Jag är en pigg senior på 80 år som, precis som många andra, drömmer om att fly den svenska vintern och resa söderut (Spanien, Thailand, etc.).
Jag har dock stött på en stor knäckfråga som jag vet att många andra i min ålder brottas med – den om reseförsäkringens giltighet när man har befintliga, kroniska eller nyligen behandlade medicinska tillstånd.
Som ni vet ingår ett reseskydd i hemförsäkringen (jag har Hedvig, men detta gäller de flesta), men det skyddet gäller sällan om en sedan tidigare känd sjukdom förvärras under resan, såvida man inte gjort en Medicinsk Förhandsbedömning.
Min största rädsla är att drabbas av en situation utomlands (särskilt utanför EU, som i USA eller Thailand) där jag behöver dyr akutvård och hemtransport, men där försäkringsbolaget i efterhand säger “tyvärr, det var en förväntad försämring av din X-sjukdom – ingen täckning”.
Jag söker därför era bästa erfarenheter och tips!
Har du/ni i den äldre generationen (70+) lyckats få ett “Grönt ljus” via en Medicinsk Förhandsbedömning? Vilket bolag använde ni (t.ex. Folksam, If, Gouda)?
Vilka slutsatser har ni dragit? Väljer ni att betala den högre premien hos specialistbolag som Gouda/ERV för att få tillståndet godkänt?
Har någon haft en skada/sjukdom utomlands där kopplingen till en befintlig sjukdom blivit prövad? Vad blev utfallet?
Jag är inte intresserad av att chansa, utan vill hantera detta som en seriös ekonomisk risk. All input kring hur ni tänker och agerar, eller eventuella dolda tips, mottages tacksamt!
Personligen hade jag hållt mig inom EU och platser där jag hade kunnat få hyfsad vård på plats med EU-kortet. Hade sammanställt en information om historik på landets språk.
Det är en väldigt viktig fråga du ställer. Äldre människor som är pigga, men som har en kronisk sjukdom i bagaget som vill resa är en stor grupp som bara växer. Det är definitivt en utmaning för försäkringsbolagen att erbjuda dem bra reseförsäkringar eftersom det kan bli väldigt dyrt för försäkringsbolaget.
Försäkringsbolag är därför väldigt snabba med att avslå ärenden i dessa fall.
Ett inte alltför ovanligt scenario är följande: person A med KOL åker iväg på en resa till Thailand. A hade en fösämringsperiod i KOL 2 månader före avresan men mår nu bra och upplever att han kan resa. Under resans första vecka får dock A tungt att andas. Han ringer sitt försäkringsbolag (ofta via SOS Alarm) och får rådet att direkt bege sig till ett privat sjukhus i Bangkok som försäkringsbolaget har avtal med. Försäkringsbolaget förbinder sig att betala vården till sjukhuset och allt är frid fröjd. A försämras dock snabbt och behöver läggas in på IVA. Efter ett dygn meddelar försäkringsbolaget att de upptäckt att A sökt vård i Sverige för mindre än 3 månader sedan i samma sjukdom och att de därför kommer att sluta betala för vården på sjukhuset i Bangkok. Vården på IVA kostar ca 80.000kr per dygn. Dessutom tillkommer blodprover (ca 15.000kr), röntgenundersökningar (60.000kr), och konsultationer med specialistläkare (40.000kr). Efter totalt 10 dygn bedömer läkaren att patienten behöver flyttas till Sverige med ambulansflyg. Då har vården på IVA i Thailand kostat ca 800 tkr och där till tillkommer andra kostnader på ca 150 tkr. Ambulansflyget till Arlanda beräknas kosta ca 1,2 miljoner. Innan personen är hemma i Sverige uppgår kostnaderna till ca 2,2 miljoner kronor.
Det tråkiga i det här fallet är att om man själv inte har dessa pengar att betala för vården på plats, är risken stor att man råkar illa ut. Svenska staten kan via UD/ambassaden i undantagsfall ge ut lån för vårdkostnaderna. Lånet ska dock betalas genast när man återvänt till Sverige. Man kan INTE räkna med att få lån heller. Därför kan det, beroende på vilket land man besöker gå så att man i princip helt nekas livsnödvändig vård på plats och inte heller kan ta sig hem.
Det är därför klokt att om man inte får en godkänd medicinsk förhandsbedömning att hålla sig inom EU-länder som har en acceptabel standard på den offentliga sjukvården. Då är man åtminstone tillförsäkrad en ok vård. Man bör dock observera att EU-kortet inte ersätter varken hemtransport med ambulansflyg (som från t.ex. Kanarieöarna kan uppgå till ca 500-750 tkr) eller vård på privata sjukhus. I vissa länder kan vården skilja sig märkbart mellan den privata och offentliga sjukvården. Inom Norden har vi dock förbundit oss att också hämta hem våra medborgare på resa med t.ex. ambulansflyg mot sedvanlig patientavgift, så där är det relativt safe att resa.