Kan meddela att personen läst tråden. Nu blir det vänta och se lite. ![]()
![]()
Min invändning har att göra med antagandet att positionen (nivå 6) tillskrivs egenskaper eller meriter (kunnighet och smarthet) utan belägg bortom det finansiella kapitalet.
Du ser nog glaset som halvfullt (ingen hamnar där av slumpen) när jag ser det som halvtomt (inte alla har hamnat där av egen kunnighet och smarthet).
Samhället har en tendens att tillskriva andra individer större ”smarthet och kunnighet” om de sticker ut ur mängden, exempel;
- Känd skådespelare får frågor om ämnen där de helt saknar meriter, och åsikten/uttalandet ges för mycket cred.
- Forskare får frågor som ligger utanför forskarens fält/område, och åsikten/uttalandet ges för mycket cred.
Uttrycket ”it takes a village to raise a child” tycker jag passar väl in även på den här situationen: ”it takes a village to raise a level 6”
En person kan nå nivå 6 utan att ha särskilt mycket smarthet och kunnighet om portföljen och strategin som svartapantern ville få tips om. ”Personens rikedom gör inte rådet mer värt” tänker jag ![]()
Håller med 100%. Särskilt nivå 6 som handlar en stor del om slump. Lite som jag tänker med trappan i allmänhet.
Det här är relaterat till tänket jag inte är förtjust i när folk i privata sektorn säger “det är vi som driver företag som betalar den offentliga sektorn” när andra halvan av myntet är att den infrastruktur som provideas av kommun och stat gör det möjligt att driva företaget.
Vårt samhälle är effektivt för att vi skapat en struktur där folk kan specialisera sig och nyttja varandras jobb för att på totalen bli effektivare än om varje person måste göra alla olika uppgifter.
Man kan tänka på hur det skulle bli om varje företag behövde bygga sina egna vägar, driva sina egna kärnkraftverk, eller behövde stora säkerhetsstyrkor för att förhindra att konkurrerande företag gick in med militär och tog över företagets resurser eller kidnappade ens mest värdefulla medarbetare.
Det är mycket “grund” som kommer med ett stabilt/icke-korrupt samhälle, och det är ju det vi alla gemensamt betalar för—så att vi ska slippa providea det själva.
Dvs alla bidrar till en högre total, vare sig de är i privata eller offentliga sektorn. Ingen sida funkar utan den andra.
Jag tycker överlag det saknas förståelse för att vi har ett win win sammarbete som alla tjänar på.
Ja det är mycket grund vi får för skatten vi och våra föregångare betalt. Men det är fortfarande den privata sektorn som betalt för att de vill få den gemensamma servicen. Privata jobb skulle va mindre lönsam om företagen behövde bygga vägen fram till sig och ha egen militär. Men sånt görs ändå i länder med sämre infrastruktur.
Däremot får man ingen offentlig sektor utan skatteintäkter från privat sektor. Så det blir ännu mer skevt när människor inom det offentliga tycker att de gör de viktiga jobben och företagen och deras anställda håller på med oviktigheter. För de är trotts allt anlitade av privata sektorn just för att utföra grundjobb åt dem.
Ja, det är lika orimligt åt det hållet. Det är totalen som räknas.
Men svenska företag märker på problematiken när de gör affärer utomlands. Det finns ju exempel både i Ryssland, Östeuropa, Kina, Afrika och andra ställen där svenska företag både blivit lurade, men även använt mutor och andra tveksamma metoder, och ser kostnaden som kommer. En helt annan mer oförutsägbar kostnad än bestämd skatt.
Absolut. Men det saknas också förståelse för att i dessa länder är mutor deras skatt den betalar som vill få tjänster utförda. För det är så de offentligt anställda får betalt där. Vi kallar dem tveksamma för att vi redan betalar skatt.
Jag tycker såklart att mutor är dåligt och vårt skattesystem är bättre. Men i många länder finns inte vårt system utan mutor är standardsättet och då blir frågan om det alltid är rätt att vägra verka i dessa länder eller betala mutskatt är ok.
Jag hoppas det blev en intervju. Det vore kul att höra reaktioner på denna tråd om inte annat…
Äsch, kanske upptäckte tråden för sent men ifall man kan klämma in
Min budget har växt mest pga tur, och jag insåg att mycket jag drömt om var mest för att det var utom räckhåll. Nu är mycket, långt från allt, inom räckhåll och det är inte längre intressant. Fortsätter denna tendens även uppåt? T.ex. en lyxyacht med helikopterplatta verkar ju kul men är det mest för att jag inte har råd?
Om jante hade en egen profil på RT…
Korslänkning: här är svaret: