Om din historieskrivning skulle gälla bankverksamhet i gemen skulle jag ha mina pengar i madrassen. När det gäller långfristig finansiering av bolån är ditt inlägg mera relevant.
Om en låntagare lånar 85 procent av en värdering, kan banken finansiera 75 procent via en bostadsobligation. 10 I förhållande till 85 blir då att banken direktfinansierar 12 procent av lånet och resterande 88 procent refinansieras på kapitalmarknaden.
Vad händer om låntagaren enbart behöver låna 75 procent eller mindre? Ja, då kan en solid bank refinansiera till och med 100 procent av lånet.
Är detta en risk för banksystemet? Knappast. Bankernas "kvar att leva på-kalkyl (KALP) tar höjd för rejäla räntehöjningar.
På min tid ansågs kreditförluster på samtliga krediter
på I snitt 0,3 % vara rimligt. I högkonjunktur skulle kreditförlusterna vara näst intill noll, och i lågkonjunktur kunde de då vara det dubbla.
Som komplement till ovan beskrivningar av finanskrisen på 90-talet kan tilläggas följande: Svälj inte era äldre släktingar berättelser om ränteläget på 80-talet, att de betalade 13 procents ränta på lånen till sina nybyggda hus. När huset var klart betalade man 4 5 procent i ränta på nästan hela lånet.Resten stod Staten för.
Detta bidrag trappades sedan ned med 0,5 procent per år. Vad som hände i början på 90-talet var att räntan steg samtidigt som Staten gjorde extranedtrappningar av räntebidraget. Effekten blev förödande. Att krisen blev så djup var alltså till stora delar självförvållat. Denna delen av historien är det inga politiker som vill lyfta fram…
Till sist. Jag ligger själv med 30 000 kr i Savelend. Gick in för att få tilldelning av aktier i börsintroduktion och lyckades sälja nästan på toppen. De 30 000 kronorna får däremot rulla vidare.