Jag tänker att hans förslag är mer utnyttjande av dig än ditt förslag är utnyttjande av han. Med så mycket pendlande bör han absolut stå för all handling, matlagning och städning. Förutom att pendlingen ska ingå i utgifter.
För som det är nu kommer han tjäna mycket på att ni flyttar ihop. Speciellt enligt hans förslag. Du kommer att förlora på det. Det är ditt argument, tycker jag. Att du tappar fritid iom pendling, och pengar från din nuvarande situation (även om den inte är riktigt “vuxen”). Han kommer tjäna mycket pengar och eventuellt en hushållerska (hoppas verkligen inte med den pendlingen).
Om ni får barn ska ni då vara lediga lika mycket eller är hans jobb för “viktigt” och han förlorar för mycket pengar. Så du blir hemma och ska bidra med hälften.
Min sambo får in 5000 mer nu, han bidrar med 2500 mer till de gemensamma utgifterna ( drift av hus ( el, vatten, försäkring), drift av bilar, saker som handlas hem från matbutik, utemat, ränta på lån). Men han kommer gå i pension före mig, då ska jag betala mer enligt samma utjämningssystem. Han vill också ha onödigt många kanaler till tvn, de betalar han.
Alltså… Sorry om detta låter krasst nu. Men detta låter helt fel. Det ska ju vara helt åt andra hållet och du borde ifrågasätta om du blir ekonomiskt utnyttjad. 27 papp är mer än många tjänar i enkel månadslön. Det är MYCKET i mina ögon.
När man har en relation där man har ungefär samma förutsättningar och inkomster, fungerar ett ekonomiskt upplägg med 50/50. Annars sätter det helt sneda livsförhållanden.
Detta kommer från en person som tjänar ungefär dubbelt mer än min partner och har ungefär 100ggr mer i sparat kapital.
Mitt självklara svar är att: Ja, en procentuell fördelning är det enda rättvisa.
Sätt upp ett gemensamt konto där Ni sätter in delade utgifter såsom lägenhetsavgift, hyra, el och mat. Släng även med en uppskattad summa för underhåll i lägenheten.
Beräkna fördelningen och Separera vad som är ditt, hans och erat.
(jag slänger in Mitt Levnadskalkyl-ark ändå tänkt dela med TF förr eller senare).
Där kan Ni skriva in alla inkomster och utgifter, gemensamma likväl delade. Finns bil kan man även slänga in uppskattning av fördelningen där. Jag har tex bilen för pendling, men vi gör fortfarande resor tillsammans. Är vettigt att jag står för mer av bilen då.
Finns även funktion för att subtrahera obligatoriska kostnader från lön, tex bensin eller bussbiljett.
Fördela kostnader efter livsförhållande är enda rätta som jag ser det. Men VÄLJER du tex att jobba mindre, ska detta också tas i beaktande. Man ska inte få åka snålskjuts på någon bara för att man inte vill jobba så mycket, om man bara kan glida med på en räkmacka såatt säga. Men det är en annan 5a.
Ekonomi är vettigt att diskutera redan nu och att ha högt i tak när man gör det. Det är oxå viktigt att diskutera utifrån att ni är tillsammans och tacklar problemen gemensamt och inte som nån ovan skrev: Att allt ska vara ekonomiskt rättvist och att inte bli straffad ekonomiskt. Ni ska ingå ett partnerskap där det ska vara ni två mot resten av världen och ni två ska kunna lösa problemen. Det är inte ni två mot varandra för då är man inte partners längre. Ni ska bära varandra när den amdre är svagare och det gäller alla delar i livet: Hälsa, ork, ekonomi, arbete, mm.
Av det du skriver vill jag ge dig samma råd som jag gett mina två äldsta döttrar som är på väg över halva Sverige för studier, jobb och pojkvän: Flytta inte ihop direkt för du har ingenstans att ta vägen om relationen strular och ni bor ihop. Låt vardagen komma där ni bor närmare varandra ett tag och se hur det fungerar. Det ger er mer tid att diskutera olika saker.
Kom ihåg att skriva samboavtal: Saker är lätta nu när ni är sams men om/när ni inte är sams längre är det vettigt att ha samboavtal. Lägg din kopia hos föräldrar eller syskon så att den alltid, alltid finns kvar.
Om det är en bra idé att ta med kapitalkostnaden beror på. Det finns inget rätt svar, bara känslor. Det är så man skulle räkna ut andrahandshyra av en bostadsrätt. Om man utgår från en sån hyreskostnad så finns det inget annat att “hålla över huvudet” (till exempel slitage, renoveringar, sälja med förlust, etc). Men exakt hur man räknar blir upp till varje relation!
Värt att tänka på. Trådskaparen kanske hade föredragit att bo närmre sitt jobb, men gör nu uppoffringen att bo där partnern råkar ha sin nuvarande bostad. Partnern drar alltså mer nytta av läget.
Jag har all respekt för det här synsättet men skulle aldrig flytta ihop med en person som tänker så. Stor risk att det skaver på förhållandet om inte alla parter har den synen på ekonomin, åtminstone när det är stor skillnad. Till exempel kanske en höginkomsttagare gärna spenderar mer pengar på boendet än vad en låginkomsttagare gör. För vad betyder det att “skörda frukten”? För många betyder det att öka sin levnadsstandard. Om det ska bli rättvist med pengarna bör man då gå på vad låginkomsttagaren vill betala, annars äts ju dennes inkomster upp av höginkomsttagarens önskemål. Om höginkomsttagaren vill ha lyxigare boende så kanske denne i rättvisans namn ska stå för hela merkostnaden? Och då är vi tillbaka på att vikta efter inkomst. Alltså, vi kommer snabbt in på ett maktspel där den med högre inkomst ofta får överhanden eftersom denne inte behöver tänka på sina pengar hela tiden. Det måste inte bli så men det är bra att tänka på.
En till parameter att tänka på är att höginkomsttagare ofta har högre utgifter för att kunna upprätthålla inkomsten, till exempel att man tar in städhjälp för att få loss tid och energi, eller att man har högre transportkostnader. Säg att en låginkomsttagare hade föredragit att städa själv. Men man förväntas också dela rättvist på hushållssysslorna. Ska man ta in städhjälp för höginkomsttagarens halva av hushållssysslorna så ska väl inte låginkomsttagaren betala? Likaså ska inte låginkomsttagaren behöva städa allting själv för att höginkomsttagaren inte har tid/ork. Den här parametern tror jag är viktig för många. Det är den som jämställdhetsrörelsen snackar om när de pratar om “obetalt arbete”. Det kanske kan vara helt okej att dela 50/50 på utgifterna ifall man känner att båda/alla drar lika stort lass? Till exempel att en jobbar mer och en tar hand om mer hushållssysslor. Då blir det obetalda arbetet plötsligt betalt. (Kan det då bli så att hushållssysslorna låser låginkomsttagaren så att hen känner sig tvingad att gå ner i arbetstid, välja mindre energikrävande jobb, eller avstå utbildningar?)
Men jag har sett förhållanden med alla möjliga modeller för ekonomin. Det viktiga är att man tänker lika och respekterar varandra.
De tre huvudspåren som jag har sett är:
Dela 50/50 på alla gemensamma utgifter, ha allt man tjänar utöver det enskilt
Sätt in alla inkomster på samma konto. Betala gemensamma utgifter därifrån, ta ut lika mycket var i månadspeng att spendera fritt
Dela gemensamma utgifter proportionerligt efter inkomst, ha allt man tjänar utöver det enskilt
Både spår 1 och 3 kommer att ge höginkomsttagaren större disponibel inkomst efter gemensama utgifter.
Sen kan man även ha olika syn på vad man ser som gemensamma utgifter.
Har du levt i en relation med en annan levande människa någon gång? Borde vara krav att uppge när man svarar i såna här trådar. Även om vi leker med tanken att det skulle vara ekonomiskt rättvist så är det fullkomligt idiotiskt ur alla andra aspekter. Man undrar ju nästan om det är seriöst menat?
Nu ska vi inte gå för långt här heller. Alla är olika och har olika förutsättningar och syner, så äre bara.
För en som siktar på FIRE vid 30 är detta kanske högst aktuellt. Hen måste då även finna en partner som förstår detta för att det skall fungera.
Personligen skulle jag aldrig räkna så.
Mitt ex ville inte betala del av räntan för bostadsrätten som jag ägde när hon flyttade in. Logiskt? Det är ju ändå min? Lite annan syn på det hela.
Amorteringen tog jag däremot själv då jag ansåg att detta var en avbetalning av något jag fick tillbaka. Min nuvarande partner såg det som självklart att hon skulle betala den delen också. ¯|(ツ)/¯
Alla är olika, men om man har en rent ekonomisk syn på sitt förhållande, ska man inte heller förvåna sig om man blir lämnad om ens partner får en bättre ”deal” någon annanstans!
Jag lever i lite samma situation. Jag tjänar ca 25-35k(rörlig löne del utsmetad över året) mer än min fästmö(nu fästmö men sambo i 5år). Jag har även ett sparat kapital som är bra mycket större än hennes (lite under 1msek).
Vi har löst det hela genom att räkna från andra hållet. Vad är en rimlig summa för oss båda att ha i gå runt pengar?
Vi kom fram till att 5k var duger gott åt oss. Sen satte vi upp våra löpande kostnader och sparanden för pension etc. Dessa såg vi till att det fanns täckning för hos henne så att hon hade långsiktigt sparande till pension utöver våra löpande kost.
För allt överskott som vi båda har efter detta så lägger vi in det på ett gemensamt sparkonto för vår gemensamma framtid(gemensamt ägt hus, barn och bröllop). Där bidrar jag med ca 80% av insättningarna.
Vi kör procentuell fördelning, jag betalar 60% och hon 40% och det speglar inkomsterna ganska bra. För mig känns det bra att min sambo har ekonomiska förutsättningar att klara sig utan att behöva tigga av mig, för mig är det viktigt att hon står på egna ben ekonomiskt. Sen äger vi vårt boende 50/50 så det är naturligt att man betalar på alla delar av kakan så att säga. Detta gäller då boendet och mat, det man har över efter det får man använda till vad man vill och behöver.
Innan vi köpte gemensamt då betalade hon endast del på avgiften till föreningen samt el / internet / tv. Lånet betalade jag, jag vet det råder delade meningar där men jag är inte mot att man delar på ev räntekostnad då lånet är en förutsättning för att kunna bo även om det nu inte är aktuellt i ert fall.
Att betala en slitage-kostnad känns ju snudd på sniket utifrån vad du förklarat om ekonomin, det skaver ju mer än smörjer att ta med en sådan post även om den rent ekonomisk kan vara riktig.
Eftersom jag vet att jag har flertalet tusenlappar mer över varje månad än min sambo så har jag köpt hur mycket saker som helst till huset som hon knappt vet om eller har betalt en krona på så som grästrimmers, häcksaxar etc etc , även när vi flyttade in la jag 50k på en robotgräsklippare och en åkgräsklippare som vi behövde utan att ens fråga henne för jag visste att hon började på noll. Ibland får man “take one for the team” så att säga det fick vara en “start-up-cost” på vårt nya liv, man får väga in känsla och inte bara gå efter ett excel-ark, det skall kännas bra, vi är trots allt människor och känns det inte bra så spelar det ingen roll hur bra det är på pappret så att säga.
Ursäkta mig, men även om detta kanske är “rimligt” eller “rättvist” så är det allt annat än kärleksfullt.
Du flyttar från din hemstad, ska pendla 1,5 timme med buss, har kärlek, framtid och barn i fokus. Medan han med 27.000kr mer i månaden och fastigheter ska suga dig på “ökat slitage på lägenheten”?
Vill du flytta så visst, men jag hade definitivt avvaktat med en flytt i kärlekens namn.
För baserat på det du berättat, så bör han tänka över vad som är viktigt och inte i livet.
Just aspekten med att betala ökat slitage på en lägenhet kändes som en varningsflagg i detta fallet. Att tjäna så pass mycket mer men ändå vilja dela lika känns fine, det är från person till person hur “generös” eller “obrydd” man är. Men att både tjäna avsevärt mer, vilja dela lika, samt ha betalt för något löjligt slitage på en lägenhet så tippar bägaren över. Min tro är att denna personen har ett genuint problem med pengar, fast inte åt lyxfällan-hållet utan Günther Mårder-hållet.
Du verkar läsa in det jag skriver som att det är något jag rekommenderar trådskaparen, men det gör jag naturligtvis inte. Jag ville bara lyfta en ofta förbisedd aspekt.
I vårt hushåll delar vi procentuellt. Jag tjänar ungefär 40% mer än sambon och om vi skulle dela lika så skulle hon inte ha utrymme för privat sparande eller konsumtion, vilket jag tycker är viktigt.
Och varför tror du den i så fall är förbisedd? Finns väl ingen anledning att lyfta ofta förbisedda aspekter en tycker är dumma och därmed är rimliga att förbise?
Du har fått en massa kloka svar här. Det jag insett är viktigt i min relation är våra värderingar kring rättvisa. Vad känner du skulle vara rättvist och vad känner han?
Jag tjänar mer än min sambo/särbo och vi har gjort lite olika. Det senaste var att jag betalade dubbelt så mycket (procentuellt mer än han) av gemensamma kostnader. Jag får ändå mer över och han har större utgifter än jag då han har barn och det blev enkelt.
Men jag tycker inte detta KÄNNS bra. Därför ska vi nu gå över till en variant där vi får lika mycket pengar över när gemensamma kostnader är betalda, vilket innebär att jag lägger mer och han mindre. Så hoppas jag att det kommer kännas bättre.
Jag har svårt att se att det skulle fungera om jag envist krävt en 50/50-fördelning då våra ekonomiska förutsättningar hade blivit så oerhört olika och “vi:et” som jag ändå strävar efter att vi ska vara blir ju mer av ett du och ett jag.
Så ta dig en funderare på hur du känner utifrån dina egna värderingar om rättvisa. Och ställ de frågorna till honom. Hur ser han på det? Vad tänker han om framtiden och om ni bildar familj, väljer att köpa bostad ihop etc. Känn sedan i magen om det känns rätt för dig att flytta ihop med honom. Värderingar har ju en viss betydelse i en relation!
