Alltså , man ångrar aldrig den tid och de upplevelser man investerar i sina barn. När vi fick råd drog vi på resor med våra grabbar o gjorde kul saker. Min bästa tid i livet hittills. Han har uppenbarligen den möjligheten, tveksamt om han väljer att ta den. Ofta man ser att de med mycket pengar inte investerar i tid med sina nära o kära. Det är lite sorgligt.
Min son går på college i USA och umgås med barn till rika Amerikaner. De är väldigt generösa och bjuder hem honom på lov och bjuder på allt.
Ibland när killarna är ute så händer det att farsan till någon av dem bjuder hela gänget på fin middag. Jag tror det sitter långt inne för framgångsrika Amerikaner att hoppa av karriären och pengarna. Det är för djupt rotat att det är viktigt med pengar och karriär.
2 gillningar
Samtidigt är väl hela FIRE-rörelsen rotad i USA?
Har man så mycket pengar som personen i trådstarten kan man fortsätta bjuda på det du nämnde även efter FIRE. Men man blir förvisso av med sin jobbtitel och karriär, vilket kanske anses viktigt i en del sociala sammanhang.
2 gillningar
Ja man umgås inte i dessa kretsar av bara sociala skäl, det är viktigt att odla kontakter för att gynna sin karriär och då umgås man med likasinnade. Efter FIRE är den personen sannolikt inte lika värdefull längre med avseende på att odla kontakter som gynnar karriären.
1 gillning
Om jag skulle ge ett tips till personen i fokus i denna tråd, så hade det nog varit att praoa Fire.
Skaffa kul hobbies, nya intressen och givande aktiviteter som är helt bortkopplade från jobbet. Att göra detta parallellt med sitt arbete kan göra övergången mer lustfylld. Det känns lite som personen kan mötas av för mycket fritid, som kan vara svårt att fylla med meningsfulla aktiviteter.
För mycket fritid kan vara rätt deppigt om man inte är van, men det kan också vara motsatsen om det finns saker som lockar utanför jobbets bubbla. 
6 gillningar
Ganska normal situation skulle jag säga. Man tjänar sannolikt som bäst inför att man ska dra pluggen och har sannolikt ett jobb som man kan väl. Det gör det ”lätt” att fortsätta.
Problemt är att efter ”one more year” så tjänar man sannolikt lite till och kan jobbet ännu lite bättre. Blir alltså inte lättare att sluta.
Samtidig uteblir ofta de nya spännande uppdragen när man blir lite äldre. Nya unga ”up and coming” får de chanserna oftare. Vilket ju är rätt IMHO.
Springande punkten är OM man har något annat man vill göra eller inte. Har man det så är det väl lämpligt att dra pluggen när kudden är rimlig. Vet man däremot inte alls vad man ska göra med tiden så är det väl fullt rimligt att fortsätta jobba, om man trivs med det.
Där man kanske ska tänka efter extra mycket, anstränga sig lite mer att fundera ut vad man vill göra med sin tid om man slutar, är väl om man mår dåligt av jobbet eller blivit en surmupp som bara gnäller på hur hemskt jobbet är. Tyvärr sett en del av den senare kategorin. Då tycker jag definitivt att man har ett ansvar att ta tag i sitt liv. Man har ju bara ett. Bara så att inte åren går där man befinner sig i en toxisk miljö. Sen kan ju det förvisso också innebära att man bara byter jobb, inte nödvändigtvis FIRE.
Mitt råd är väl att känna efter vad gör mig glad, när är jag lycklig och mår bra. Sen att försöka komma så nära det som möjligt i vardagen. Och vara lyhörd för att det målet kan flytta sig över tid.
That’s my 10 cents
5 gillningar
Bra tänkt och välformulerat.
Att kontinuerligt och ärligt känna efter hur man mår innan exit och efter tror jag är nyckeln till hela frågeställningen.
2 gillningar
Det går fort i hockey. Jag hade bestämt mig för exit under 2024. Allt mer eller mindre klart, både ekonomiskt och framför allt mentalt.
Nu uppstod en oväntad öppning att köpa en släktings fritidshus och därmed försvann ett antal pengar och jag är tillbaka på pre-exit. Behöver arbeta ett par år till.
Det paradoxala är att jag i princip varit en quiet quitter sista åren pga min planerade exit. Nu behöver jag kavla upp ärmarna igen.
5 gillningar
Inte…? Vad du läser ut av den bilden, tolkar, om framtidens scenario om s.k. jobbonärer skiljer sig en del från min.
Ny studie visar att många vill kombinera jobb och pension
Att i enkäter fråga folk vad de vill och planerar, är en sak. Verkligheten blir en annan med hög sannolikhet. Såklart att många, fler än nu, kommer fortsätta jobba längre av olika skäl. Speciellt som AG måste låta äldre jobba kvar, det kommer vara ända till 70 om ett antal år. En AG som vill bli av med dessa äldre måste framgent betala för det, avtalspension. Det som är tveksamt är om dessa äldre (64+) i framtiden kommer fortsätta jobba som JOBBONÄRER.
“De som planerar att bli jobbonärer vill i genomsnitt börja ta ut pension från 64,1 års ålder. De planerar att sluta arbeta vid i genomsnitt 65,6 års ålder.”.
Det där går ju inte ihop alls när riktåldern är 68-69. Och det kommer ske, det är helt säkert. Så den trend som ev finns idag kommer brytas, iaf om inte reglerna ändras så alla AG är skyldiga att acceptera äldres deltidsjobb nånstans efter 62, typ (flexpension).
Men ändå – att börja ta ut pension flera år “för tidigt” minskar ofta den framtida pensionen rätt dramatiskt. Och detta är de allra flesta omedvetna om idag. Liksom om skatteeffekterna.
“Jobbonärerna kan tänka sig att jobba längre än de som inte planerar att blanda jobb och pension och därmed succesivt flexa ut sig från arbetslivet. Men samtidigt planerar de att ta ut pension tidigare än gruppen som inte vill bli jobbonärer.”
Det där går alltså inte riktigt ihop framgent. Det är vad jag tror.
Ja, framförallt hos män dessutom tror jag status inte bara handlar om hur mycket pengar man har, utan förmågan att tjäna nya pengar, vilket är en indikation på att man är riktigt skicklig på något.
Även rika människor som blir filantroper “jobbar” ju väldigt hårt. Det är mycket arbete som krävs för att förvalta pengarna, hitta rätt projekt och organisationer att ge pengar till, och att följa upp hur pengarna används.
1 gillning
Nu har jag kanske missat, men @janbolmeson - delade du nånsin alla dina många tankar?
5 gillningar
Han lurar i vassen. Väntar på att vi ska killgissa klart innan han levererar evangeliet. Preach Reverend! Preach!
1 gillning
Haha, nej, tvärtom. Tänker att ni har fångat det väsentliga, t.ex. att det handlar egentligen inte om pengar, utan oavsett nivå av pengar så är man alltid osäker. Att kunskapen om 4% regeln är låg (många jag tycker borde känna till den gör inte det) m.m… 
2 gillningar
Ja det blir uppenbart att pengar inte är enda anledningen till att man jobbar. Inte för alla iallafall.
Man jobbar för det sociala i att tillhöra ett team, kanske för statusen att va ledare för teamet, för att känna sig nyttig och uppskattad för sin kunskap, för att ha ett mål och en mening med sin vardag, för att ha både egna känslan och självförtroendet av att man är framgångsrik och det bemötandet och de möjligheter som den bilden ofta medför från andra.
Det är lätt för den som inte har dessa saker på sitt jobb att påstå att sluta jobbet så fort man har råd är det enda vettiga. Och en del har skapat sig detta utanför jobbet.
Men ju högre man kommit i karriären desto mer sånt har man förmodligen och desto större och läskigare blir tomrummet att fylla om man slutar.
2 gillningar
Hålet är förmodligen inte bara större och läskigare utan även på riktigt svårare att fylla.
Man omger sig troligen med vänner som är framåt och ambitiösa, man kanske träffat dem genom jobbet och omgås på olika konferencer man inte längre kommer bli bjuden till. Man arbetar som ledare för ett sammansvetsat team där folk ser upp till en för att man har ägnat 20år åt att bygga en expertis på sitt område. Att man varit framåt, engagerad och ambitiös kanske är en av anledningarna att ens partner finner en attraktiv, även livet som hemmafru med mycket egentid. Det kom troligen inte som en nyhet utan var kanske den deal som tilltalade henne.
Att ersätta teamkänslan, att vara den erfarna experten och ambitionsnivån med något annat på fritiden är inte gjort i en handvänning. Risken för en klar försämring på en massa områden är överhängande. Försämringen kan såklart va tillfällig, men det vet man ju inte och även tillfällig kyla känns kall.
Folk tycker inte det är konstigt när elitidrottare har svårt att lämna sin sport efter en lång karriär i någon lagsport.
1 gillning
Nu ska jag inte påstå att jag sitter i en liknande situation men jag kan nog känna igen mig mellan raderna:
Nuverande situation är rätt ok trots att det är rätt trist att jobba men ingen ko på isen. Vänta och se vad som händer…
Kanske bäst att vänta tills “jag” får sparken? Kanske ett litet avgångsvederlag? Kanske enklare att förklara för omgivningen än att “jag sa upp mig för jag lessnade”. osv osv…
Ytterligare en dimension: Han skriver inget om sin fru/sambo men kanske är det hon som skulle bli nervös om han skulle säga upp sig?
Som jag brukar skoja med mina utländska kollegor när något stort är på gång:
Det värsta som kan hända är att vi får behålla våra jobb.
Det ligger kanske mer sanning i det än vad jag tänker rent medvetet.
2 gillningar
Ja, en sak som många inte tänker på är att ju rikare du bli, desto mer tenderar man att umgås som också är rika, vilket späder på det där ännu mer.
Exakt detta. Så vanligt… Känner igen mig själv i det. 
I värsta fall kommer sedan en olycka eller liknande (insikten om att barnen är vuxna) och man kommer ångra sig i 110.
Jo, enligt modellen “vad kommer man ångra när man ligger på sin dödsbädd”…
Jag försöker undvika att ångra mig och alltid tänka franåt.
Bästa metoden för det är väl att försöka förstå och påminna sig varför man agerar i varje givet tillfälle som man gör och försöka komma ihåg det.
1 gillning
Det där gäller väl främst om man också spenderar pengar utifrån att man är rik. Om man är rik för att man är sparsam och har FIRE som en plan kanske man snarare umgås med människor som är fattigare och gör av med mindre pengar.
3 gillningar
Detta är en av de största befrielserna med att inte längre arbeta.
Konferenser/team-building (utanför ordinarie arbetstid) såg jag oftast som något som inkräktade på min fritid och privatliv.
Jag tror att det är viktigt även för den som siktar på karriär att ha ett privatliv och vänkrets som inte är uppbyggd kring arbetet.
3 gillningar