Jag håller med dig i sak.Problemet är att några månader efter att jag började nyanställdes personal med betydligt lägre erfarenhet av handläggning och myndighetsutövning (jag vet för jag blev ombedd att vara mentor) och de fick flera tusen kr mer i lön.
Enligt lönelistorna ligger jag väldigt lågt i jämförelse med kollegor som jobbar med liknande arbetsuppgifter.
Att de som kan mest bidrar mest till lönsamheten tycker jag låter vettigt att ha som utgångspunkt även om jag förstås förstår att det inte alltid stämmer.
Förstår nog inte riktigt vad du menar. Säger du att det är bra för lönsamheten om de med erfarenhet slutar?
Du kan omöjligen veta vem som bidrog mest lönsamheten såvida du inte har ett pytteföretag
Jag förstår det och därför skrev jag att det kan vara vettigt att ha som utgångspunkt att de som kan mest bidrar mest till lönsamheten. Jag vet att det inte alltid stämmer men det blir nog mera rätt än att utgå från att de med minst erfarenhet bidrar mest.
Säger att HR inte bryr sig om verksamheten fungerar eller inte. De bryr sig bara om lönekostnaden. I deras värld är allt som är billigt
på pappret bra. Om de erfarna inte slutar blir det billigare att ge lägre lön. Det behövs att tillräckligt många slutar för att lönekostnaderna ska bli större för dem att nyrekrytera (under förutsättning att lönerna är högre för nyanställda, är lönen lägre för nyanställda tycker HR nog istället att det också är en win efter lönekostnaden då blir lägre).
Men istället för att ge nyanställda högre lön än de med erfarenhet så kan man ge de med erfarenhet högre lön än de nyanställda. Den totala lönekostnaden behöver då inte bli högre.
Beror på hur många som väljer att sluta. Sen om det inte framgår så försvarar jag inte deras strategi utan anser jag att den är skadlig för verksamheten.
Ja, det är egentligen de anställdas ansvar också. Om man väljer att jobba kvar trots att de nyanställda som kommer tjänar mycket mera så får man förstås skylla sig själv. Det vore bra om många valde att sluta tills det blir en förändring av systemet.
Bästa vore om man bara tog bort makten från HR. Inom vården verkar de inte ge sig ens när de blir beroende av hyrpersonal i stället. Men de anställda får iaf upp lönerna via bemanningsföretagen. Synd bara att HR:s lönespel förstör hela verksamheten. Fast pågår det tillräckligt länge kanske de byter strategi.
1 gillning
De kommer bara byta strategi om fler faktiskt röstar med fötterna och säger upp sig. Så länge den stora majoriteten är för bekväm för att byta jobb så är det lönsamt med den nuvarande strategin.
Jadu, Coffeeholic… tänker att jag sitter i ungefär samma rävsax som du och att jag inte tagit mig ur den under snart 10 års tid. Jag har sett en del som tar sig upp lönemässigt ganska snabbt, men det är undantaget som bekräftar regeln. Mitt råd är att byta jobb, exempelvis till en annan myndighet, om det går. Sök dig sedan tillbaka efter två år om du vill tillbaka till din nuvarande arbetsplats. Det är förmodligen det absolut enklaste sättet att å upp i lön inom staten.
1 gillning
I skolan är det lika, de kan inte ge sig. Byta arbetsgivare är tyvärr enda sättet att höja lönen och tyvärr drabbar det verksamheten. Jag var tyvärr kvar för länge med för låg lön men när jag väl bytte arbetsgivare, inte pga. lönen egentligen, fick jag direkt en ökning med nästan 30%. Trivs bra där jag är nu men det är lite tråkigt att pendla till grannkommunen.
Tycker det är likadant överallt, kanske liten fördel mindre bolag där det brukar på gott och ont vara en friare lönesättning med vettiga lönesamtal som faktiskt kan resultera i något mer än en symbolisk summa.
Har varit anställd på stort industriföretag, där IT-anställda ofta hade mindre i lön än montörer och andra metallare. Jag själv kom in på en dålig lön, men det enda som chefen sa var “ja du kom in lågt”, inga argument bet på denne hårdnackade typ. Sade upp mig efter 8 år. Började på konsultbolag, höjde lönen med 4000 kr. Har fått ca 1000 kr/år i höjning, något år runt 2008-2009 var det 0 i höjning. Hotade en gång med att säga upp mig, fick upp lönen 7000 kr på ett bräde, då man ville ha mig kvar, och jag låg riktigt lågt jämfört med vad andra företag bjöd. Upplevde det var olika här beroende på vem som var chef. Med den ena chefen hade vi ett en timme långt samtal där vi verkligen diskuterade lönen och det gick att påverka. Med den senaste chefen är lönesamtalet förkortat till 20 minuter och det är mer av ett lönebesked. Vid senaste mötet började jag i vanlig ordning argumentera mot det usla som chefen presenterade och denne blev i det närmaste irriterad över detta märkte jag. Det är helt okej om chefen har suttit på sin kammare och funderat ut en lön, men detta ser jag bara som ett förslag. Vad den nya lönen slutar som, det håller jag helt öppet. Sen om det inte passar är jag fullt medveten om att mitt enda val är att säga upp mig. Närmar mig 50" i lön och tycker se en större ovilja att ge samma procentuella lönehöjning, trots hur bra det går för bolaget.
Min fru jobbar i regionen(vård) och där är lönerna verkligen usla. Hon kom in på 24" som SSK, ej förhandlingsbart. Sen har det ökat med nån tusenlapp om året så nu förra året passerade hon med nöd och näppe 30". Under denna tid har löner för nyanställda ökat med 3000 kr men man har inte justerat de befintliga lönerna. Hon ska ta upp detta på nästa samtal, att hon vill man gör en lönerevision då hon har halkat efter.
Dock, regionen vet att få säger upp sig så man förhalar och trixar in i det sista. Det finns inte så många andra alternativ mer än kommunen. Regionen köper inte in från bemanningsföretag och andra regioner ligger lite för långt bort för att det ska vara aktuellt att dagspendla. Fångad i en rävsax. Att plugga vidare till specialist tar ett år av ens liv och ger inte mer än kanske 1000 kr i automatiskt påslag. Det enda som kan betala sig är avdelningar där ingen vill jobba t.ex. IVA, där kan hon nog få 35".
Slutsats, vill du öka lönen med mer än smulor, säg upp dig och sök nytt (om möjligt), annars får du förlita dig på din chefs välvilja…
/
2 gillningar
Det funkar nästan så i det privata också. Men när man byter firma, då kan man få rejäla lyft! Jag har bytt några gånger.
För tio år sedan bytte jag, men jag var 51 då, så jag accepterade att behålla min bra lön. Men sedan har jag fått dåligt trots att jag presterat ok, så jag har tappat gentemot den nivå jag hade när jag började.
Vid sista lönesamtalet blev återigen ökningen klen, jag sade då att detta funkar inte för mig.
Jag slutade och är nu konsult.
Någonstans finns en gräns.
Jag har löneförhandlat bra vilket gör det svårare att ny arbetsgivare ge bättre.
Speciellt offentliga arbetsgivare har svårt att leverera.
Exakt så är det. HR-folk är guds straff till hårt arbetande människor…
1 gillning