Mycket bra inlägg. Jag klarar inte av att göra någon djupare analys ( i alla fall inte just nu), men låt mig ge några spridda synpunkter.
Korta bindningstider på ett eller två år känns närmast meningslösa. Tiden går fortare än vad man tror. Tre år kan till nöds gå, men helst fem år. Tanken är då att inflationen rullar på, och att inkomsterna stiger under tiden. Då blir kostnaderna lättare att bära.
80-talisterna fick aldrig lära sig vad ordet RISK innebär. Med facit i hand är det lätt för en 40-talist att ironisera över unga par med 85 procents belåning och mångmiljonlån som har allt rörligt. Men har man ingen erfarenhet av annat än högkonjunktur och låga räntor så är detta lätt hänt.
Jag efterlyser någon form av riskkalkyl. Köper man en bostad finns i princip två utgifter, driftskostnader och räntor. Köper man en bostadsrätt tillkommer årsavgiften till föreningen. Utgår man från bankens Kvar Att Leva På-kalkyl finns variablerna. Hur mycket tål privatekonomin om utgifterna stiger? Det är ju det som kärnfrågan för alla som inte har obegränsat med pengar.
Låt mig jämföra med den kalkyl Emil Vikström har gjort över köp av bostadsrätt. På kort sikt kanske den inte stämmer alls, i alla fall inte just nu. På tio, i värsta fall femton års sikt bör den ändå vara relevant. Huvudsaken är att man förstår hur man bör tänka! En kalkyl kan alltså vara till stor hjälp även om utfallet i det korta perspektivet inte faller ut rätt.