Jag uppfattar att allt det här låter en aning flummigt. Det är inget fel med ambitionerna att:
Prioritera att göra saker som känns rätt.
Prova att bo utomlands
Jag är dock inte övertygad om att din vision eller idé kommer att se likadan ut om tio år som den gör idag. Du är fortfarande väldigt ung och själva planen framstår som för vag för att riktigt gå att tro på rakt av. Om du kunde outa vad ditt yrke handlar om skulle det nog bli enklare att ge konkreta råd.
Jag bor själv utomlands och kommer att göra det ett antal år. Någon önskan att leva utomlands långsiktigt eller permanent har jag inte. Det är inget stort fel med det men jag är nog inte tillräckligt socialt flexibel för att leva var som helst.
Under vissa perioder i livet har man mycket gemensamt med vissa andra människor (lite som i lumpen). Där kunde jag umgås med människor som var typ kriminella och tycka att det var helt ok. I längden skulle det kännas konstigt och andefattigt.
Jag har också insett att jag vill bo på en plats och inte leva något ”kringflackande liv”. Att bygga in en ordning i livet där jag ska flyga flera gånger per år känns inte bra. Jag hoppas kunna göra en del resor till platser där jag är bra på lokal kultur och språk och kan umgås med lokalbefolkningen på ett otvunget sätt. Att lära mig mer i den vägen vore helt vettigt.
I väldigt många länder, särskilt billigare sådana, bor många utlänningar av mycket specifika anledningar. Om du har exakt samma anledning att bo där kan du säkert hitta personer att hänga med. Jag tror dock annars på att försöka ”rota dig” på en plats. Man behöver inte bli särskilt gammal för att livsstilen som verkar lockande när man är 20-30 år inte ska framstå som så kul längre. Det är inte kul att ”fastna” i en viss fas i livet när alla andra går vidare. Oftast går mer vettiga människor vidare medan ”knäppisar” fortsätter i samma spår, utan att egentligen komma någonvart alls.
TS säger att han vill övergå till att jobba deltid. Jag tror det skulle gå alldeles utmärkt om “alla” gjorde så. Färre sjukskrivningar och fler i sysselsättning.
När det gäller att åka utomlands så tolkar jag det som att det handlar om ett par år. Då säger de flesta i tråden att det är jättebra att passa på nu, medan man är ung och pigg och innan man har familj och ansvar. Inte heller så konstigt.
De flesta har ju nån period när vi inte “bidrar” med en massa skatt. Tex under studier eller utlands-aupair-tid, eller militärtjänst för den delen. Inget konstigt, livet är långt och allt har sin tid.
Det kanske låter lite flummigt men jag är uppväxt med föräldrar som knappt har haft en vanligt jobb, iallafall inte i flera år på raken. De har säsongsarbetat i Sverige och USA, haft egna restauranger och andra företag. Jag får knega på och spara i några år till och sedan ta ett beslut. Några undrade vad jag jobbar med och svaret är att jag är tekniker inom industri och snart ska påbörja min nya tjänst som CNC-operatör.
Så jädra bra formulerat det är ofta däremellan det står och väger.
I ts fall verkar hans passioner också innebära arbete. Så frågan blir liksom ifall han ska arbeta eller arbeta. Låter realistiskt rent spontant.
Jag känner personligen att man inte är död bara för att man är på jobbet, så det är inte “förlorad livstid” eller liknande. Det är där jag har tid att plöja mest ljudböcker, poddar, musik o.s.v. Och utan den rutinen tror jag inte jag skulle utnyttja livstiden särskilt effektivt alls. Jag skulle snabbt bli otacksam, bitter på småsaker, försvinna i min egen bubbla, sakna referensramar, börja ta oförtjänta sovmorgnar och bara pissa bort livstid så att säga. Det är lätt värt att jobba, för då är man på tårna resten av dagen och sover gott på natten. Det hade inte funkat för mig att bara existera+konsumera.
De flesta vill nog börja rota sig vid 30 med barn/hus etc så inget att oroa sig för
Jag lever lite som ts och detta liv är nog ej för de flesta man måste nog vara en lite “udda” fågel gör att trivas i längden med detta
Ingen har berört frågan om bostad tidigare men så här är det.
Du kan som regel inte köpa en bostadsrätt i syfte att hyra ut, det godkänner inte styrelsen. Du blir helt enkelt inte godkänd som medlem.
Du måste i så fall köpa en ägarlägenhet, då går det bra.
Men sådana finns det inte så många av.
Investeringsbostad har jag inte hört tidigare, antar att du menar investera i en bostad.
Med investeringsbostad menar jag en bostad man köper och hyr ut i vinstsyfte. Som du säger så är det oftast inte tillåtet men det finns enstaka brf som godkänner det, annars ägarlägenhet. Tror att jag lägger ner det och kör in kontantinsatsen på börsen istället så att man slipper hantera hyresgäster och risken med att ha ett bolån.
det är ofta däremellan det står och väger.