Då och då går jag tillbaka och läser Jans fyra hinkar-artikel igen. Dels för att fräscha upp minnet och dels för att ibland snappa upp nya saker som kan ge aha-upplevelser. Idag var ett sådant moment.
För under rubriken “Bufferthinken hanterar din löpande vardagsekonomi” kan man läsa följande:
“I samband med lön kommer den stiga i värde och i slutet av månaden kommer den sannolikt vara som lägst. Det är helt och håller naturligt i och med att ens bankkonto ingår i bufferthinken.”
Och det fick mig att börja tänka. Hur resonerar ni kring det här?
För egen del så inkluderar jag inte vardagsekonomin i bufferthinken.
Istället har jag byggt upp det såhär:
- Pengarna kommer in på lönekontot.
- 50% av mitt månadssparande går till hinkarna direkt, 50% läggs på ett sparkonto i samma bank.
- Resterande pengar på lönekontot ska täcka mina månadsutgifter.
- Sparkontot går till hinkarna i slutet av månaden.
Pengarna på sparkontot blir en buffert till bufferten. Tar pengarna på lönekontot slut så kan jag ta av den. Vilket leder till mindre sparande den månaden. Skulle det å andra sidan finnas kvar pengar på lönekontot så får jag extra pengar att fylla på hinkarna med.
När jag tittar tillbaka på vad jag har skrivit så kan jag konstatera att jag nog har byggt en variant på den beryktade femte hinken: Utgiftshinken!
Det funkar i alla fall för mig när det kommer till mental bokföring och ha koll på mina utgifter. Utan att Bufferthinken får för stora svängningar.