Jag frågade Claude om hur man bäst skyddar sig mot utdragna inflationsscenarion som 1970-talet och Japankrisen. Svaret jag fick var att ha en portfölj bestående av 80% aktier, 14% svenska realränteobligationsfonder, 4% korta svenska räntefonder och 2% kontanter. Vidare var rekommendationen att placera aktierna och realobligationsfonderna på ISK medan de korta räntorna förslagsvis placeras på depå. Resonemanget var att korta svenska realobligationsfonder bäst skyddar mot utdragen hög inflation om man bor i Sverige. Men eftersom det inte finns att få tag på svenska korta realobligationsfonder så får man istället köpa en lång. För att kompensera för den långa fonden bör man komplettera med korta svenska räntefonder. Vidare var anledningen till att man ska ha realobligationer på ISK att man då får bäst skydd för det problem jag försöker lösa (nämligen hög långvarig inflation). Vinstskatten på realobligationer på en depå skulle nämligen resultera i att skyddet urholkas i det tillfälle det behövs. Vidare rekommenderade Claude inte långa räntor (särskilt om man har bolån) då de skulle ge ett minskat inflationsskydd. Stämmer detta resonemang om realobligationer, korta räntor och långa räntor? Är ni eniga i att räntedelen i portföljen är vettigt sammansatt om det primära målet är att skydda mot hög utdragen inflation samtidigt som man vill ha en OK avkastning på portföljen i stort? Hur stor är risken för hög utdragen inflation idag? Är Sverige och andra länder bättre rustade idag att hantera detta än man var tidigare eller är det fortfarande ett problem man eventuellt kan behöva tackla?
Den låga svenska statsskulden gör Sverige mindre utsatt för inflationsproblem än många andra länder. USA kommer nog behöva ta sig ur problemen med sin statsskuld genom s.k. financial repression. Detta innebär i klartext negativa realtäntor genom högre inflation än de räntor som erbjuds via obligationerna. I Sverige behöver inte staten genomföra financial repression, eftersom statens belåning är låg, vilket gör att den svenska realräntan kan förväntas vara positiv även framöver.
Tack för ditt svar! Om man har mest globala indexfonder i portföljen - behöver man då skydda sig mot amerikansk inflation på något vis och hur gör man då det?
Inte specifikt nej, eftersom aktier inte är direkt utsatta för valutarisk i sin handelsvaluta.
Hej!
Realränteobligationer har ett inbyggt skydd mot inflation i relation till KPI och på så vis skyddar de mer mot inflation än vad nominella obligationer gör. Man får ändå vara beredd på att marknadsräntor typiskt höjs vid hög inflation vilket gör att dessa obligationer (framför allt långa) kan tappa i värde trots det inbyggda skyddet.
Vill du ha exempel och inspiration på hur man på fler sätt kan skydda portföljen mot hög inflation, är ett tips att läsa första inlägget i allväderstråden (om du inte redan har gjort det). En allvädersportfölj syftar till att kombinera olika tillgångsslag som förväntas gå bra i olika marknadsklimat, däribland hög inflation.
Vi kanske tänker på olika saker men när jag hör “Japankrisen” tänker jag i första hand på landets problem med låg inflation och deflation från 90-talet och framåt. I ett sådant scenario bruka långa nominella statsobligationer rekommenderas och inte realränteobligationer.