Det är ett av mina råd till unga. Den som ni gifter er med kommer ha avgörande påverkan på din ekonomi långt framöver. Skulle jag bli knäpp och ta en massa lån så vill jag ju inte att frugans innehav ska bli påverkad pga mig.
Du vill ju inte få en golddigger på halsen och det förhindrar att du själv blir en golddigger. Självklart är jag beredd på det omvända. Det hindrar ju också att jag ska komma på att jag just vill ha den där fina tavlan som är värd 0 för mig, men massor sentimentalt värde för exfrun. Jag vill absolut inte ha något som är hennes och hon behöver inget av mig. Vi lever ihop för att vi vill och att barnen ska ha en kärnfamilj och inget annat.
Strax innan vi gav våra löften så sa jag att jag gifter mig en gång. Så vi skiljer inte oss. Men alla gör som de vill. 39% av första äktenskap slutar i skillsmässa. Lite bättre odds, men ändå är det få som skippar hemförsäkringen för risk av rån/brand eller annat tråkigt.
Ja det ena behöver ju absolut inte utesluta det andra . Och du som är FIRE redan har ju all tid i världen till både nytta och nöje . Synd där med sjukan bara. Jag veet att nu när jag inte har någon att pussa på så finns det absolut inga ursäkter inför att låta bli att idag noga syna mina indexfonder, pension, husbilsoptimering m.m. istället för att slösa min tid på att skriva knasiga trådar
puss på kinden/ i pannan och kram samt orden “jag älskar dig”, räcker långt om de upprepas, samt “förlåt”/ “jag förlåter dig såklart - jag älskar ju dig”
(inte dig alltså, utan min fru )
Jag tycker inte att äktenskapsförord är oromantiskt utan sunt. Jag vill varken bli försörjd av någon, ge bort min egen förmögenhet eller riskera att någon gifter sig med mig för pengarnas skull. Kärlek och ekonomi är två olika saker.
Jag tycker faktiskt att det blir ganska oromantiskt när man beskriver en puss som en ”försäkring” mot att förlora kapital vid en skilsmässa. Jag skulle hellre vilja att han stannade/vårdade relationen/pussades för att han vill vara med mig än för att det är ekonomiskt dyrt att lämna.
Ljuv musik för öronen, du har fattat det dära du. Jag blir varm i hjärtat av att du säger det till din fru. Sen är det handling som gäller också såklart!
På det sättet känns det fantastiskt att bo i Sverige, här känns kvinnors praktiska/ekonomiska möjlighet att lämna en relation om de så önskar betydligt bättre än i de flesta delar av världen. Och därmed minskar risken att hon stannar mot sin egentliga vilja pga dessa skäl.
Du är väldigt positiv med tanke på det du erfaret!
Jag har först behövt dels hälften och stått med blöt keps i hand, och dels haft en relation där var man (person) fått sin beskärda del. Tufft att behöva genomlida det, att sära på sig alltså. Oavsett tror jag på kärleken och skulle vilja slå ett slag för att börja med delad ekonomi om inte man har barn och sådant. Även utan barn tänker jag att man över tid bör sträva efter något gemensamt men knappast efter två år in med blött bröllop .
Menar du mig? Isåfall är det väl en kombination av tursam genetik, en stark kropp ger en starkare själ, att man varit på botten och vänt och att tarmarna fungerar som de ska . Jag har stunder av rädsla, ledsenhet och tvivel men i grunden tror jag det kommer bli bra och att jag är tillräcklig som jag är.
Vad fint att du kan bevara tron på kärleken trots allt.
Det hjälper säkerligen en del men min exman som gick ut som en förlorare har lyckats kämpa mot en bitterhet som hade kunnat förgifta hans själ, så även trololo uppenbarligen.
Det hade han ju inte behövt om han hade ett äktenskapsförord, men å andra sidan hade om jag var i din sits, vägrat att vara hemmafru. Så det blev rätt till slut, att du fick halva kungariket ^^. Alla relationer tar slut på ett eller annat sätt, antingen att man dör eller att man vuxit ifrån varandra.
Jag tycker faktiskt inte att din exman gick ut som förlorare. Ni har säkert haft en fantastisk tid tillsammans, barnens uppväxt och allt. Beslutet som ni säkert tog tillsammans, att du skulle vara hemmafru så är det självklart att han ska säkra din försörjning och förlorade år ute i arbetslivet samt pension.
)
. Och du som är FIRE redan har ju all tid i världen till både nytta och nöje 
. Synd där med sjukan bara. Jag veet att nu när jag inte har någon att pussa på så finns det absolut inga ursäkter inför att låta bli att idag noga syna mina indexfonder, pension, husbilsoptimering m.m. istället för att slösa min tid på att skriva knasiga trådar 
)
Men why not?
.