I diskussionen om införandet av en sex timmars arbetsdag, är det förvånande att skatteväxling sällan tas upp. En lösning för att hantera arbetsgivarnas motstånd kunde vara att avskaffa arbetsgivaravgiften helt under de första 1 - 2 åren för den som anställs för att ersätta den tid en ordinarie anställd önskar arbeta mindre (upp till 2 h med bibehållen lön). Detta bör gälla oavsett om den nya medarbetaren ersätter arbetstidsbortfallet hos en eller flera personer. Ju mer arbetstidsbortfall man täcker upp desto mer kostnadsneutral blir åtgärden för arbetsgivaren. Samtidigt sprids kulturen med lägre arbetstid på arbetsplatsen och arbetsbördan hålls på en mer fördelaktig nivå hos alla anställda.
Även om denna åtgärd inte skulle vara helt kostnadsneutral för arbetsgivaren, ser jag flera potentiella fördelar:
• Anställda som är sugna på att arbeta kortare dagar är sannolikt inte särskilt effektiva under de sista arbetstimmarna idag. En ny och mindre belastad medarbetare skulle förmodligen ha mer energi och motivation och därigenom högre produktivitet.
• Staten skulle få in extra inkomstskatter samtidigt som utgifterna för arbetslöshet minskar.
• Erfarna anställda som närmar sig pensionsåldern kan motiveras att fortsätta arbeta längre om arbetsbördan minskar. De får en smidigare och ekonomisk fördelaktig övergång till pensionen. Värdefull erfarenhet bevaras samtidigt som ny kompetens växer fram.
• Den nyrekryterade kan bidra till minskade kostnader för sjukfrånvaro och lägre produktionsbortfall, både genom att medarbetarna blir friskare och genom att de är redan insatta i arbetsuppgifterna och företagskulturen.
• Efter 1 - 2 år presterar den nyanställde förmodligen i paritet med den ordinarie personalen och kan potentiellt kunna erbjudas en högre tjänstgöringsgrad.
• Denna anställningsmodell skulle troligtvis attrahera unga samt äldre som önskar arbeta deltid, vilket innebär att fler individer kan integreras i arbetsmarknaden under en längre tidsperiod.
Vad tycker ni om ett sådant förslag? Ser ni fler fördelar och/eller fallgropar?
Jag förstår inte idén riktigt. Olika yrken och sektorer har radikalt olika förutsättningar att gå ner i arbetstid. Att utgå från att en lösning ska passa alla verkar inte realistiskt.
Jag skulle själv rimligen kunna gå ner i tid ganska lätt men det skulle förutsätta en ”effektivisering” av arbetstiden på systemnivå. Det skulle kunna innebära:
Skära ner antalet obligatoriska möten
Ha flexibel arbetstid över året med mer arbetstid de månader arbetsbelastningen är högre.
Öka andelen envägskommunikation. Istället för tidsbundna stormöten med obligatorisk närvaro skulle jag ha 1-2 veckor på mig att titta på en viss ”nyhetssändning”. Frågor skulle inte behöva ställas i realtid utan via ett internt forum.
Ju fler uppgifter som inte är tidsbundna desto lättare går det att ”få ihop pusslet”. Som det är nu finns det t.ex. ofta ”slacktid” mellan möten när det är svårt att sätta igång med någon större uppgift. Skulle jag kunna flytta ”det långa passet med en massa information av blandat värde” till en tid som passar mitt schema i övrigt vore mycket vunnet.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte tycker att vårt generella arbetssätt idag är effektivt, om målet är att ”hushålla med arbetstid”. Sett på andra sätt är effektiviteten antagligen bättre. Det mest centrala är att ”göra rätt saker” och på den nivån är läget iallafall inte så dåligt. Styrningen är iallafall till stora delar vettig.
Jag har min vana trogen lagt en rad förslag som skulle underlätta det tänk jag pratar om här men eftersom behovet av att ”hushålla med arbetstid” inte ingår i någons mål eller ansvar händer inte så mycket. Att dagens modell ”fungerar” kan ju, om man vill, ses som ett bevis för att ingen förändring behövs.
Jag har nog nämnt det i andra trådar, men när jag gick över till att jobba nästan 100% remote försvann minst 20% dötid direkt. Ytterligare tid vanns i form av noll transport etc.
Lär man sig sen att säga nej till alla meningslösa möten som kunde varit ett email eller där organisatören inte bemödat sig om att förklara syftet/agendan, då försvinner en hel del till…
Just detta är rimligen betydligt enklare i en privat mindre verksamhet med fokus på resultat snarare än process. Vi har så oerhört många koncept och idéer som i sig kanske inte är dåliga men som ur ett strikt tidsperspektiv inte är effektiva. Visst blir det bättre teamwork med fler stormöten men det innebär inte automatiskt att fler möten automatiskt är önskvärt. Visst kan fler samordningsmöten göra det lättare för chefen att ”utöva ledarskap” (=få en bild av hur allting går och komma med olika synpunkter) men det innebär inte automatiskt att fler sådana möten gör allt bättre.
Så må det vara men jag pratar i generella termer nu. Kanske har ni hittat en modell som rent faktiskt är effektiv eller delegerat ansvar i en form som möjliggör ökad effektivitet på lokal nivå. Alla varianter är teoretiskt möjliga.
Nja. Visserligen jobbar jag i ett privat bolag i en sektor som kräver styrda processer pga regelverk, men den stora anledningen till att jag lyckas rationalisera bort dötid från min kalender är hur jag själv sätter saxen i onödiga aktiviteter.
Det hade varit fullt möjligt för mig att sitta i oändliga möten och diskussioner dagarna i ända men det blir liksom inte bättre resultat av det
Generellt är jag emot alla typer av speciallösningar och undantag. Brukar bara sluta med en massa fusk.
Sedan funderar jag på varför man måste ta ett så stort steg som från 8 till 6 timmar. Skulle man inte kunna börja med 7 timmar? Kanske lite mer realistiskt.
Då har du ändå mandat att styra dessa saker själv. Vi sitter uppbundna med en modell som är centralt bestämd och möjligheten att frångå saker där är inte stor. Vi försöker i den mån vi kan men det är inte lätt.
Jag har länge tyckt(har varit förespråkare för kortare arbetstidsmått i över 10 år) att vi borde lagstifta om ett nytt heltidsarbetsmått med stegvis minskning av arbetstiden. Till exempel en timme kortare veckoarbetstid varje år i 10 år. Det skulle underlätta för arbetsgivare att anpassa sina verksamheter och göra det möjligt att ha bibehållen lön. 10 år kan kännas som lång tid, men vi har inte haft någon förändring på dryga 50 år så nu är det dags! Men bäst att inte ha bråttom, bättre att göra det rätt och genomtänkt. Viktigt med en bred politisk överenskommelse över blockgränserna för att slippa förändringar vid maktskifte i Riksdagen.
