Jag tänkte bara lämna denna här https://rikatillsammans.se/mer-pengar-har-forlorats-till-fyra-ord-an-till-vapenhot-genom-historien/
Jag håller med till fullo. Jag har skippat tillväxt och tech och kört klassiska tråkbolag i det stora hela. Det har räddat mej nu när mina bolag istället har gått som tåget vissa av dom. Jag har dock ”missat” mycket avkastning dom senaste åren. Jag har tvivlat många gånger och tänkt sälja och byta under dom senaste åren, men nu tackar jag för att jag inte gjorde det.
Kan man se det som en större sektorrotation som kanske varar under en längre tid framåt?
Tänker man så är det ju tungt att ligga i helt i fel sektor. Det är då man måste tro på sina innehav och ligga kvar och INTE byta då det är lätt att hamna fel.
Säljer sina gamla slaktade ”kursrusare” och köper defensiva på toppen. Lika illa det omvända givetvis.
Precis så. Har alla reserver i USD och har sakta börjat köpa Sverige index för dem.
Under min livstid har US dollarn stått i mellan ungefär 5 -11 SEK. Nu står den i 10.12 SEK.
Det finns ju någon sorts förutsägelse om att vi nu sett ett antal fantastiska år på börsen och att dessa kommer att följas av ett antal mindre fantastiska år. Det behöver ju inte tas bokstavligt men de resonemang som förts kring det har framstått som relativt vettiga.
Även Ingves gjorde en kovändning. I februari var det ingen risk för inflation men i april var det helt plötsligt tvärsom.
Det jag kan känna oro för är, som tidigare nämnts, den höga belåningen hos hushållen. När räntan stiger blir det mindre kvar att lägga på konsumtion. Min känsla är att man drar sig för att lämna sitt hus och hem, särskilt med en förlust, och därför försöker hänga kvar och skära ner på allt som inte är nödvändigt. Detta leder till ett fall i den totala efterfrågan och därmed en längre lågkonjunktur. Kombinera det med högre inflation så blir det osvensk stämning.
Man måste ju fråga, vad är egentligen Svensk stämning?
svensk stämning måste vara “saft och bulle” utan konflikter. Helt ovetenskapligt givetvis.
Intressant tråd!
Det är nog ganska troligt att inflationen inte kommer att stiga procentuellt så mycket mer (ju längre det går, desto högre jämförelsetal kommer det att bli). Jag tror däremot att inflationen kommer att vara mer ihärdig än vad många trott.
Mycket av prisökningarna ligger fortfarande i systemet och har ännu inte synts i slutledet. En närstående jobbar med företag på bank, och väldigt många kunder håller som bäst på att höja priser med 15-30% som sedan kommer att leta sig ner i kedjan till konsumenterna. Därtill kommer den ökade kostnaden för bolån att gradvis bli en faktor att räkna med för många hushåll.
Till dessa relativt kortsiktiga effekterna kommer sedan två andra viktiga faktorer som på lite sikt kommer att driva inflationen på global nivå:
- De-globaliseringen, dvs att företag i ökande grad lägger produktion närmare hemmamarknaderna, handelshinder mm vilket i genomsnitt kommer att göra många varor och tjänster dyrare
- Ökad konkurrens om både råvaror och slutprodukter från en växande medelklass i framförallt Asien
Min prognos är därför att det kommer att bli en bred och ihärdig inflation på runt 4-5% under en lång tid, med lönekrav därefter.
På kort sikt tror jag att psykologiska faktorer spelar större roll för hur börsen utvecklas. Som @janbolmeson skrev så har han (ännu) inte fått paniksamtal från småsparare, och jag märker i min omgivning att många först nu börjar vakna upp. Antingen har de lärt sig hur börsen fungerar med upp och nedgångar, eller så har vi ännu inte nått panikstadiet (vilket skulle tala för att det ska ner lite till först). Sedan ska vi kanske inte överskatta viktigheten av småspararnas direkta sparande gentemot det institutionella investerarna. Vad finanstwitter eller RT-användarna tror är intressant när det gäller en temperaturmätare, men kanske inte så mycket mer. Jag har inte sett statistik på hur stora förvaltare har ändrat allokeringen.
Vad är kontentan av detta och hur kommer jag agera? Jag har investerat sedan 15-årsåldern i mitten av 1980-talet så har sett några upp- och nergångar.
På dagens FikaTillsammans utan agenda med Patreon-gänget så kom vi in på jag upplever att den här kraschen känns lite annorlunda tidigare. Jag tänkte bara kolla om ni håller med eller inte.
Den största insikten jag har är att varje krasch känns annorlunda samt att det är omöjligt att förutspå hur och när uppgången kommer. I efterhand är det alltid lätt att se klart.
Men detta är ju ett provprat, so here it goes! Jag tror att börsen kan gå ner lite till under närmsta månaderna, kanske ytterligare 5-10% (förutsatt att inget drastiskt händer gällande Ryssland/ Ukraina åt endera hållet). Sedan blir det lite smårekyler upp.
Jag tror dock att de närmaste åren kan bli sega. Jag ligger just nu strax under 30% i aktier och fonder och ligger på plus hittills i år i vår portfölj, men planen är nu att under närmaste 2 åren eller så öka upp aktie/ fondexponeringen igen genom regelbundna insättningar. Som jag skrev i en annan tråd har vi haft en hel del dollar och pund för att diversifiera kontanterna, och vi gick ur 35% av dollarn häromdagen, tror inte att uppsidan är så stor längre. Så agerar jag, och den som lever får se!
Tror inte heller att det är något direkt skifte på gång. Lågräntevärlden kommer att fortsätta, det vi ser nu är bara ett litet hack i kurvan pga pandemi/krig. Mest pandemin faktiskt som inte riktigt är på allas läppar längre här i väst. Kina kör ju fortfarande lockdowns och det sägs påverka supply/inflation mer än kriget. När de kommer ur det och supplyproblemen minskar, samtidigt som de pandemirelaterade stödpaketen är slut kommer nog inflationen störtdyka. Då är vi tillbaka på ruta 0 (alltså 2019) i bästa fall. Kanske sämre tider om CBs höjer räntan för mycket?
För mig handlar det väldigt mycket om hur man blickar framtiden an på makronivå. Kriget i Ukraina utgår jag från blir en långkörare - och att detta kommer att fortsätta skapa osäkerhet och oro under ett antal år framöver. Detta skapar också ökad fientlighet mellan väst och Ryssland, och ökad protektionism i Ryssland. Inte bara Ryssland “sluter sig samman”, det gör även väst. Det kommer bli mindre populärt att handla med Kina och diktaturer i allmänhet. Detta kommer sannolikt vara en tagg om foten för den ekonomiska utvecklingen - där globaliseringen som varit viktig börjar ta stryk.
Inflationen ser jag främst som ett hot i den meningen att det kan bli mer attraktivt att ha pengarna någon annanstans än på börsen. Så då är den största frågan vad som blir det nya normalläget för centralbankernas räntelägen. Har ingen spaning där vad det kan bli där.
Kina är särskilt intressant, särskilt om bilden av Kina som handelspartner börjar förändras över tid p g a covidhanteringen. Och om det i förlängningen på grund av protektionism i väst blir svårare för dem att investera i väst, kommer de försöka köpa upp tillgångar i Ryssland? Kommer det vara möjligt att göra det? Men helt klart kommer man också se på Kina med mer misstänksamma ögon framöver.
Sedan, på det psykologiska planet, tror jag det handlar mycket om att hitta någon slags tipping point… de flesta kan nog leva med den nedgång just nu, men håller börshumöret i sig över tid (även om det är en relativt “plan” utveckling) så kommer folk att undra om det inte är bättre att ha pengarna på annat håll. Det går mode i börsplaceringar. Men som sagt. Vi är inte där än. Många har varit sena till festen, men de är inte redo att lämna de än. Men vänta ett halvår?
Alla är överens och äter jordgubbar?
Om jag får gissa så tror jag följande:
- Börsen kommer gå dåligt resten av året.
- Börsen kommer gå ner 10+% innan det sakta vänder.
- Många index kommer inte nå ATH förens 2023-2024.
- Inflationen kommer vänd nedåt efter sommaren, och sakta gå tillbaka under 2% om något år.
- Räntan kommer öka resten av året för att sen börja sakta gå neråt långsammare än inflationen.
- Runt 2024-2025 är vi tillbaka till där vi var innan covid.
Vad tror jag skulle kunna omkullkasta detta?
Kina joinar kriget med Ryssland/går in i Taiwan. I så fall kommer det nog bli ett förlorat årtionde och runt 2030 är vi tillbaka.
Precis, när det gäller SP500 kontra globalindex så har USA presterat bättre senaste 10 åren, men historiskt sett har USA och global turats om att prestera bäst. Så att kommande decenniet kanske global går bättre. Av den anledningen skulle jag helst köpa global, som inkluderar EM. Hur Sverige gått kontra global vet jag inte men det skulle kunna vara liknande.
Jag har inte heller panik, än.
Problemet jag brottas med är att det tar tid att vända på inflationen, den är nog inte låg om 6 månader.
Nästa steg: Ofta byter konjunkturen fot från hög inflation där allt är för dyrt, till lågkonjunktur med låg inflation.
Kommer börsen falla 25% till då?
Då kommer räntorna behöva sänkas, men det tar 6-12 månader innan effekten märks.
Börjar börsen stiga om 12 månader är det jättebra.
Men jag är en person som ofta tror det ska gå dåligt och sen får positiva överraskningar. Hoppas det blir så nu med.
Allt snack om att oavsett vad man känner så ska man månadsspara kommer bara från personer och institutioner som innehar stora mängder värdepapper och vill rädda sina egna portföljer.
Bubblan är uppblåst och va det redan innan Corona kom och blåste upp allt ännu mera med 0ränta och enorma stimulanser redan innan Corona paketen kom ovanpå detta.
I enkelhet så köper riksbankena luft, omsättning i bolag och luftbolån som ger bankerna marginaler.
Riksbanken innehar 1000miljarder i värdepapper som någon gång ska bort, vilket är snart.
Fed ska från 1juni börja dumpa värdepapper, alltså luftpengar i bolag med 1000miljarder per månad och samtidigt öka räntorna kraftigt.
Att säga att bolagen går bra nu, varför gör börsen ner? Ska man sitta och vänta på sämre siffror i balansräkningarn innan man säljer sina aktier så är man sist ut och snart vänder börsen upp när du har sålt dina aktier.
Börsen/investerare försöker spå vad händer i framtiden. Vill man ha sina pengar i ett bolag som man tror att om 1 år kommer det gå mycket sämre.
Investerare verkar tro att instoppade pengar ger negativ avkastning kommande året, och verkar tömma på innehav och sluta småspara då pengarna bara försvinner.
Tajma marknaden för all del. Men ser det ut som en bubbla så är det kanske en bubbla.
När botten är nådd får alla tro vad dom vill, jag tror vi är i början på en långsam trend neråt vilket också bruka vända till en långsam Trend uppåt.
Tex Coronacrashen gick fruktansvärt fort ner och också fort upp. Denna crashen kommer gå långsamt ner och långsamt tillbaka.
Rätt mycket tänker jag efter min långpromenad Försöker sammanfatta min bild av det. Det har ju varit uppe i en mängd trådar.
Kan också vara bra att veta att mina tanker är centrerade runt en rätt snar FIRE i 55 års åldern. Alltså return of capital är viktigare än return on capital. Humankapitalet är snart klippt, självförvållat pga FIRE.
Generellt sett är jag positiv till framtiden. Mänskligheten har en massa gemensamma drivkrafter och det är stora omställningar som sker och behöver ske, vilket jag tror är mycket positivt för framtiden. På sikt. Närmaste åren tror jag blir tuffa.
Om några årtionden så tror jag att man kommer att titta tillbaka på denna perioden som “krisåren på 20 talet”. Att de hänger ihop. Först Corona krisen och sedan (som jag ser det, en effekt av den hanteringen) inflationsökningar som tvingade fram ränteökningar som sänker både börs och ekonomin i stort.
Sedan back-to-back Putins idiotiska krig och dessutom Xis krig mot Corona (som sannolikt ger en ny inflations impuls pga logistik problem). Både krigen är dessutom “unwinnable”.
Den enda perioden jag kommer ihåg som vuxen och som liknar nuläget är 2000-2002 med kriser som slog till back-to-back.
-
Då IT bubblan som sprack våren 2000. Nu motsvaras det av FOMO/TINA bubblan som drivits upp pga. “easy money” sedan Finanskrisen och sattes på steroider i Corona krisen. Den började pysa ut hösten 2021 med P/E kontraktion på extremt högt värderade bolag, oftast Tech.
-
Då 9/11 och War on Terror som skrämde skiten ur många där spekulationerna var att det skulle bli någon form av global religionskrig. Nu Putins krig i Ukraina där spekulationen är risken att det sprider sig till NATO länder dvs. kärnvapenkrig. Dystopiska tankar i båda fallen, dock brukar inte värsta utfallet ske (även om det kan göra det
)
Jag tänker att den gratis lunch vi alla till mans/kvinns (hens?) ätit på börsen och bostadsmarknaden nu måste betalas. “What goes around, comes around”. Typ. 2000-2002 var inte kul. DJ World index gick -50%, såklart värst var det på tech sidan där Nasdaq 100 var -80%.
Jag tror tyvärr att vi ganska lätt kan se liknande nergångar denna gången. Shiller P/E är intressant (dvs. S&P börsvärde / 10 års släpande vinster). Peakade ut i höstas på knappt 40. Den 2a högsta i historien! I nuläget “nere” på dryga 30. Historiska snittet är drygt 17 vilket indikerar en möjlig fallhöjd på ytterligare 40-45% från nuläget. Problemet är att börsen brukar “over shoot” (ledsen saknar många svenska ord efter många år utomlands) så S&P kan mycket väl gå under Shiller P/E 17. Mentalt förberedd på -70% lite beroende på hur krigen går (Putins och Xis).
Absolut, det finns många sätt att se på det och det finns andra index att titta på än S&P 500. Men som en “mellan tummen och pekfingret” övning där det finns riktigt lång historik.
Om inflation tänker jag att den vi sett hittills är i huvudsak vad vi triggade under Corona krisen och den lösa penningpolitiken / låga räntorna. Kriget i Ukrainas effekter börjar väl snart komma in, men det är svårt att förutsäga hur mycket inflation det blir när en av världens största energi och metal producenter självförvållat dragit på sig unika (och berättigade) sanktioner. Det är lika svårt att förstå vad som händer med matpriser när en stor del av världens veteproduktion uteblir med Ukraina världens-kornbod i krig. Att Xi passar på att hålla hårt på sin “dynamic zero Covid policy” lär ju bara spä på inflationen a la det vi såg förra gången de stängde ner. Så jag skulle säger som de säger när flygplan ska nödlanda, “brace, brace, brace”.
Om boende tänker jag att vi levt i en spekulationsbubbla liknande den på börsen mht FOMO/TINA. Skillnaden är dock att det TINA är sant. Man måste ju bo. Många spekulerar i att det är bra att belåna sig i inflations tider - inflationen äter upp lånen. Mmm, men vad jag kommer ihåg av 70 talet så kändes det inte så fantastiskt. Snarare att folk verkligen behövde de där ränte-subventionerna för att få ihop ekonomin över huvud taget. Som barn registrerade jag mest att folk var oroliga, lönerna urholkades mot inflationen, och hur skulle bostadspriserna bli när ingen längre har råd att köpa? Inte så “happy go” som jag kommer ihåg det jämfört med hur det ser ut nu, i backspegeln. Vi har av principsak inga lån. Jag skulle kunna tänka mig att belåna bostaden men helst under 50%. De som verkligen råkade illa ut i 90-tals krisen var de som tvingades sälja vid helt fel tidpunkt. Det kostade många årtionden av gnetande för att bli av med lånen som var kvar efter bostaden var borta. Ingen risk jag vill ta.
Om räntorna tänker jag att bara för att något inte får ske, så innebär det inte att det inte sker. Absolut, med det skuldberg som svenska hushåll dragit på sig så finns det en övre gräns före ekonomin havererar, vilket inte Riksbanken tillåter. Personligen skulle jag tro att vi får bolåneräntor på 4-5% under perioder, kanske högre, men att de bör falla tillbaka, åtminstone i perioder, tills inflationstrycket lyfter sitt fula tryne igen. Lite a la 70 talet i USA då man fick vrida hårt för att få ut inflationen från systemet. Slutade väl med räntor på 15%. Dit tror jag inte vi kommer. Om vi kommer dit är det nog katastrof, vilket jag inte tror sker. Riksbanker är lite mer sofistikerade idag. Men man ska nog vara förberedd på bra mycket högre räntor än vi haft. Förhoppningsvis har bankerna räknat rätt när de gett ut lån, även om det säkert innebär mindre konsumtion för många hushåll.
Om börsen tänker jag enligt ovan att vi ganska lätt kan ha ytterligare 40-45% nergång framför oss i en (vad jag tror) rätt utdragen process på kanske 2-3 år eller så. Lite a la 2000-2002 eller 1990-1993 typ. Mentalt är jag förberedd på -70%.
Så hur hanterar vi våra investeringar då? Vi har tidigare lyckats undvika en del ras, tex Corona raset. Men varit sämre på att återinvestera kapitalet i kraschen. Men man lär sig! Pga FIRE om något år så är vår portfölj designad för 50% aktieandel på totala kapitalet (inklusive alla pensioner och bostad). Den har vi landat i efter en mängd Monte Carlo simuleringar och speciellt m.h.t. sekvensrisken (klara minst 5 “värsta år” up front).
Med våra personlighetsprofiler så tillåter vi oss att dra upp och ner risken, inte minst mht. att vi snart måste leva på pengarna. Under 2021 började vi dra ner risken då vi tycket det började bli väl spekulativt (nyemissions bonanza, SPACar, tokiga värderingar, frisören pratar aktier mm). Absolut, risk för utebliven avkastning men som sagt inför FIRE/Pension så är det viktigare med return of capital än return on capital.
Under hösten kom vi ner till vår minimi nivå som är ca 20% aktieandel. Den går vi inte under för att kapitalet ska ha någon vettig chans att försvara sig mot inflationen. Svårt kanske men nu börjar det snart bli dags att öka.
I en krasch så är vi beredda att dra upp risken till ca 60% aktieandel i 6 “potter” från -20% till -70% börsnedgång. Om förhoppningsvis en krasch stannar på -30% eller -40% så är det helt OK för oss att lägga in pengarna på andra sidan bottnen, på uppsidan. Den är dessutom lite lugnare och tar längre tid (typiskt 3 X långsammare upp än ner), men visst måste man hantera “wall of worry”.
Alltså lite assymetrisk med ett spann på 20-60% med 50% snitt över tid, men vi tänker att vi ska bara vara låg i risk när det verkligen krävs som vi tyckte det började gradvis bli under 2021.
Min spekulation om framtiden efter den krasch vi typ upplever nu är att vi kan gå mot en period liknande den mellan 1966-1982 i USA med kortare uppgångar och nergångar i cirka 4 års cykler (2 år upp och 2 år ner). Detta eftersom jag tror att vi kommer att få inflations-spikar på vägen där centralbankerna behöver ömsom höja och ömsom sänka räntorna vilket såklart påverkar ekonomin tills skuld-bergen globalt betats av. Jag ser detta som en konsekvensen av de runt 12 åren av mycket lös penningpolitik. Den kritiska faktorn är om inflationen verkligen kommer in i lönerna, för då tar det (som jag förstår det) rätt lång tid att vrida ur inflationen så som Volker (FED chefen) gjorde på 70 talet.
Den som lever får se. Framtiden är hur som helst sjukt spännande och jag ser fram emot att exekvera vår plan, eller anpassa den beroende på vad som faktiskt händer i verkligheten. Så det var min sammanfattande rant
Här har vi någon som iaf investerat i en bra spåkula.
Håller med om detta. Men inte så säker på att räntehöjningar är rätt medicin? Frågan är vad man gör då?
Början på ett ”lost decade” med andra ord?