Jag har hört två kompisar nu som fått två olika jobberbjudande efter ett ganska gedigen rekryteringsprocess. Där lönen och lönekraven varit tydliga, när sedan personerna i fråga skall skriva under har HR sänkt lönen och hävdat att de inte kan ge så höga löner på den positionen. Mina kompisar tackade ju omgående för sig och sket i det.
Det jag dock sitter och undrar över om nog inte detta är ganska vanligt, har man kommit igenom hela processen så är man pot-commited och svarar kanske ja ändå. Personligen skulle jag bli fly förbannad och aldrig sätta min fot på det företaget då de tagit upp min tid helt i onödan. Skall tilläggas att redan rekryteraren nämnde en lön som “vidimerades” under hela processen.
Ber också om ursäkt för att jag inte hittar den tråden där något liknande hade hänt någon här på förumet.
Edit: Båda jobben var i privat sektor. Har stor förståelse för att detta kan ske i offentlig sektor.
Edit2: Inser också att mitt inlägg har lite “bullen”-karaktär, det är inte den i filmen som är skrivet brevet… Jag är genuint intresserad ifall man sätter detta i system under en lång rektrysteringsprocess bara för att företaget då tror att man är pot commited.
Hade jag dock haft en muntlig överenskommelse med en rekryterande chef om en lön för att sen få ett kontrakt med en annan siffra. Då hade jag frågat varför. Hade det då visat sig vara att man inte vill ge mig den lönen som varit muntligt överenskommen, hade jag frågat hur det stod till med bolagskulturen innan jag lämnat stället.
Hade jag varit rekryterande chef och erbjudit en lön till en kandidat som HR sedan sänkt hade jag blivit skitförbannad, och bett HR dra åt helvete rent ut sagt, eller bett dom sköta hela rekryteringsprocessen själva. Känns inte som att en vettig chef hade stått upp för något sådant beteende, förstör ju hela företagets trovärdighet.
HR finns för att chefer inte alltid gör rätt och lovar kors och tvärs utan grund. Det är inte helt ovanligt, i alla fall inom offentlig sektor, att lönen måste gå igenom HR för att godkännas. Det handlar inte om att HR tycker att X ska tjäna mindre, utan mer att det inte ska finnas ex en sjuksköterska som får 10 tusen mer i lön än andra för att en chef är desperat.
Jag skulle gissa på att dina kompisar inte hade fått lönen “klar” utan de hade fått säga vad de önskade och chefen sa inte emot men kanske antydde att det inte skulle vara några problem. Sen när hen skulle gå igenom HR så fick hen tillsägelse att det är för högt.
Men då har ju den rekryterande chefen gjort tokfel som inte har mandat för det som nämnda chef tror hen har. Antingen är då chefen en chef man inte vill ha, eller så är bolagskulturen/ledning av den dåliga sort. Där man ger mandat, så länge underställd chef tar “rätt” beslut. Tas “fel” beslut rivs det upp.
Oavsett vill jag inte ha en sådan chef eller sådan kultur/ledning. Varpå resultatet är de samma, jag upplever min tid slösad av en arbetsgivare som behöver få ordning på något i sin organisation.
Råckade ut för detta men tvärtom på ett jobb, vi hade kommit överens om en lön sen skrev HR in fel siffra i kontraktet som medförde att det blev 1 000 kr högre månadslön. Ringde rekyterande chef som blev lite pass för att sedan återkomma med att jag fick behålla den högre lönen, då det var företagets misstag.
I efterhand är man fundersam om man löneförhandlade dåligt eller om företaget tog på sig sitt misstag .
I vilket fall var jag nöjd med lösningen men om det hade varit tvärtom skulle jag nog ha klagat.
Jag håller med övriga i tråden om att beteendet suger. Men jag håller med @Davand att detta är vanligt inom offentlig sektor, institutioner med inmalda rutiner sedan 1800-frösihjäl etc. Det suger såklart och jag uppfattade trådstartarens ingång som att vi pratade om ett vinstdrivande företag. Då är det totalt sämst. Är det däremot offentlig förvaltning, samfund etc är det nog tyvärr mer regel än undantag. Däremot gör ju isf chefen klokt i att säga att det är med förbehåll att X godkänner pga gällande rutiner. Då är man ju åtminstone, som jobbsökande, fri att gå direkt.
En anledning till detta är att incitamenten är skeva. Använder man en extern rekryterare så sätts deras arvode ofta som en andel av avtalad lön för den anställde. De har med andra ord incitament att höja lönen, medan de som vill anställa ibland har tänkt sig ett lägre löneläge. Verkligen oproffsigt, men incitamenten skapar resultaten så att säga.
Jag känner inte igen detta. Däremot brukar HR ha synpunkter. Vid ett tillfälle valde HR att höja den tänkta lönen eftersom den ansågs för låg i relation till antalet tjänstår som personen hade. Stället där jag jobbar är ett sådant där det råder “meritinflation” och många är beredda att acceptera lite vad som helst för att få en tjänst. Det skulle alltså gå att erbjuda skamliga löner och ändå få kvalificerade sökanden.
Vid ett tillfälle hade jag själv muntligt lovats en löneöversyn efter provanställningens slut. Den valde HR sedan att glömma bort. Jag fick slå hårt i stora trumman för att få till den och fick igenom en lönejustering.
@Funderaren Tack för info, det kände jag inte till, helt klart kan det ställa till det!!
@Thomas86 På mitt allra första jobb höjde min chef lönen spontant med 2000kr från första träff-tillfälle tills signing. Men detta var ju innan IT-kraschen så var väl inget konstigt med det i IT-branschen.
Jag har själv varit rekryterande chef många gånger och varje gång har vi clearat lönebudgeten på förhand.
Några gånger har jag behövt äska mer pengar efter dialog med en exceptionell kandidat men att HR gått in och sänkt budgeten har aldrig hänt.
Dåligt av chefen, dåligt av HR och dåliga vibbar på företaget. Abort mission
Detta har hänt mig, både som jobbsökande och som anställande, i Sverige och i utlandet. Det är svårt att hitta bra HR-folk, helt enkelt. Som min far brukade säga (han var hög chef på flera stora industriföretag): ”HR är skräphögen på vilken man kastar i övrigt oanvändbara akademiker”.
(Väl hårt, men jag förstår hans position. Det är svårt att hitta riktigt bra HR-folk.)
När jag var jobbsökande förhandlade jag upp lönen till nästan det jag blivit lovad och tog sedan jobbet ändå eftersom det var ett riktigt fint karriärsprång. Ingen idé att bli emotionell, ett bra erbjudande är fortfarande ett bra erbjudande även om det saknas några tusenlappar som man initialt trodde man skulle få.
Jag jobbar i offentlig sektor och känner inte alls igen detta. Det skulle bli ramaskri om man gjorde så här, lönen måste alltid vara clearad innan den erbjuds. Jag uppfattar det snarare som offentlig sektor är väldigt hårda med sina anställningsprocesser och inte skulle slarva på det här sättet. Jag undrar om din erfarenhet är baserad på yrken med låg utbildningsgrad där folk är lite utbytbara?
Efter många år inom privat sektor på storbolag så har jag sett det mesta både i Sverige och utomlands.
Tyvärr verkar det som att en del inom HR försöker göra en ”bra deal” och få igenom en lägre lön utan att riktigt tänka på effekterna.
En kandiderar som går sin väg kostar i form av tid för att genomföra en ny rekrytering
En kandidat som ändå tar det lär inte komma till jobbet med den där positiva inställningen som man behöver för att ta sig an en ny utmaning. Aldrig bra att börja ett jobb lite missnöjd.
Lose-Lose
Verkar heller inte ovanligt att ”dyra” kandidater inte ens kommer till intervju utan tas bort före chefen får ta ställning, eller att de dyrare i ett senare skede får ett lägre bud än anspråket för att den ”billigare” kandidaten ska få jobbet.
Kontraproduktivt för det är bara chefen som kan/ska avgöra om priset är värt det värde man får från personen.
Nu är det ju inte alls så att alla HR agerar så. Som tur är. Men visst, det är nog lite för vanligt i min mening, speciellt när det gäller något så otroligt viktigt som vilken personal man har. Företaget står ju också faller med den.
För egen del brukar jag förankra lönen genom processen, även när det är internt. Både med blivande chefen och HR:
”Är vi överens om lönenivån?”
”Är mitt löneanspråk inom de ramar ni satt upp?”
”Är ni överens mellan linjen och HR om lönen?”
Det gör det mycket svårare för dem att backa, när de gett grönt ljus tidigare i processen ett par gånger.
Instämmer i den här bilden. Jag har jobbat både i kommunal och statlig verksamhet. Inom staten sköts rekrytering enligt närmast rituella former. I kommuner brukar formerna vara lite lösare. Någon sådan här regelrätt flummig och oseriös hantering har jag dock aldrig hört talas om. Fokus ligger på ordning och reda generellt.
Har arbetat som HR inom både kommun och landsting och sett detta ske flera gånger. Statligt är nog en annan femma där de tenderar att vara väldigt strikta med deras processer (vad jag hört). Hursomhelst är det inte HR som gjort fel i detta fall utan chef som inte förankrat med HR innan. Ni får tänka er att verksamheten har i största sannolikhet en rutin där chef ska förankra med HR innan lön utlovas. En rutin som chefens chef har godkänt eller framställt. Håller helt med om att det blir dålig kandidatupplevelse, men det är chefens förtjänst i sådana fall.
Den andra var nog lika konstruktiv som jag hade varit.
.