Rättvist vid arv med flera generationer

Måste gå in och ge min åsikt ang arvsrätten.
Jag har via rika tillsammans böra fundera på hur jag ska se på mitt arv, är 50 år, dvs gott om tid på mig.

Vad jag har förvånats över är när jag läst om arv via offentliga sidor/juridiska hemsidor osv. Är hur en vuxen människa som är jurist medvetet går in och döljer svaret, där man inte skyr några som helst medel för att dölja sanningen, och detta gäller 99% av alla svar. hur kan det komma sig?

Jag vände mig till ärvdabalken för att hitta svaren, där bl,a Guldberg, Bergendal, Walin har hjälpt till att tyda lagen via kommentar, vilket är en otrolig hjälp för mig som är teoretiker, men även hjälp till praktiker.

Arvsrätten är förlegad, den är 150 år gammal, och passar inte in i dagens samhälle, men alla familjeombildningar, där vi nu har olika system som pension, a-kassa, socialbidrag, bostadsbidrag osv.
Arvsrätten har tappat sin mening med att uppfylla en ekonomisk trygghet( oftast till yngre människor)

Med andra ord, ska man se sitt krav på arv som en ren och skär egoism som bygger på dessa 150 års gamla lagar. Vad jag lärde mig under resan är att man kan göra någon arvlös, där jag lärde mig skillnader mellan testamente och gåva, när gåvan ges och hur man skriva så den inte utgör förtidigt arv. hur jag ger bort gåvan till den jag själv valt ska ha min pengar samt att jag kan styra.

Min åsikt är att arvet ska gå till den person man har en relation till, en som betyder mycket för en, den person man aldrig har haft en relation till ska så ledes inte via sin egoism på tala att dom vill ha arv.
Nu kan jag via lagen ändå rikta mitt arv till den jag vill, jag behöver inte visa gåvobrev i förtid, dessa framkommer efter min bortgång och personen blir först då även medveten att jag gått bort, men förstår även i samma stund att dom inte tilldelades något arv.

Risken finns ju i och för sig att man manipulerar sin familj genom att hota med att göra dem arvlösa så fort man blir missnöjd. Och tvärtom, att personer manipulerar äldre att ge dem allt. Det är inte heller särskilt optimalt.

Det jag tycker mig se är att det är svårt när någon dör som har barn med tidigare partner. Har sett flera fall där barnen starkt misstänkt att den nuvarande partnern försöker undanhålla värden på olika sätt. I de fallen jag känner till har det inte funnits några värden att tala om men barnen har ändå envisats med att det borde finnas det ena och det andra och hela processen blir jätteutdragen. Typiskt tycks vara att man inbillar sig att saker är värda mycket mer än vad de är, tex guldsmycken.

Detta har jag nämnt om i andra stycket av mitt senaste svar, där jurister/hemsidor osv går medvetet in och förstärker misstro till systemet, dvs några som ex Lawline kan ge ett direkt felaktigt svar, där man blandar in andra aspekter som inte har med frågeställaren situation att göra.(man behöver inte undra vem som manipulerar vem och på så sätt skapar misstro)

Varav jag vände mig till lagen och la upp mitt seminarium, där tidigare justitieråd från HD skrivit kommentarer ur vägledande domar och hur man kan tyda lagen.
Gör man då rätt, ger gåvobrev rätt formulerade och givna på rätt sätt så behöver det inte bli någon tvist, även om man går vidare till tingsrätt så stannar den där, dvs nästa instans tar inte upp fallet.(meddelar inte prövningstillstånd)

Skulle dessa juridiska sidor varit mer tydliga i sina budskap och svar.
Ja dom skulle naturligtvis få mindre med jobb.
Skapa mindre misstro, vilket hade underlätta för rättssystemet, dvs korta ner köer.
Folk skulle bli mer medvetna vad en vilja betyder inom gåva/arv kanske bli lite ödmjukare/omhändertagande gentemot sina föräldrar.
Framför allt dom inte bli missleda i lever på tron att det är omöjligt att bli arvlös , på sätt slipper dom bli besvikna.

1 gillning

Om du hade någon gång varit beroende av de bidrag du nämner hade du nog inte tyckt att arv förlorat sin betydelse för ekonomisk trygghet idag. Sjukpenningssystemet och sjukersättning är ju nästan avskattat idag. Kvar är gatan. Och socialbidrag är så svårt att få ut att många gör vad som helst för att inte hamna där.

Ja såna här frågor är inte lätta, men ja jag har fått prova på systemet, var när jag fick mitt andra barn, fick tag i en rolig revisor, han ställde bara en fråga, hur långt ska jag dra dig? ja som inte kunde revision på den tiden förstod inte bättre, dra så långt du kan. Han 0-taxera mig, skulle söka föräldrapenning fick 0 kr fick sedan fullt underhåll på första barnet, ringde o fråga FK hur räknar ni?, sjuk är via inkomst, underhåll så har du kapitalvinst, oj vad nöjd handläggaren var. :rofl: han försökte inte ens att dölja sin glädje.

Men sedan detta med sjukpenningsystemet, går man in och titta på nordiska länder så är rubriker så här dvs Norge: Det norske folk er langt oftere sykmeldt enn våre nordiske naboer. – Det er nesten tabu å ta opp, men vi trenger virkelig en debatt om den norske sykelønnsordningen.
Vissa Norska forskare hänvisar även att Norsken är dubbelt så ofta sjuk som Svensken, där man har börjat titta över systemet, räkna pengar och ser att dessa belopp kan istället användas inom sjukvård, skolor osv.
Utgår man sedan med hjälp av 14 sociala indikatorer där granskas alltifrån arbetslöshet, sysselsättning och inkomstskillnader osv så hamna Sverige på 2 plats där Dansken var nr 1 inom EU, vilket inte är illa pinkat ändå.

Men tycker ändå inte man ska lägga in arv som ett argument för att man ska överleva i dagens Sverige.