Hej, ännu en rättvisefråga men forumet brukar vara ett bra bollplank.
Sambopar med barn ca 35 år. Separat ekonomi, delad lön efter barn. Hon har 8m och får ut 33 000/månad. Jag har 4,5m och får ut 55 000. All lön i samma pott.
Hon vill kanske studera två år. Mål om att öka nettolönen med 10 000kr och ser för sig att leva på sparpengar. Därefter med högre lön ser hon för sig att nettoökningen oavkortat går till att återbetala henne själv tills pengarna är ”återbetalda”. Därefter ska hennes hela lön helt ingå i hushållet. Exempelsiffror, kan diffa.
Hennes uteblivna nettoinkomst två år (800 000) skulle då ta 6,5 år att återbetala till henne själv.
Jag tycker upplägget skaver. Skulle helst vara gift med gemensam ekonomi och fullt ut känna att vi är ett team men så blir det nog inte. Vill heller inte att mitt månadssparande ska bli alltför lidande.
Hur gör man detta rättvist? Det är per idag ingen konflikt kring det men innan vi hunnit prata om det har hennes juristvän presenterat detta upplägget som att det är så man gör. Därför frågar jag nu hör om råd.
Jag tjänar idag mer för att jag studerat längre, alltid jobbat och jobbar mer för att höja min inkomst. Hon har tidigare inte känt att hon vill göra karriär då hon har det så gott ställt. Och nej, barnansvar är inte skevfördelat.
Tack för inspel. Med förbehåll om att jag tänkt fel. Vill inte verka småaktig.
Jag fattar inte heller. Det står separat ekonomi men att båda löner går in i samma pott? Och ska sambon leva på sparpengar medan du tar hand om resterande hushåll eller ska sambon betala hälften av kostnaderna?
Med tanke på upplägget, där – som jag förstår det – inkomster och utgifter är gemensamma medan sparandet är individuellt, torde väl det rimliga vara att lön plus studiemedel bekostar alla utgifter under studietiden och att sparandet inte blandas in i det hela. Om det är så att ni som hushåll behöver låna av hennes sparpengar för att få ekonomin att gå ihop under studietiden så låter hennes upplägg inte uppenbart orimligt, även om jag själv skulle föredra att till exempel skjuta in en halv mille var i en gemensam hushållspott.
Hon pluggar i två år men bidrar till hushållet som om hon fortsatte jobba, men tar de pengarna från sitt sparkonto.
Sen när hon börjar jobba önskar hon “återställa” sitt sparkonto från den högre lönen.
Det kanske inte är så dumt? Ser inte heller hur ditt månadssparande blir lidande.
Om du ska köra “fullt ut gemensamt och vi är ett team” kommer hennes inkomst gå ner på kort sikt till bara studiemedel och du får indirekt dra ett större lass. I gengäld får ert hushåll tidigare dra nytta av hennes (förmodat) högre lön.
Så välj ena eller det andra, men det är inte uppenbart att hennes förslag är osolidariskt.
Tycker du att det är rättvist eller orättvist i dag? För jag tycker att det ser ut som samma system som hon vill ha under studierna, bara att det blir tydligare med en större inkomstskillnad.
Ett alternativt förslag: Dela lika 50/50 på alla gemensamma utgifter. Sen kan man spara eller köpa leksaker eller vad man nu vill göra med resten av sin lön. Gör så både under studietiden och åren efter.
Vi hade länge att vi betalade proportioneligt med vår inkomst till hushållskassan. Drog vi in 50/30 så betalade vi kanske 25/15 till ett konto där räkningar, mat o.s.v. dras ifrån. Det kändes som en enkelt och rättvis lösning när vi var yngre, hade karriärsfokus och ständigt jagade högre lön o.s.v.
Men så fort den ena parten frivilligt väljer att gå ner i lön, vara ledig etc. så blir modellen lite knasig. Ska den andra som knegar på försörja familjen, när partnern går ner i tid för att jaga andra drömmar? Det blev nästan en inlåsning där man behöver godkännande från sin partner för att ändra karriär eller satsa på välmående.
Sen i praktiken ville vi inte ändra livsstil och anpassa oss efter den som tjänar minst. Så vi har nog snarare slutat tänka på rättvisa istället.
Har hon/ni kollat möjligheterna att finansiera studierna med omställningsstudiestöd? För att få så liten inkomstminskning som möjligt under studietiden.
Missförstår kanske, men om jag förstår rätt så har ni idag individuellt sparande, men ni lägger samtlig inkomst (88k) i en gemensam hushållspott som ägs av båda.
Du nämner att det påverkar ditt månadssparande, men vad består ditt månadssparande av om du lägger dina 55k i en gemensam pott?
Vad händer när hushållspotten växer? Gissar att era utgifter inte är exakt lika stora som era inkomster? Växer den på ett sparkonto som ägs av båda?
Spontant så tycker jag det låter besvärligt att kasta in båda lönerna i en gemensam pott. Om man har separat ekonomi så är det väl rimligare att sammanställa utgifterna i slutet av månaden och dela på två? Eller lägga en delmängd av bådas löner i en gemensam pott. Annars kan det ju bli att den men högre lön och mindre sparande i praktiken sponsar den med lägre lön och stort sparande, det kan ju bli konstigt. Det här med studier sätter det bara på sin spets.
Jag vet inte hur mycket av era pengar som är låsta i fastigheter mm.
Men om hon har 8m vid 35 års ålder, och inte vill lägga 10% av detta utspritt på två år, utan att hon sen skulle behöva “spara ikapp”…
Skicka henne hit till Forumet så ska hon få höra om Indexfonder, CAGR, FIRE-beräkningar o.s.v.
En annan filosofisk fråga är varför man gör skillnad på kapitalinkomst och arbetsinkomst. Varför ska arbetsinkomsten hamna i en gemensam pott medan kapitalinkomsten ska vara individuell?
Vän av ordning skulle kunna säga att partnern med kapital inte ska bestraffas och behöva lägga in mer pengar i det gemensamma. Men det skulle man kunna invända mot och frågasätta varför den med utbildning/arbetserfarenhet ska bestraffas och behöva lägga in mer i det gemensamma.
Å andra sidan skulle det bli konstigt om partnern med stort kapital försöker komma undan med att lägga in mindre i det gemesamma för ens krypto gått dåligt och man ligger back
Det låter komplext det här med samboskap och delad ekonomi, tur att jag är ful som stryk och otrevlig som få så att jag slipper sånt här
Det blir krångligt att dela på kapitalinkomst utan att ha gemensamt kapital. Man behöver justera för skatt och för inflation, och när börsen kraschar kan det bli svårt för den fattigare partnern att ha råd att kompensera den rikare för den negativa kapitalinkomsten.
Kan man “dela” på ett barn men inte sin ekonomi så är det något större som skaver.
Jag är fullt medveten om att alla fungerar olika, och det är därmed skönt att vi alla kan leva våra liv som det passar oss själva, men där är min centrala tanke I det här iaf.
Dvs jag skulle ta det i andra ordningen och bara skaffat barn med någon jag kände jag kunde tänka mig att dela ekonomi med.
Tack för kloka tankar. Jag vet inte helt hur jag känner men vill vara ombytt till matchen när den väl kommer. Behöver tänka. Kan fort bli känsligt annars.
Berätta att det hela har inspirerat dig till att fullfölja din livslånga men lite hemliga dröm att bli läkare. Så när hon har studerat sina två år och får lön igen, planerar du att påbörja läkarprogrammet.
6 års studier kommer medföra ca 4 miljoner i utebliven löneinkomst. Sedan kommer du förstås inte tjäna lika bra som nu i början av läkarkarriären, men när du blir överläkare om så där 15-20 år kommer du antagligen tjäna lite bättre än nu.
Det överskottet kommer ju dock förstås inte tillfalla hushållskassan, det vore ju tokigt! Istället ska det gå till att börja betala av skulden till dig själv. Du har ju 4 miljoner+ “innestående”, Det kommer ta ett bra tag innan det blir aktuellt med några gemensamma pengar till hushållet.
Det är så man gör, som juristvännen sa!
Efter att ha begrundat detta förslag kanske din sambo blir fundersam på om det hela är ett rimligt upplägg.
Lite oklart för mig vad det är hon avser att betala med egna sparpengar under sin studietid?
Men om det är hennes halva av löpande hushållskostnader så länge studierna varar så förstår jag öht inte det rimliga i att dessa kostnader efter 2 år ska “återbetalas” till henne själv via hennes presumtiva nettolöneökning på 10’ per månad under oklar, och som det låter ganska ansenlig tid.
De pengar som en gång är förbrukade av hushållet, dvs alla hushållets löpande vardagskostnader, är ju när studierna är klara redan förbrukade pengar. Varför ska då hennes hälft för kostnader för mat, el, försäkringar, hyra etc. etc. etc. under åren av studier återbetalas till henne?
Vem ska isf med ett sådant upplägg återbetala din hälft till dig?
Låter i mina öron så otroligt konstigt att jag antar att det är jag som måste ha missförstått hela upplägget
