jag är i en anställningsprocess och har gått vidare efter första intervjun med HR. Jag har dock inte träffat chefen eller någon i teamet jag skulle ingå i vilket gör att de exakta arbetsuppgifterna och ansvarsområdena inte är helt utredde ännu.
HR pressar mig i vad jag har för löneanspråk men jag har förklarat att jag först vill ha en intervju med min potentiella chef och eventuellt någon mer i teamet för att i detalj förstå rollen innan jag kan ge ett anspråk.
Det är jättevanligt att de vill ha den informationen från dig väldigt tidigt i processen. Det är ett sätt för dem att sålla ut kandidater med höga löneanspråk som de inte ser matchar vad den sökande kan bidra med. Jag har sett den frågan ställas direkt när man skall skicka in sin ansökan.
Du kan förklara att det beror på ansvaret du kommer få och vart i skalan av den marknadslön som finns du siktar in dig på.
Jag kan ge ett exempel, Volvos avdelningar skiljer sig enormt mycket i rater, vissa av deras rater är 50% högre än en annan avdelning.
Men som Anonym säger, att veta vad en person förväntar sig skapar ett utrymme för då vet man vilken typ av position som man kan presentera personen till.
Det är vanligt. Men det är egentligen inte ett skarpt löneanspråk du ska lämna, utan en fingervisning om vilken nivå du skulle behöva börja diskussionen på, givet den information du har just nu. Helt onödigt för företaget att gå vidare med en kandidat som kanske kräver helt fel lön. Var tydlig och öppen med dina ingångsvärden och som du säger behöver du ju mer information.
Är vanligt att iaf stämma av förväntningarna så man inte slösar varandras tid. Har rollen ett lönespann på 40-50k/månad och du förväntar dig 65k minst så kanske det inte är rätt för varken dig eller arbetsgivaren. Ofta är man ju flexibel men skiljer det för mycket så kan man lika gärna spara varandras tid.
Jag brukar försöka säga ett så högt anspråk som möjligt men även lägga till lite vagt att det såklart beror på vad rollen faktiskt innebär.
Jag är en nivå A kandidat som bara jobbar för Nivå A arbetsgivare. Jag kommer skapa mycket värde för er och jag förväntar att ni är en arbetsplats från översta hyllan. Om vi gillar varandra så är jag övertygad om att vi kan finna en ömsesidig överenskommelse.
Om det är viktigt för er process att stämma av löneförväntningarna är ni välkomna att presentera ert lönetak, så ska jag ge er ett Ja eller Nej-svar.
Jag lämnar alltid ett löneanspråk men tydliggör att det kan förändras med mer förståelse för ansvarsområden och andra ersättning och förmåner.
Helt värdelöst att köra intervjuer då det senare visar sig att det aldrig fanns någon chans pga. helt skilda ingångsvärden och förväntningar mellan bolaget och mig.
En annan modell är ju att kontra frågan och fråga om de har ett lönespann att delge för att avgöra samma sak.
Tricket är att dela med dig av löneanspråket så sent som möjligt. Om de verkligen vill ha dig (efter att ha träffat dig x antal gånger) är det lättare för dem att motivera vilket pris som helst.
Jag brukar undvika intervjuprocesser där de vill ha löneanspråket direkt. Då är det ganska tydligt att de vill ha den billigaste kandidaten hellre än den bästa kandidaten.
Det här tycker jag dock inte stämmer så länge det är en seriös arbetsgivare. Man har i princip alltid ett spann att röra sig i baserat på budget etc. Anställer man någon för billigt kommer dom inte stanna kvar och då blir det ändå dyrare i slutändan. Att stämma av förväntningarna tidigt ser jag bara som en fördel för både mig och arbetsgivaren.
De gånger jag har fått liknande frågor har jag sagt att jag har X idag och utifrån att det nu handlar om en tjänst av Y typ tänker jag mig en lönenivå på kanske Z. Det har då byggt på att jag tagit ganska måttliga steg inom samma område. Skulle det handla om ett nytt område, en ny bransch eller liknande kan det vara svårare att pricka rätt.
Tror som flera tidigare svarat att det är mest framgångsrikt att ange önskat läge och att något annat inte är intressant. Om detta inte kan erbjudas är det fel tjänst.
Exakt så. Och det bästa svaret på en sådan fråga är att säga något i stil med “Jag tänker mig en marknadsmässig lön för den rollen och de arbetsuppgifter jag kommer ha”. På så sätt gör du dig inte omöjlig, eftersom att du inte vägrar svara på frågan. Samtidigt kan HR slappna av och tänka att du åtminstone inte kommer begära en herrejösseslön™ vilket är vad de är livrädda för; nämligen att chefen ska fatta tycke för någon som sedan visar sig bli på tok för dyr.
Jag har erfarenhet av både HR-arbete och som anställande chef. Skulle en kandidat trilskas och säga att den vill avvakta till sista stund med sitt löneanspråk skulle vi antagligen inte gå vidare, även om det är den anställdes marknad här i IT-branchen. För en person som säger så skulle antagligen komma med ett heltokigt högt löneanspråk och det är därför som det dröjer. Och då waste:ar vi bådas tid. Så klart krävs inte en exakt siffra, men någon form av spann eller referens (genomsnittligt, marknadsmässigt, strax över medel eller whatever, bara så att vi vet). Det är ju också gentemot detta som vi skulle ställa krav på personen. Vi skulle t.ex. ställa väldigt mycket högre krav i anställningsprocessen mot en person som tycker sig vara värd att ligga i 90%-percentilen en än som kan tänka sig genomsnittlig lön. Det är alltså inget fel att ha höra anspråk; jag ställer mig bara tveksam till att inte komma med det förens sent i processen.
Problemet som jag upplever det just nu inom IT-branschen är att lönerna kan variera extremt mycket för roller och erfarenhetsnivåer som ser väldigt lika ut på pappret. Exempelvis kan någon med 10 års erfarenhet med samma jobbtitel tjäna 45 000 kr/mån på ett bolag, men kanske 60 000 kr/mån och uppåt på ett annat bolag. Så det är väldigt svårt att pejla in rätt löneanspråk. Finns väldigt många företag inom IT-branschen som rekryterar just nu, men få på översta hyllan för att använda @Pareto’s terminologi.
I min erfarenhet är ofta en positiv signal att ha ett högt lönespråk, signalerar att man är duktig och vet vad man är värd.
Så är det, precis som jag sa så är det inte det höga löneanspråket i sig som är problemet oftast, utan om det skulle komma sent i processen. Exempelvis kanske vi hittat ett uppdrag som vi vet betalar rimligt bra och kräver rimligt mycket, men så kommer någon och har ett högre anspråk än så, och då går vår affär inte runt, utan då skulle vi ha behövt hitta ett annat uppdrag, och då skulle vi vilja veta om det tidigt så att vi kan planera för och undersöka möjligheten att hitta ett uppdrag som betalar så bra. Kanske är personen värd pengarna, men överkvalificerad för de uppdrag eller arbetsuppgifter vi har just nu, och då är det onödigt om kandidaten klämmer ut sig det i sista sekund.
Jag håller helt med dig här. Därav mitt förslag ovan att uttrycka sig lagom vagt; dvs kräva marknadsmässig lön för för rollen/uppgiften. Det är lite som att hämnas på HR/arbetsgivaren, för det är ju ett högst rimligt anspråk, utan att någon vet vad det egentligen är
Jag vet inte vilka du mött så jag kan inte försvara dem. Men jag håller dels med dig i att företagen oftast inte klämmer ut sig sitt lönetak direkt, precis lika lite som en kandidat direkt säger den lägsta lön de skulle acceptera. Av precis samma skäl, alltså förhandlingstaktik. Det gör sig båda sidor skyldiga till enligt min erfarenhet.
Jag vet inte om du försökt rekrytera inom IT i dagsläget, men det är inte direkt så att man har väldigt massa kvalificerade kandidater att välja mellan och spela ut mot varandra. Hittar man två bra kvalificerade kandidater som faktiskt vill ha jobbet så spelar man inte ut dem mot varandra, man tar båda och sedan firar man rejält
