Tar kandidatexamen i statistik vid slutet av året och funderar på att plugga vidare till masterexamen, men jag har lite press från föräldrarna att arbeta direkt efter min examen då de har varit fantastiska och köpt en bostadsrätt åt mig i Stockholm, och de vill jag ska ut och jobba tidigt så jag kan ta hand om mig själv ekonomiskt. Det är klart att i slutändan är det jag som bestämmer för mig själv över vad jag vill göra, men efter all tjatande och hjärntvättande blir man ändå lite kluven gällande vad jag ska göra.
Jag har försökt att göra en liten sammanställning på fördelar och nackdelar och så som jag ser det så är fördelen med att plugga vidare att det i längden (förhoppningsvis) ger högre inkomst och högre positioner, öka mitt sociala nätverk under pluggtiden samt att det underlättar att jobba utomlands ifall det skulle vara aktuellt, men nackdelen är då 2 års “missat” inkomst och pension etc, samt kommer jag behöva försätta ta CSN-lån under de här två åren och kanske vara lite mentalt stressad med plugg och extrajobb parallellt (jobbar redan i dagsläge extra parallellt med plugg).
Men är 2 års av fördjupande akademisk utbildning verkligen mer värt än 2 års av arbetserfarenhet?Personligen känns mitt problemet lite som “utöka teoretiskt kunskap vs arbetserfarenhet” Sett på forumet att det är många som har pluggat vidare eller åtminstone pluggat länge, hur tänkte ni, var det bara att gå raka vägen till master eller var det en vägskäl för er också?
Jag har en övertygelse som jag kan dela med mig av.
Men det är välkänt att mer utbildade har högre lön än mindre utbildade. Lön korrelerar med utbildningsnivå.
Men jag tror inte att det finns ett orsakssamband mellan antalet högskolepoäng och lön. Orsakssambandet är nog personens mentalitet, driv och engagemang i sig själv och sina företaganden. (Min åsikt och tro). Med andra ord är man sjukt engagerad och driven så går man den vägen, alltså oftast plugget om man har lite läshuvud, och får lönen därefter.
Vill man plugga vidare och man kan lägga det drivet, engagemanget på just plugget tror jag det är det bästa du kan göra. Låt inte dina föräldrar bestämma vad DU ska göra. Det är ditt liv. Ditt beslut och din vilja är alltid rätt.
Det är normalt lämpligt att läsa in en mastersexamen direkt, inte att vänta. Om du börjar jobba kommer du snart dra på dig kostnader och vanor som gör det svårt att gå tillbaka till studentekonomin.
Jag tror inte att man främst ska titta på sådana krassa faktorer utan mer fokusera på att det i många sammanhang är en förutsättning att ha en mastersexamen. Jag jobbar själv med internationellt bistånd som är en väldigt konkurrenspräglad arbetsmarknad. Om man bara har kandidatexamen blir man snabbt akterseglad. Du blir krasst alltså bortsorterad i rekryteringarna eftersom de får in sådana drivor av ansökningar. Sedan finns det säkert andra områden där det inte är lika petigt men dessa tenderar att vara tråkigare och ge sämre möjligheter.
När jag själv pluggade hade jag en strategi som jag skulle beskriva som riskminimerande snarare än möjlighetsmaximerande. I det riskminimerandet ingick att ta ut en mastersexamen men samtidigt att fokusera på sådant som “säkert ger jobb” snarare än att “sikta högt”. Med vissa inriktningar kan man få riktiga höjdarjobb men det är ju de facto inte alla som får det. När jag nu ser tillbaka på studietiden kan jag tycka att jag borde kunnat ha satsat högre. Allmänt sett är det så att populariteten hos olika roller och arbetsgivare speglar “roligheten” rätt bra. Man kan förstås ha väldigt udda egna prioriteringar men för de flesta är arbetsgivare med hög konkurrens ställen man söker till för att de är bättre än andra. Att du inte är sugen på att söka till just de ställena beror förmodligen på att du inte har rätt kunskap för att förstå hur mycket bättre de är, inte att alla dessa andra skulle ha helt andra preferenser och mål i livet.
Jag kanske kan tillägga att jag efter examen hade en idé om att söka så kallade generiska jobb, alltså roller som är rätt vanliga och finns på många ställen. Det är inget kategoriskt fel med den inriktningen och den kan säkert passa vissa. Vill man bo i Ödebyträsk och ägna fritiden åt jakt och fiske kan det vara bra. För min del ledde den här idén till att jag arbetade inom kommunal förvaltning i ett antal år. Det var inte dåligt på något sätt men det gav inte några riktigt spännande möjligheter. Med min relativt smala och specifika profil blev jag inte utsedd till påläggskalv utan fick istället en halvdan utveckling. Efter en ganska lång och omständlig resa lyckades jag ställa om min karriär till att jobba med just sådana frågor som jag funderade på under studietiden men var för feg för att satsa på fullt ut. Jag är väldigt nöjd med att nu befinna mig i en miljö där min profil passar in och där kollegorna har liknande intressen som jag själv. Den långa och omständliga resan för att komma hit har inte varit bortkastad. Det var ganska lärorika år på flera plan. Däremot hade jag helt klart kunnat gå en kortare väg för att komma dit jag är nu. Att ha gått hela den här vägen kantad av frustration och känsla av misslyckande har varit rätt jobbigt, krasst sett.
Arbetslivserfarenhet slår högre för mig i min situation med ett vanligt 9-5 kontorsjobb i en större org. Men det bror sig på hur man är och hur man tänkt sig framtiden.
Master-examen direkt är ett europeiskt fenomen som existerar just för att högre utbildning är “gratis”. Detta skapar en konkurrenssituation där många har en Master just för att varför inte.
I USA och Asien kör man istället Bachelor generellt, sen börjar man jobba. Detta eftersom man betalar för utbildningen. Master kör man sedan efter man jobbat några år, oftast för att resetta och byta karriärsbana.
Behöver du en Master? Om du går en utbildning med få jobb, ja. Annars sticker du ut negativt. Om du bill jobba inom tech, nej.
Jag gick Master och skippade sista åren och tog ut en Bachelor istället. Missade absolut ingen kunskap. De två åren använde jag för att lära mig kinesiska istället. När man tar en Master-examen får man precis samma första jobb som de med Bachelor. Det är bara att titta på LinkedIn.
Jag har en master-examen men jag tror inte den kommer komma till riktig användning förrns jag är runt 40-50 om jag ska vara ärlig (om ens då). Möjligtvis att jag sticker ut lite jämfört med andra kandidater vid arbetssökande, men arbetserfarenhet är så mycket mer värt. Dock den personliga utvecklingen jag fick av att gå en masters är svårslagen. Den pressade mig verkligen akademisk till skillnad från en kandidatexamen som kändes enklare än gymnasiet.
Hade jag haft ett arbete framför direkt efter kandidaten som jag verkligen ville ha så hade jag nog valt den vägen. Sen som någon annan skriver här ovan är det otroligt svårt att gå tillbaka till skolbänken efter du har börjat arbeta. Lönemässigt ställer jag ytterst tveksam att det påverkar så värst det är mer för din egen skull eller om du eventuellt vill doktorera efteråt.
Kör vidare direkt medan du har ångan uppe, arbetserfarenhet skaffar du lätt sedan men att gå tillbaka och plugga igen efter några år är betydligt besvärligare. Två år av missad inkomst och pensionspoäng är försumbart om du är en driven person som med en högre utbildning ökar möjligheterna till riktigt intressanta positioner med högre lön och individuell pensionsplan. Det krävs säkert mer än en magister för att komma vidare i karriären och få de riktigt bra positionerna och med en utlandstjänst tjänar du in de “förlorade” två åren på nolltid. Har själv haft några utlandskontrakt och vet vilket ekonomiskt lyft det innebär. Lycka till.
