Regeringen vill begränsa den totala mängden bidrag som kan ges till en familj. Dessutom föreslås en form av bonus när man går från bidrag till arbete. Syftet är att öka incitamentet för att fler ska komma in på arbetsmarknaden.
Kommer det ha önskad effekt, eller finns det kompetenshinder och kultur som är för starka för att små ändringar i bidrag ska kunna göra någon skillnad?
Om man tittar på riksnormen ser man att en familj med två vuxna och fem barn i spridda åldrar landar kring 27k SEK/månad. Lägg till boendekostnad så är vi kanske kring 40k. Det verkar inte realistiskt att tro att bidragssänkningarna kommer vara stora nog att det blir attraktivt för dessa grupper att börja arbeta vitt.
Om vi tänker oss att man får bidrag för de barn man har när man kommer till Sverige, och eventuella ytterligare först efter att man skaffat sig ett heltidsjobb utan subventioner och med kollektivavtalad lönenivå, så skulle ju incitamenten för en allmänt anständig livsstil öka.
Norge är värre. De är mer som Sverige var på 80-talet, med relativt liten uppföljning och krav för att få bidrag. Norska föräldrar skjutsar barnen på 18-årsdagen till myndigheterna så att de kan börja hämta ut sitt månatliga försörjningsstöd, NAV. Jag hade bekanta som spenderade många år med att bara sitta vid datorn och sedan åka och hämta ut bidrag. Inget jobbsök, inga kurser, inga utbildningar, inga krav, ingenting.
Jag tror det här citatet sammanfattar det rätt bra.
Även om vi skulle behövt starkare incitament för barnafödande så går det inte: Det utnyttjas genom en dåligt reglerad migrationspolitik. Välfärden blir en pullfaktor.
Med tanke på citatet trodde jag aldrig att välfärdspartier skulle fortsätta på det spåret.
Utgångspunkten är alltså att det finns en massa lediga jobb där ute som ingen (kompetent nog) person vill ha? Jag minns när jag sökte jobb som ung bidragstagare. Jag söker exakt allt som fanns men kunde inte ens få jobb som personlig assistent, städare eller hamburgerflippare. Det fanns andra som hade lite erfarenhet som tog dessa jobb. Jag förstår inte vad en bonus skulle gjort för nytta där när det ändå går 20 sökande på varje jobb
Det gör man visst. De länder som får flest invandrare när det är krig brukar vara grannländer. Libanon med en befolkning hälften så stor som sverige fick 1,5 miljoner invandrar från Syrien när det var krig där.
Ledsen. Självcensurerade för att inte tråden skulle spåra (eller få inlägget borttaget) jag tror du kan hitta bra motargument om du googlar. Sverige är inte ett grannland.
Så borde det vara. Men likväl vandrade de medvetet genom otaliga säkra länder norrut i jakt på bättre bidragssystem. I strid mot Maastrichtfördraget. Det handlar inte om att hitta första säkra land, utan om att nå det land som ger bäst bidrag.
Ett effektivt sätt för EU att hantera detta skulle vara att komma överens om att bidrag, skyldigheter och rättigheter skulle vara samma i ALLA EU-länder när det gäller migration.
I så fall skulle de stannat i Nordafrika eller länder i mellanöstern som tex Turkiet istället. Behöver alltså inte ens komma in i EU. Vore nog iofs en god idé, då de länderna kulturellt och religiöst ligger närmare. Så det skulle bli mindre segregation, parallellsamhällen, och annat negativt.