Jag och hustrun är av olika åsikt och behöver er visdom. Vi har 4 barn, den äldsta har gift sig och vi gav då en summa pengar i present, säg 10000kr. Om/när barn nr 2 gifter sig om låt säga 4, 5 eller 6 år (vem vet) , anser ni då att vi ska ge samma summa då? Eller mer? Om inte samma, varför? 
Det bör väl justeras för inflationen åtminstone om ni ska ge tycker jag.
2 gillningar
10k plus inflationen sen dess är väl rimligt tycker jag (förhoppningsvis ingen större skillnad på beloppet om vi kommer ner till 2% inflation igen 
).
2 gillningar
Rättvist är svårt. Vad gör ni om barn 2 inte gifter sig öht, eller gifter sig efter att ni gått bort?
Enklast är dock att inflationsjustera beloppet som övriga är inne på. Vill ni förenkla ytterligare kör ni på 2% per år vilket är Riksbankens långsiktiga mål.
1 gillning
Istället för att tänka 10 000 kr skulle du kunna tänka 17% av ett prisbasbelopp, som du avrundar lite snyggt.
I år är 17% av 57 300 kr = 9 741 kr.
Då blir det inflationsjusterat utifrån gåvoåret.
Som någon annan påpekat kanske det är mer “rättvist” att ge större gåvor till barnen individuellt än vid livshändelser som bebisar eller bröllop. T ex att alla får en peng till körkort, i fondspar eller till kontantinsats till bostad. Och lägga mindre/mer vanliga belopp vid bröllop.
Gåvor bör vara något barnen eller andra är tacksamma för. Inte ha en massa krav. Så ge det som känns rätt vid olika tillfällen.
1 gillning
Gåvor till barn tycker jag i princip skall vara behovsbalanserat. Om det ena barnet behöver mer pengar så kan det få mer pengar.
Men principer är inte pragmatiska. Det beror helt på individerna. Pengar är ofta en källa till osämja och upplevde ”orättvisa” är en typisk sådan. Man vill inte hamna i ett sådant drama, med sina barn, som förälder. Så jag som förälder hade nog valt att alltid skänka lika.
Spontant känner jag att det känns lite konstigt om det på ena bröllopet är en gåva på 10000 och nästa säg 10500 kr, om det inte är ett antal år mellan bröllopen (fast nu ser jag att det ju troligen är det). Ser på ytan ut som att den ene får mer. 
Men det är ju tekniskt sett mer rättvist.
Om du ger 10 000:- nu så kan du om 6 år ge samma summa till det andra barnet.
De ser att de har fått 10 papp och är helnöjda med det.
Jag är också för behovsbaserat men vill också tillägga att också kan bero på vilken ekonomiska situation givaren har för tillfället. Millimeterrättvisa är inget att eftersträva. Ena barnet kanske har mer än nog och andra barnet kanske har mycket tuffare. Föräldrarna kanske hamnar i en situation med egna ekonomiska problem och inte har råd att vara lika frikostiga.
1 gillning
Får mig att tänka lite på denna bild:
Jämlikhet, rättvisa, jämställdhet
Min mor är notorisk på att det ska vara rättvist för oss barn. Det gör mig galen.
Jag tjänar ganska bra, mer än min far som snart går i pension. Inte mer än min mor som håller chefposition sedan mååånga år. Men de hade det inte så överdådigt när de och vi var yngre.
Jag har 3 syskon var alla vi har helt olika förutsättningar. En av dem har tex problem med sjukdom. Så fort mor hjälper hen (en av de få gånger jag fått användning av ordet 
) så försöker hon antingen göra det rättvist för oss andra 3 genom att kompensera, eller så landar hon i försvarsställning och försöker rättfärdiga det för oss.
Vi bryr oss inte. Vi övriga 3 syskon har det ganska bra och en gåva på säg 5-10 papp är alltid kul. Pengar är pengar. Men inte något som kommer avgöra om vi kan unna oss ett restaurangbesök denna månad eller ej. Ännu mindre påverka om vi får mat på borden.
Jämlikhet, Rättvisa, Jämställdhet.
Rättvisa i ditt fall vore att inflationsjustera. Men snackar vi 5 år är vi inne på 11000kr för 10k i startsumma. Ge samma då och en finare brödrost istället.
Vad händer om de inte gifter sig? Måste gåvan vara bundet till giftermål?
Bättre vid eventuellt husköp? Eller första barn?
Är det Jämlikhet att ge samma summa nu? Med ränta på ränta 6% och giftermål vid år 30. Säg
Barn 1 är 30 = 10000 = 10000 kr
Barn 2 är 25 = 10000 = 13382 kr
Barn 3 är 20 = 10000 = 17900 kr
Barn 4 är 10 = 10000 = 32071 kr
Så ger Ni 10k vardera till alla barn nu, får Barn 4 i teorin 32papp istället.
Det är ju inte rättvist?
Ni kanske inte har de pengar nu heller? Vem vet om Ni har 10 papp till övers när barn 3 gifter sig? Ni kanske blir sjuk, en kanske gått bort? 10 papp kanske är mycket om 10 år. Eller inte. Kanske vinner Ni på lotto. Varför nöja sig med 10 papp då?
TL:DR: Ge ungefär samma summa till övriga barn när tillfället ges och Ni anser det behövas. Har Ni mycket överflöd och tycker det blev orättvist, kompensera de övriga då.
3 gillningar
Varför måste gåvan ske i samband med giftermål för alla?
Ge samma summa direkt till de andra barnen med motivationen att ni vill hålla rättvisa i syskonskaran och förebygga problem med sammanhållningen.
1 gillning
Exakt så har jag haft det under min uppväxt. Om något av syskonen behövt någon form av bidrag för något, så har alla fått lika mycket samtidigt. Exempelvis “behövde” syrran bidrag till en barnvagn och jag hade vid tillfället inte barn. Vi fick båda lika mycket samtidigt. Jag sparade pengarna på konto och hade således pengarna när det var min tur att behöva köpa barnvagn.
Krångla inte till det i onödan. På sättet ovan slipper ni fundera på procentsatser och inflation. Ni slipper problem med att ni kanske inte har pengarna till det andra barnet vid ett senare tillfälle. Om det i efterhand visar sig blivit väldigt orättvist av någon anledning, eller att barnen visar sig ha väldigt olika behov, så kan ni ju i efterhand när detta är konstaterat och om ni har möjlighet hjälpa till och kompensera lite extra, men även om ni inte kan det så har ni ju hjälpt dem lika mycket redan.
Om barnet är omoget att hantera pengarna så kan ju föräldern spara motsvarande summa till barnet. Dvs ge 10k till ena barnet som behövde pengarna nu, och spara 10k till det andra barnet på ett konto med ränta eller investera dem beroende på horisont. Glöm inte att dokumentera det så att det är tydligt att dessa pengarna är öronmärkta ett visst barn i så fall.
1 gillning
Det enklaste är väl att ge samma.
1 gillning
Jag tycker detta rådet kan slå rejält fel.
Säg att du ger ena barnet 100 kkr till en kontantinsats. Barn två är 7 år yngre. Sparar man de pengarna i fonder får de mycket mer vid samma ålder.
Har hört liknande historier vid barnspar då man delat ut pengarna när den äldsta varit 18år.
Det kan bli en ganska olik ekonomisk start om man gör på det sättet.
Ja, det kan slå fel.
Men det kan slå lika fel att ge det ena barnet 100k och när det är dags att ge det andra barnet 100k 7år senare kanske det motsvarar 23% mindre i den dagens penningvärde 7år senare om det är 3% inflation. Eller så visar det sig att du 7 år senare inte har 100k att avvara. Eller så visar det sig att du har dött och alla pengar som fanns kvar delades lika på och således har du gett den ene 100k mer.
Och givet dessa alternativa scenariona så tror jag att det jag beskrev med att ge lika mycket samtidigt är enklare att hålla reda på. Nämligen för att du inte behöver hålla reda på något eller gissa inflation eller skriva gåvobrev där du säger att det är ett förskott på arvet eller hamna i ett läge där du inte har möjlighet att hjälpa alls.
Det har fungerat för mig och mina syskon, och jag kommer köra det på mina barn i framtiden.
Det kommer ändå inte bli exakt rätt, delvis pga de anledningar du nämner. Så givet att det ändå inte kommer bli rätt och du inte kan veta på förhand vad som är rätt så väljer man helt enkelt det enklaste sättet enligt Ockhams Rakkniv
3 gillningar
Är inte det lite av ett specialfall? De flesta syskon har väl 2-3 år emellan sig av någon anledning? I det läget skulle man kanske avsatt samma summa på en indexfond eller räntekonto som man sedan lämnar över. Man får förklara för barnet att den inflationsjusterade avkastningen gjorde att gåvan sprang förbi eller halkade efter syskonets gåva lite.
Om man hypotetiskt hade lämnat gåvan så kunde ju vad som helst hänt ändå. Det blir aldrig helt jämnt livsutfall mellan syskonen, hur föräldrarna än försöker. Ödets nycker styr inte föräldern över och i slutändan ska ju barnen bara vara tacksamma att de öht får något. Inte hålla på och jämföra och klaga.
Givetvis skulle jag ha inflationsjusterat till barn två. Och även inte gett mer än jag vet jag klarar att ge till nästa barn också. Att även skriva att det är förskott på arv är ju en bra ide om man skulle trilla av pinn.
Men förstår om man tycker det kan bli mycket att tänka på. Då är det ju lättare på ditt sätt.
Hur hanterade dina föräldrar gåvan när ett barn är minderårig? Tänker om man har ett barn som typ är 14 år som ska få en större summa pengar?
Kanske ett specialfall men känner flera som har sladdisar. Även om man har tre eller fyra barn blir det ofta några år emellan.
Jag kan tycka det kan bli tråkigt om man satt pengarna på börsen och det skett en krash när ett barn ska få tillgång till fonderna.
Så att ett barn fick hjälp med kontantinsats medan det andra inte fått det.
Sedan att barnen ska vara tacksamma kan man ju tycka. Men om meningen är att barnen ska få ungefär samma kan det slå fel och påverka relationer.
Vet av exempel vid arv när syskon slutat prata med varandra istället för att bara vara tacksamma att de fått något.
1 gillning
Mina föräldrar hade ett konto till varje barn som de månadssparade till oss. Jag är äldst. Jag fick ett bidrag som 18-åring till körkortet, då var andra syskon minderåriga. De fick samma summa på sitt konto som föräldrarna kontrollerade. När det var dags för syrran att ta körkort fanns pengarna där på hennes konto redan, etc.
När alla var vuxna nog “likviderades” dessa konton och pengarna gick till respektive barn. Det var inte lika mycket på allas konton, för t.ex. syrrans körkort blev dyrare då hon behövde fler lektioner.
Efter detta datum (i.e. alla var vuxna nog att hantera pengar) fick alla pengar direkt samtidigt. Exempelvis behövde syrran hjälp med pengar till en barnvagn före mig, och jag fick lika mycket som hon fick, samtidigt. Uppfostrad som jag var fattade jag att jag behövde spara dessa för detta var mitt bidrag till framtida barnvagn
Jag fick lite hjälp med en del av en kontantinsats. Jag flyttade hemifrån långt innan henne. Hon fick samma pengar på sitt konto. Hon köpte aldrig ett boende och fick därmed ett “hyresbidrag” genom att få ut pengar från sitt konto i motsvarande grad som min kontantinsats.
Således fick vi lika mycket ekonomisk hjälp, och det var hur lätt som helst att hålla reda på. Exakt vad eller vid vilken ålder man behövde pengarna till var ju olika, som sagt. Men det har alltid känts väldigt rättvist.