tid att bygga en pengamaskin och vi går miste om den alternativa avkastningen i första scenariot. Horisonten om sluta jobba blir avsevärt längre bort.
Vårt fokus ligger på att fånga husdrömmen och vi belånar oss (som genomsnittssvensken) ganska avsevärt, kanske 4-5 miljoner i lån och kommer ha betydligt mindre pengar över till ett sparande på börsen, här blir det banken som får många tusenlappar varje månad. Det blir inget fokus på att dra sig tillbaka tidigt.
*Kan även tilläggas att vi ibland även diskuterar ett ännu mer extremt förfarande än första alternativet, det skulle isåfall vara att försöka få tag i en hyresrätt (tillräckligt stor) och frigöra allt vårt kapital i bostadsrätten och lägga in det på börsen.
Nu till vår fråga, Jag antar att vi inte är ensamma om att sitta och planera för hur man skall planera kring boende, drömmar, småbarn och ett par väldigt viktiga år man har tillsammans i livet.
Hur har ni gjort/resonerat och varför? Har vi folk i forumet som valt någon av dessa alternativt och kan dela med sig hur det har gått med några års erfarenhet? Kanske sålde någon av ett boende för 4-5Milj, flyttade till hyresrätt och satte allt på börsen för 5 år sedan? Eller… gick “all in” på husdrömmen?
Jag tycker att den viktiga skillnaden mellan att bo i hus eller hyresrätt är inte ekonomin utan hur man vill använda sin tid.
Husägare lägger mer tid på sitt boende än de som bor i hyresrätt, men det är inget ”problem” om man tycker att fixa på huset är kul att lägga tid på.
Ekonomiskt kommer ni kunna ha det bra oavsett så fundera mer på mjuka värden, tid, intresse och vart ni vill bo. Vissa saker ett hus erbjuder kan man inte få i en hyresrätt. Glöm inte pendling också! Att pendla i trafik för långt suger nog lusten ur den mest fanatiska husägare.
För hyresrätters del upplever jag att det är en felprissättning av dyra hyresrätter (över 20kkr/månad) dessa hyresrätter är oftast väldigt stora, högst upp i husen och kan ligga i väldigt bra områden. Jämfört med bostadsrätter i samma områden och storlek är hyresrätter i den prisklassen billiga! Förmodligen är de med hög betalningsförmåga mer benägna att äga sitt boende.
Hej @Firefly! Tack för ditt svar - uppskattas. Tycker du har en hel del bra poänger som jag tar med mig. ”Svårigheten” för oss är att försöka matcha en husdröm och samtidigt försöka bygga en pengamaskin, känns som att det hade vart enklare om man hade haft barn som flyttat hemifrån redan - men det kanske är en illusion. Man blir bara så nyfiken på vad som skulle hända om man säljer bostadsrätten nu, och förvaltar närmare 5Milj kommande 10 år… eller om man kommer ångra sig, för att några av ”de viktigaste åren” i barnens uppväxt kunde vart så mycket mer… så mycket mer än ett fokus på att bygga en pengamaskin:)
Uppskattar såklart din input som jag skrev tidigare, kanske skall vi försöka släppa maskineriet och försöka greppa mer i mjuka värden.
Köp drömhuset och lev gott de kommande 15-20 åren. Ni har ju redan levt sparsamt och i mitt tycke bott torftigt i många år.
Det är åren när barnen växer upp som ni kommer minnas när ni är 55 och de flyttat.
När den dagen kommer så kommer så har ni betalt av massa på lånet, har högre löner och huset har ökat i värde. Då kan ni göra som jag och köpa hus på landet för småpengar och sluta jobba😄
Vad händer om du bryter ner drömmarna i lite mindre delar? Vilka värden handlar husdrömmen om? Vad för liv lever ni då? Finns det några förebilder som lever någon av era drömmar?
Jag drömde om FIRE när jag var yngre men tog mig en funderare och istället för att gneta på gick jag ner i tid, bytte jobb. Tillslut tog jag steget och blev frilansare och idag trivs jag väldigt bra med att jobba. Men det jag egentligen ville ha med FIRE var att slippa springa i något tilldelat hamsterhjul med chefer och julfester jag helst slipper. Så jag byggde mitt eget hjul istället där jag gärna springer
Ja, det du säger är förmodligen riktigt! Utan att jag kanske insett det själv av någon märklig anledning
Vi har nog två drömmar… och försöker väl förstå hur man lyckas nå båda på kortast tid och hitta en bra/perfekt balans. Baserat på det jag känner till (inte så många referenser) så har vi inga förebilder, det är väl en av anledningarna till att jag frågar här på forumet… för att få lite insp och input. Vilket ni alla är så snälla att göra
Jo, många dagar landar vi i just den slutsatsen. Men man är samtidigt så frestad av att bara köra på med sparandet och bli förmögen snabbare! Men… det är ju, precis som vi är inne på, varken ”min tid” eller ”vanlig tid” det handlar om. Det är ju ”familjens och barnens tid”… vilket ställer till det lite. Men absolut, hittills landar vi nog ändå i din slutsats flest dagar i veckan och det kanske får vara gott nog som underlag för beslut.
Prioritera ett hus med trädgård. Varför? Barn vill ha utrymme, de vill springa ut och leka och mår bättre i ett hus är min lilla erfarenhet. Finns det grannar med barn att leka med - ännu bättre.
Fasta tillgångar är också en bra sak att ha ibland och det är inte fel att fixa lite med hus och trädgård, grilla, odla lite, få frisk luft etc. Många tror att lyckan i livet är pension, pengar och vila pga tråkiga, stressiga jobb. Huruvida kvaliteten på vilan är bra eller dålig diskuteras mindre ofta. Att hålla sig sysselsatt är väldigt viktigt tror jag och gärna med något positivt.
Dagens pengar är trots allt bara nollor och ettor på en skärm. Därmed inte sagt att man bör strunta i att sköta sin ekonomi.
Sluta amortera och börja investera, inga konstigheter att ha lån på 50-70%, låt pengarna växa på börsen. Som stockholmare går alternativ 1 och 2 bort och de flesta kör på 3an men då blir resultatet som din 1 och 2a med nivå på boende. Tycker ni kan köra på 2an och ha utrymme för spar, men belåna er mer om ni är långsiktiga och investera för tusan!!
Ja, precis - vi kommer att börja investera från och med Januari. Blir ganska bra tajming makroekonomiskt också, amorteringen har ju gjort att vi iprincip riskfritt kunnat arbeta med en indirekt avkastning omkring 5%. Nu är ju tanken att lägga in detta på börsen istället. Åtminstone 18 månader framåt, då vi kommer vara föräldralediga. Men ja, alternativ 2 känns ju mest ”balanserat” medan de andra två är mer extrema åt varsitt håll.
Hus medför mer underhåll, men också mer frihet och möjligheter.
Ett lån på 1,5mSek ger er en räntekostnad på ca 2500-3000 /mnd efter ränteavdraget vid en ränta på runt 3%.
Att leva bra, må bra och ha lite mer möjligheter kring boendet med bäbis/barn är värt mer än några tusenlappar i mitt tycke.
Det var därför jag lämnade min lgh och flyttade till en liten gård utanför Göteborg
Vi flyttade till hus för mindre än ett år sedan och vår livskvalitet har utan tvekan höjts. Bara lyxen av att kunna grilla och sitta i uterummet på sommaren är fantastiskt. Av alternativen du nämner så lutar det väl åt att ha gått all in i husdrömmen även om vi undvek att tömma alla våra konton inför husköpet.
Den största skillnaden (som jag ser det) är att man inte lever inpå varandra på samma sätt som i en lägenhet. När jag jobbade hemifrån i lägenheten ville jag helst inte att barnen skulle ta hem kompisar eftersom jag lätt blev störd. Nu kan sonen hänga med kompisarna i spelhörnan i källaren medan jag kan sitta och jobba ostört på andra våningen.
Om vi hade en bjudning i lägenheten blev det ofta lite trångt trots att vi bodde på 102 m2, särskilt om det var många barn med som lekte i rummen intill. Nu kan vi sitta och avnjuta vin i matsalen efter middagen medan barnen leker i källaren eller i sina rum på ovanvåningen.
När sommaren närmar sig blir skillnaden från lägenhetsboendet ännu tydligare. Vi hänger ute i trädgården, grillar, umgås i uterummet och barnen hoppar på studsmattan. Vår trädgård är liten men lummig och jag tycker att det är rätt avkopplande att pyssla i den (till min stora förvåning). I våras förde jag ett krig mot en invasiv växt. Jag tror att jag vann, men vi får se. Nya utmaningar som dyker upp.
Vi köpte hus hyfsat centralt, så alla utom min son har nu närmare till jobb/skola. Det kostar såklart mer men jag tänker att vi tjänar in det på den minskade pendlingen, särskilt tidsmässigt. Om ett billigare hus på landsbygden innebär att man då behöver två bilar istället för en, kanske det rentav blir dyrare.
En annan sak man lätt glömmer när man jämför med hyresrätter är att hyrorna stiger varje år. Ett köpt boende fungerar tvärtom. Man betalar mindre och mindre ju längre tiden går och löneinflationen påskyndar processen. Jag tenderade att bygga kalkylen mest för hur det såg ut första året. Det är ju en miss så klart. Men visst, man kommer sannolikt att lägga mer på underhåll och drift. Behovet av buffert ökar. Samtidigt är det en tillgång som man äger med hävstång. Åtminstone om man gjorde som oss. Vi maxbelånade oss för att ha kvar så mycket som möjligt på börsen. Man får ju inte glömma att staten subventionerar ägd boende. Vi har ju ränteavdrag, ROT och RUT. Svårare att nyttja i en hyresrätt.
Vi är i samma ålder med två barn under tre. Satsat riktigt hårt på isk-uppbyggnad innan vi för 3-4 år sedan köpte ett mindre hus med stor tomt för 4,5 miljoner. Huset kommer förmodligen behöva byggas ut, men vi tänkte “växa i och växa ur” innan det sker. Vår plan är att komma ner till 50% belåning inom 4-ish år och på så sätt få bättre cash-flow och möjlighet att jobba mindre samtidigt som vi låter kostnaderna gå upp allteftersom barnen växer. Samtidigt växer förhoppningsvis isk till sig på sidan om.
Så jag hade nog belånat mig upp till 50% (då blir det kanske inte drömhuset direkt, men jag ser det som viktigt att inom 15 år eller så vara rätt säker på att jag har ett visst mått av finansiell frihet högst troligt) och sen kört in resten på börsen och fortsatt investera isk och hus parallellt (om huset ni köper har behov av det) för att när. I närmare er 50 förhoppningsvis ja både ett bra hus som funkat för barnen uppväxt och ett hyffsat stor kapital på isk om möjliggör valmöjligheter när barnen börjar sköta sig själva allt mer.
Ja, fördelarna är helt klart många! Intressant vinkel kring inflationen och att kostnaderna (indirekt) minskar över tid - bortsett från eventuella reparationer då… Vet inte hur mycket man får räkna med beträffande underhåll, men känns som att det ändå är en del (eller skulle kunna vara), förmodligen högre i en villa än rad/parhus?
Hej, jag trodde kapitalkostnaderna enbart var kopplade till lånet? Är det den alternativa kostnaden du syftar på? Dvs, att kapitalet är bundet och hade kunnat generera pengar om det var investerat på ex. börsen? Eller är det något jag missar här kanske?
Intressant resa! Tack för att du delar. Förstår jag det rätt om ni först satsade på ISK, och sedan köpte ett hus för 4,5milj (men inte för ISK-pengarna? Dessa rörde ni aldrig?). Och ni har parallellt fortsatt spara i ISK, samtidigt som ni avsätter en andel till boendet och successivt bygger/underhåller detta?
Eller använde ni ISK-kapitalet när ni köpte huset oh “började om” med sparandet?
Vi använde inga isk-penger till huset (dock var vi hjälpa av varsin lägenhetsaffär med 700-800k i vinst på varje) och har sedan vk flyttade inte endast amorterat och inte investerat på börsen. Dels för att isk redan är fyllt till en sådan nivå att 7-10 års passivitet med 6% tar oss till fire-nivå (lite beroende på livsval och önskad utgickfts nivå) och dels för att inkomsterna varit lägre pga föräldraledighet och deltidsarbete (helt planenligt, anledningen till att vi sparade mycket först var att ha frihet att vara föräldrar på våra egna villkor), dock tillräckliga för att amortera till 50% på 6-7 år.
Kortfattat är väl vår plan att försöka balansera drömmen om ekonomisk frihet med platsen vi är på i livet och vad vi behöver för att leva vårt bästa liv frammåt med våra barn.
