Jag har ett minne av att ha läst en artikel om så kallade räntefria dagar. Det här var rätt länge sedan så frågan är kanske inaktuell nu. På den tiden var räntenivån betydligt högre än idag.
Som jag förstod frågan, där och då, skulle det handla om att du får (typ) ränta på sparkontot alla dagar utom lördagar. Det handlade här inte om en fast veckodag utan om ett mindre antal dagar utspridda över året. Jag antar att det handlade om helgdagar av något slag.
Vet @Nestor något om detta? Har detta funnits på riktigt eller är det bara jag som börjar bli dement?
Min gissning: Du pratar om att man ofta räknat på 360 dagar om året inom bankvärlden (blev lättare att räkna på när man inte hade miniräknare och dator, månader med 31 dagar räknades/räknas sålunda som 30 dagar och man kan då tro att man förlorar 1 dag)
Denna innebär att du inte får ränta på ett konto förrän bankdagen efter din insättning. Detta innebär att den normalt är en dag förutom veckoslut. Under högtider som jul och påsk tar det ännu längre tid.
Överföringar av större inlåningsbelopp till annan bank än min huvubank gör jag alltid i början på veckan för säkerhets skull. Detta är oftast småsummor för en privatperson, men innebär en hel del pengar för bankerna. speciellt när räntan är hög.
Jag är osäker på om det skulle handla om det. Som jag minns det handlade den artikel som jag läste för länge sedan (90-talet) om att FI (?) godkänt att vissa dagar under året skulle vara räntefria. Exakt vilka dagar det var och var logiken i det skulle vara är jag däremot osäker på. Kontentan av den artikel jag läste var just att detta inte var rimligt.
Eller är det så att den ordning som @Nestor beskriver var något som införts där och då och att det alltså var den som ansågs orimlig?
Du måste minnas fel. Jag började på bank på 70-talet och det fanns inga specifikt räntefria dagar varken då eller nu.
Floaten har funnits hur länge som helst, i alla fall sedan 70-talet. På den tiden var det mycket kontanthantering, och en dags float var rimlig. Nu sköts ju allt datavägen. Bankerna vill givetvis ha den kvar, så lagstiftning är i så fall det som gäller.
Det är inte orimligt att FI hade synpunkter på detta redan på 90-talet. Ingenting har dock hänt.