Lite arbetsskadad är man ju, men här är ett exempel på hur jag jobbar med risk i mitt dagliga arbete. Det blir ju lite så att man då automagiskt applicerar ett sånt tänk även i privatlivet.
Risken för att man kommer att drabbas av t.ex. ofrivillig arbetslöshet varierar för många, men hänger inte bara på humankapitalet även om det kan samvariera med detta. Längden på arbetslösheten samvarierar ännu mer med humankapitalet. Jag har vänner som väljer att stå utanför a-kassan samtidigt som de i princip är fullbelånade på huset och har investerat det allra mesta på börsen och har en väldigt liten buffert. “Oftast går det ju bra”, men jag skulle personligen inte sova gott om natten med ett sådant upplägg.
Att vi får breda kostnadsökningar på grund av störningar i försörjningskedjorna och utbud/efterfrågestörningar följt av stigande inflation, räntor och samtidigt får chockartade höjningar av elpriserna är ju inte så många som räknar med.
Äger man ett hus som är äldre än kanske 10 år så kommer ju saker att behöva börja bytas ut i form av reparationer och underhåll. Det många har gjort är att man då värderar om huset och lånar upp de kostnaderna. Det har ju oftast gott utmärkt om man har haft en tillräckligt god värdeutveckling. Andra kanske resonerar att man säljer av fonder för att bekosta dessa.
Tyvärr kan man ju hamna i ett läge där vi får en närmast perfekt storm och då är det ju betydligt svårare.
Jag tycker @Nestor hade en väldigt bra poäng i den länkade tråden:
Finns ett finskt ordspråk (jag tror åtminstone att det är från Finland, det var där jag lärde mig det). Det betyder typ marknadskrafterna är en bra dräng, men de utgör en dålig husbonde. Jag tycker att det ligger mycket i det (färgad som jag är).