Hej!
Det praktiska med att ta tillbaka pengar man gett till barnen känner jag inte till så mycket om.
Men frågan om hur man gör det rättvist tycker jag är intressant och där har jag åsikten att det rättvisa är att alla barnen har samma tillgångar och att man betraktar det som barnets egna pengar, även om de inte får lov att använda dem utan föräldrarnas tillåtelse så länge de är omyndiga. På så sätt är det lättare att få dem insatta i att de har ett sparande i fonder och de kan lära sig i unga år hur det fungerar. När de sedan fyller 18 så händer inget dramatiskt, pengarna har alltid varit barnets och de lär knappast springa ut och slösa bort allt på onödigheter om de har vårdat sina fondkonton sedan barnsben.
Men då kommer inte barnen ha lika mycket pengar när de fyller 18, kan någon invända. Det är sant, men att fylla 18 betyder inte så mycket. Det är inte då man flyttar hemifrån. Och när man väl gör det så flyttar man ofta till en hyreslägenhet, studentrum eller liknande. Själv köpte jag min första bostad, en villa, när jag var 28…
Och barnen kommer ha lika mycket som varandra. Jag kan se tillbaka på när jag själv fyllde 18. Om jag då hade fått samma summa som min syster fått två år tidigare (hon är två år äldre) så hade jag varit betydligt fattigare eftersom hennes pengar skulle ha växt ordentligt under de två åren. Rättvist? My ass.
Jag förstår inte tankesättet att spara till barnen på ett eget konto som man sedan ger till barnen när man känner för det. Om barnet plötsligt får en stor summa när det fyller 18 känns det som en betydligt större risk att de slösar bort pengarna, som de då inte kommer ha samma känsla för som om de ägt pengarna (fonderna) länge.
Men är det inte bättre att hålla på pengarna tills barnet behöver dem till en bostad eller något annat “vettigt”? Det kan man göra, men då är det ju inte heller till barnet man har sparat. Då har man sparat för att själv ha pengar att eventuellt ge bort efter eget godtycke. Och får man ansvarsfulla barn genom att behandla dem som just barn fram tills de är 30 eller mer?
Det är även olika vad barnen behöver pengar till. Ett barn kanske köper en bostad tidigt, de andra gör det inte. En kanske behöver en bil för sitt arbete, de andra inte… Att då ge pengar till det barn som vill bo en bostadsrätt, men inte till den sparsamma ungen som bor inneboende, är det rättvist? Skulle inte tro det.
I ditt fall är det viss åldersskillnad mellan barnen, men jag tycker förhållningssättet funkar i alla fall. Om det råder ojämnhet på hur mycket varje barn har på sitt konto så bör ni jobba på att jämna ut det så fort det går. Om ni vill fortsätta spara till dem även sedan den äldste fyllt 18? Inga problem, det går lika bra att ge pengar till ert myndiga barn som till era omyndiga.
Det är mina synpunkter på det hela, lycka till med sparandet!