En frågeställning som dykt upp är hur man genomför ett arv rättvist, och om hur man ska tänka kring att barnbarnen en dag ska få pengarna. För att förenkla det låt oss titta på följande exempel.
Om ett par har två barn, första barnet har ett eget barn och det andra barnet har själv två barn. Alltså har paret tre barnbarn.
Om paret nu vill ge ett förskott på arvet när de säljer ett hus, låt oss säga att de vill ge 1,5 miljoner ner till kommande generationer. Bör barnbarnen få en halv miljon var, eller bör det ensamma barnet få 750k och de andra två få dela på de andra 750k.
Jag är medveten om att arvslotter och sånt säger att ett barnbarn bör få 750k, men är det också vad som är mest rättvist enligt er? (Vad som är juridiskt rätt behöver inte vara vad som får alla att känna att det blir rättvist.)
Några goda tankar hur någon i denna sits bör tänka?
Hade jag varit i den positionen att jag skulle ge mina barnbarn pengar efter att ha genomfört en försäljning av ett hus, hade jag gett varje barnbarn lika mycket.
Många månadssparar till sina barnbarn och att ha olika summor till varje barnbarn som grundar sig på hur stor varje syskonskara är blir konstigt. Eller att ge mer julklappar till ensambarnet kanske…
Jag hade inte kallat det förskott på arv, utan en gåva till varje barnbarn.
Här vet jag inte vart du fått vad som är juridiskt rätt?
Tror det mer bygger på att man utgår från att barnbarn kan ge gåvan vidare till sin förälder.
Barnbarn är inte första klassens arvtagare, (dvs inte bröstarvinge) med det så räknas inte gåvan som förskott på arv, dvs man måste skriva gåvobrev att den ska utgöras som förskott på arv, skriver man inget så är det inget förskott på arv. Bröstarvingar blir på så sätt inte skyldiga att avräkna sin arvslott på vad hans barn fick i gåva.
Skulle däremot dina barns gå bort innan dig så träder barnbarnen in som primär bröstarvinge.
Vad som är mest rättvist blir så ledes att ge alla barnbarn lika mycket.
Det känns som de flesta här är av denna uppfattningen. Gäller det även om gåvan till barnbarnen utgör hela ens tillgångar, så ens två barn blir utan något?
Skulle ni hålla kvar åsikten ifall man inte gav det som en gåva utan skrev in det i ens testamente? Alltså, att familjen med två barn ska få 2/3 av ens tillgångar vid ens bortgång?
I det fallet skulle jag säga att det inte handlar om rättvisa utan om rätt.
Det är allas rätt att göra vad de vill med sina pengar.
Blir båda barnen utan är det ju också en viss rättvisa. Tanken verkar ju vara att underlätta för barnbarnen.
Man har förstärkta laglottskydd, att bara ge bort allt till barnbarn fungerar inte riktigt på att göra någon helt arvlös, men man kan reducera laglotten, som ex sälja en stuga till underpris till barnbarn.
Ska jag gå in på göra någon arvlös så kommer det mest troligt skapa oreda vart än jag skriver hur man ska gå tillväga, men skrivit ett av stegen på “min bror fick 1 milj och inte jag”, ska jag gå vidare och beskriva exakt alla steg så blir man i princip utan laglott, dvs är utgången ca 8 milj så kan man reducera via dessa steg att en bröstarvingen bara får någon hundra tusen.
Jag tycker inte det är givet att det ska delas lika mellan varje barnbarn. I livet är det en stor fördel att ha syskon. Man kan stötta varandra personligt och ekonomiskt genom livet. Ensambarnet kommer nog stöta på en del mer svårigheter är syskonen. Att följa lagens uppdelning där det blir mer i slutändan till ensambarnet är inte helt fel, om man ser till den krassa verklighet vi lever i.
Är man 100% säker på att det inte kan tillkomma fler barnbarn? annars kan ju de som tillkommer senare helt bli utan. Jag tycker man av det skälet inte skall låta arv hoppa över någon generation. Först går det till barnen, och när de dör går det vidare till barnbarnen. I största allmänhet tycker inte jag man ska uppfinna nya saker när det gäller arv. Lagarna som finns har tillkommit baserat på generationers erfarenheter om vad som är lämpligt. Min erfarenhet av de situationer jag känner till när man försöker vara kreativ är att det i slutändan blir mer konflikter än om man bara följt lagen.
Jag känner spontant att ärver gör barn och i ditt exempel alltså 750k var.
Pratar vi om barnbarnen specifikt så är gåva bättre direkt till dem. Men som Gubbo var inne på kan det ju avlas fler, eller även dyka upp fler efter att paret avlidit.
Eftersom livet inte är rättvist skulle jag nog ändå anse att 50/50 mellan barnen är bäst och vill de sedan skyffla en peng till respektive barnbarn görs det lämpligast som gåva, men att den summan kanske ska hållas nere. En vacker dag dör nästa generation och då får de fördela sina slantar på den mängd barn de valt att sätta till världen.
“Rättvisetänk” går inte att applicera fullt ut. Hur gör man om paret har tre barn? Det förste har inga barn, det andra har sju med en och samma partner och den tredje har fyra barn, två av dessa med två olika partners, ett är uppvuxet med hen, men är partnerns och partnerns ex barn och det fjärde är ett fosterbarn som kom till familjen i 10-årsåldern.
Jag är fullt medveten om att jag inte är hundraprocentigt säker på vart jag står, men i mitt jobbiga bonusexempel känns det ändå rimligast att de tre barnen får 500k var och att de sedan får styra upp när de ska passera vidare.
Helt sant, desto mer invecklad familjebildning man har desto rimligare är det nog att köra på den arvsrätt som redan finns. Alltid svårt att få något rättvist på alla sätt och vis.
Finns många anledningar till att man vilja styra arvet.
Kanske man har ett barn som redan har det bra, dvs en förmögenhet, kanske från ett tidigare förhållande, där ex fått fina arv, som en stuga i skärgården på en egen ö, bara den värd ca 15 milj, ut över det barnet fått stora belopp via sina morföräldrar i gåvor innan dom gick bort.
Kanske man vill jämka så barnet inte även får hälften av mig, utan jag vill tilldela mina pengar till barnet som inte har fått stora belopp, man kan ändå ge ett barn ett betydande belopp, på så sätt jämna ut lite mellan dom.
Kanske man har dålig kontakt med ena barnet, men det andra har man mycket bra kontakt, (en som betytt mycket för en osv.)
Därför tycker jag man ska styra sina pengar(arv,gåvor) som ex jag gett, man behöver inte runda lagen man kan kliva in i lagen och på så sätt få en gåva att inte bli en gåva, dvs gåvan har en motprestation men ändå inte. fungerar lika lätt att skicka ett betalnings föreläggande via KF, där jag själv skrivit vad skulden handlar om, jag godkänner sedan och betalar över pengarna, på så sätt har KF fastställt ett betalningsföreläggande och man har ett godkänt gåvobrev som “styrker beloppet är inte en gåva” och jag får inte ens en anmärkning. kostnad 300 kr.
Ja glömde ge exempel på när man säljer en fastighet inom arv, jag tog upp stuga till undervärde.
Vad man gör är att ta ut en mäklare, man förklarar hur man vill sälja huset, dvs det som utgör marknadsvärdet.
Du ber mäklaren göra värderingen efter hur du vill sälja huset , som exempel: kännedom om det skick vari grund, tak, fasad, elsystem, ledningar mm befinner sig. Köparen är medvetna om att byggnaderna kan vara behäftade med fel och brister, även bygg fel, byggnadssätt, underhåll och användning, ut över detta fungerar Va system dåligt samt byggnaden rör sig olika med årstider(tjälskjutning) även om huset är bebyggt på platta.
Dvs säga man värderar efter en 100% friskrivningsklausul, vilket drar ner marknadsvärdet enormt i mäklarens värdering den man sedan använder i just förtidigt arv, vad var marknadsvärdet? vid friskrivning 30-40% lägre, men att man gjorde värdering efter friskrivningsklausul har ingen betydelse.
Förklarar bara hur systemet fungerar, samt förklarar delar i stegen att göra någon arvlös.
Var och en blir salig på sin tro. Själv skulle jag aldrig hoppa över ett led. Det helt naturliga i min värld är att barnen får hälften var av pengarna och sedan får göra vad de vill med dem. Du inskränker ju deras föräldraroll med dina gåvor.
Skulle någon av dina barn ha missbruksproblem eller andra svårigheter, blir läget förstås annorlunda.
Här gav jag inte helt rätt svar, man kan visst ge bort allt, det jag först förklara var 7kap §4 dvs dödsbäddsgåva eller rätten att exempelvis bo gratis resten av livet i en bostad man givit som gåva.
Men faller man inte under 7 kap §4 då kan man ge bort alla sina tillgångar utan begränsningar, dvs man skriver att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv. Då kan inte en bröstarvinge göra något åt saken. Kommentar kap6 ÄB : Skulle gåvan arvingen mottagit vara värd mer än vad denna annars skulle fått som arvslott behöver denne inte betala tillbaka överskottet. Lägg dock märke till bestämmelsen i 7 kap. 4 § (när gåvan kränker laglotten).
Eftersom det är svårt att vara rättvis i sammanhanget så kan man skapa ett lotteri också. Ge alla inblandade lika stor chans att vinna, men den som vinner får allt. Jag vet, det är svårt att acceptera detta, men det är också ett enklare sätt att vara rättvis.
Vidare, jag vill också påpeka att det kan vara väldigt klokt att prata om dessa saker innan. Jag hade en bekant som fick 10 000:- i kontanter av ett arv, samtidigt som hans syster fick en 3 eller 4 rumslägenhet (bostadsrätt utan skuld) på Odenplan. Min bekant var inte helt nöjd med fördelningen, men kvinnan som dog hade kanske inte någon som helst koll på vad olika saker var värda…
En annan version, som du kan roa dig med, är att göra livet så svårt som möjligt för arvingarna. Jag läste i DN om en rik man som ville hämnas på alla släktingar som bara var ute efter hans pengar. Han konstruerade ett specifikt arv för att maximera konflikterna och problem kring arvet. Det var något med andelar i en privatägd ö, ägande i ett större familjeföretag och massa hus. Vad jag förstår blev konflikten mycket långvarig och det var mest jurister som fick arvet genomarvoden.
En annan sak att tänka på med gåvor eller arv är att fundera lite på hur mycket man vill styra personen. Å ena sidan vill man inte att mottagaren ska slarva bort pengarna på spel, resor eller droger, men man kan inte heller fullständigt dominera andra personer med sina välmenande alltför riktade gåvor.