Så här tänker jag (och Eric) och en del andra läsare här på forumet. Om jag tar Collector som exempel:
| Bindningstid | Ränta |
|---|---|
| Rörlig | 0,7% |
| 3-mån | 0,9 % |
| 6-mån | 1,0 % |
| 12-mån | 1,25 % |
| 24-mån | 1,40 % |
Den här räntan är riskfri i och med den statliga insättningsgarantin. För att komma ner i samma risknivå på räntefonder måste man välja statsobligationer men dessa ger idag 0 % ränta, vissa av dem till och med negativ. Det som då blir svårt att argumentera mot t.ex. med LYSA är:
Varför ska jag utsätta mig för en risk i LYSAS räntedel för att få 0.27 % när jag kan få 0,7 eller till och med 1.25 % riskfritt på Collector?
Det här är en felprissättning på marknaden, i det här fallet av staten. För om staten hade sänkt eller tagit bort insättningsgarantin hade ju ingen - i alla fall inte jag - velat ha några pengar på Collector. Det är det som t.ex. @Daniel_Nilsson menar med att vi som småsparare kan utnyttja en felprissättning på marknaden som t.ex. inte en institution, fond eller bank kan.
En fond kan ju sätta sina pengar hos Collector, men de får bara garanti på den första miljonen, vilket gör det sjukt oattraktivt.
Jag har skrivit en hel artikel på ämnet “Räntefonder - allt du behöver veta”. Det handlar om att värdet på en räntefond beräknas som:
- Riktningen (upp eller ner) är tvärtemot ränteförändringen. Går räntan nere, går värdet på räntefonden upp och vice versa. Ointuitivt först.
- Hur mycket den går upp eller ner bestäms av hur lång löptid räntefondens lån löper på. Löper de i genomsnitt (=“duration”) på 7 år, så blir förändringen på en 1 % ränteförändring 7 % i räntefonden.
Att en räntefond således kan vara mer volatil (=“svängig”) är en aktiefond.
Handlar mest risk vs. avkastning.
Bankkonto. 