Precis det är sådana saker som gör att man får kalla fötter när pluggen ska dras ut. Frun kanske inte tänder på idéen att vara ihop med en pensionär, hon vill kanske ha en man med status. Det blir en helt annan dynamik efter detta.
1 gillning
Ja, det väcker många funderingar…
Vilket förmodlgien var Jans poäng. Räkna på det kan vi alla göra.
Man behöver verkligen fundera på var man är och vart man vill. Alla vill till himmelen, men få vill ju dö… Liksom.
2 gillningar
Säkert så. @janbolmeson jobbar enbart för att inte vara ivägen för @carolinebolmeson 
Så sant. Man blir aldrig yngre, oavsett när i livet man börjar räkna på det.
Tröskeln är gå är nog inte ekonomisk utan social och psykologisk.
1 gillning
Kan det inte vara så att han är mer rädd för vad han ska göra vid FIRE än vad han gör nu?
Nu har han ju iaf en mening/ ett uppdrag.
1 gillning
Ja ungefär som för en person som suttit i fängelset så länge att han inte vet något annat, friheten kan då bli så skrämmande att han föredrar att stanna.
Oh! Massa tankar om det här! 
-
Lätt att hamna i en golden cage: det vill säga situationen i arbetslivet är så bra att det är svårt att byta mot något osäkert i framtiden där vissa komponenter är osäkra, utan att veta om man kan gå tillbaka om man skulle ångra sig.
-
Argumentet om cushion, eller det vi kallar one more year: det rädslobaserade tänket om att man nog skulle må bra av bara lite större marginaler, man vet aldrig vad som kan hända, tänk om…osv, som gör att det är svårt att komma till skott att faktiskt verkställa sitt beslut. Dessa känslor behöver inte vara verklighetsförankrade, det vill säga efter att man gjort ett extra år så känns det kanske lockande att göra ett till år bara för säkerhets skull och så rullar det på utan stopp.
-
Vem är du utan ditt jobb, din titel och din status? Identitet är mera komplext än vi tror: vem är du efter din exit från arbetsmarknaden? Många högpresterande individer har dessutom investerat hela sitt liv på att bygga sin person runt prestation. Vad händer när man tar bort det helt plötsligt? Har du andra komponenter i ditt liv som kan fylla det tomrum som uppstår?
Superspännande att läsa vad alla tycker! 
21 gillningar
Mycket pengar för en svensk men kostnaderna i USA har skenat iväg.
Boendet värre än här faktist. En villa för 2 miljoner dollar är inget speciellt.
Lön för att kunna bo själv så låg lönebehovet på 100-135.000 $ året och då gissar jag på att det är en lägenhet.
En villa kostade 21,000 dollar i månaden osv
1 gillning
Jupp,vet folk med boende i USA som nu överväger att överge för Europa.
Försäkringskostnader och annat har skenat iväg.
Mkt vill ha mer, status, höga omkostnader för att hålla hjulet och sin sociala status intakt.
Jänkare med relativt höga inkomster gör väl inget cykelställsjobb själv. Möjligen hämtar posten. Allt annat outsourcat till diverse lågavlönade timanställda.
Men jag kan ha fel. Trevlig fredag alla!
jovisst men om han eller hon cashar huset så har en 63 miljoner kvar
Var utläser du att han är dålig på investeringar? Med tanke på jobbet så har han ju lyckats bättre än många med sin ekonomi..
1 gillning
Så, har han hustrun (& barnen) med sig 100% att s.a.s. “hoppa av racet” och familjen har en vision, om än inte en plan för framtida livet, så kommer det nog gå AOK.
Kanske t.ex. att de allihop skulle vilja, el tänka sig, flytta till en annan del av U.S.A. som erbjuder annat klimat, natur och utövande av intressen.
Men frågan är ju hur mkt gemensamma intressen detta paret har (nu lever hon i en annan värld, som hemmafru).
Känner att allting blir spekulationer m.a.p. vilken livsstil och attityd dessa människor har. De är amerikaner, trots allt… de allra flesta sådana är väsentligt annorlunda än vi europeer. Men det inbegriper också att de flyttar ofta och långt av olika anledningar på ett sätt som mkt få Europeer gör, vill göra. Jag själv är raka motsatsen mot en typisk amerikan i detta avseendet t.ex.
Det jag misstänker är att om man bor i ett hus som är värt 4 MUSD så har denna familjen vissa krav och socialt umgänge som drar mycket pengar av bara farten – med ett sådant hus följer en massa annat implicit som kostar. Man undrar var det ligger; om det är i ett fint område i södra CA är det inte säkert det är spec stort ens.
Det är väl ändå en vanligt mentalitet.
40% av befolkningen vill ju fortsätta jobba som pensionär och tillhör man den minoriteten så är det väl inte konstigt.
Personligen så kan vi sluta jobba men vi vill inte då det är roligt att jobba och man har inte möjlighet att göra lika intressanta arbetsuppgifter som hobby.
Mitt intryck är dock att det är betydligt mer vanligt i USA att man bygger upp ett företag tex för att göra en exit i 40-50-årsåldern. Här är normen annorlunda, det är mer ”konstigt” att tex börja ägna sig åt sin vinsamling eller konstprojekt i arbetsför ålder.
2 gillningar
Ja alltså… denna undersökningen som Pensionsmyndigheten gjorde gav resultatet:
“Fyra av tio, 40 procent, uppger att de ska fortsätta arbeta samtidigt som de tar ut pensionen. Samtidigt är det få som känner till begrepp som riktålder och LAS-ålder.”
Så vad är de svaren (40% tyckte att de skulle ta ut pension och jobba samtidigt…) värda som prediktion för hur det kommer bli med det framgent…? Som sagt: för någon född 1970 är riktåldern 69 år högst troligt, och de får inte ta ut nån statlig pension förrän 3 år innan det.
Samt den lägre skatten på arbetsinkomst kommer mkt senare än nu och förhöjt grundavdrag kommer eg inte förrän 70… det här har dessa svaranden ingen koll på ö.h.t.
Det framstår som hyfsat tydligt att de 40% som svarat såhär, inte förstår att de kommer måsta jobba fulltid (= inte kunna ta ut delvis pension alls så tidigt som de föreställer sig). Och då kommer det inte bli så mycket “jobbonär” av det till syvende och sist.
68 har jag just nu, född '74, och jag är tveksam till om de ämnar knuffa den gränsen hur våldsamt som helst framför sig. Inte för att jag bryr mig personligen, men det är väl rimligt att prata om det vi vet idag.
Om man med det menar “vet” hur skattesystemet funkar så håller jag med. Om alla dessa bryr sig om skatteoptimering, som du tror, anser jag vara mer tveksamt.
Folk är mer rädda för att inte betyda något än att inte optimera deklarationen.
Typ lika vanligt att man fortsätter att jobba för det är roligt eller att man mår bra av att jobba. Detta stämmer bra överens mot mina personliga skäl till att fortsätta arbeta.
De vanligaste skälen till att fortsätta arbeta är att det är roligt, man har inte råd att sluta arbeta helt, och att man mår bra av att arbeta.
Ser inte någon sån tendens i exempelvis denna graf,
Har varit/är i ganska liknande sits. Dock är skillnaden att jag fortsätter för att jag älskar att jobba.
Det många däremot glömmer bort är att dra ut pluggen är till stor del ett emotionellt beslut.
Det spelar ingen roll hur många uträkningar och hur säker ens portfölj är.
Det är oftast mycket mer komplex situation som kräver tid, personlig utveckling och ibland till och med terapi/coaching.
1 gillning
Du har rätt, den prognosen Pensionsmyndigheten har nu säger 68 års ålder för hela årskullarna 1970-80. Däremot stämmer det att absolut tidigaste uttag av allmän pension blir vid 65 år.
Riktåldern styr när du kan ta ut allmän pension
Det jag tror är att insikten om hur pass låg statliga pensionen blir i praktiken kommer infinna sig. Men sent, nära det att folk ska till att verkligen ta ut (del av) pension tidigt. Och då blir det inte av utan fortsatt jobb 100%. Dvs inte “jobbonär”.
Frågan är hur många som tänker sig fortfarande jobba, deltid, när de är 66 och äldre. Och i vilken mån sådant ö.h.t. är möjligt – kanske mkt mer än idag.