Jag har alltid fått lära mig, korrekt eller inte, att mängden resurser spelar roll. Om jag investerar en liten summa är det mycket svårt att fördubbla summan. Om man däremot har en stor summa är det lättare, speciellt om man har pengar när många andra inte har pengar. Jag har fått en intryck av att stora affärer är enklare än små affärer, vilket kanske inte behöver vara sant.
Exempel, om jag har 100 miljoner att investera så är det lättare att göra stora vinster (även proportionellt). Om jag har en miljon, är det mycket svårare att göra samma procentuella vinst?
Så, vad skulle hända om 200 personer satsade 500 000 var, och lät en person eller grupp investera? Skulle det vara mera lönsamt än att 200 personer investerar 500 000 på egen hand totalt? Finns det redan sådana sällskap, eller är så ett investmentbolag fungerar egentligen?
Låter som något private banking vill få en att tro - ju mer pengar du har desto mer exklusiva investeringar kan du göra. Kan säkert stämma delvis, men för det mesta är det nog ren bullshit tror jag och högre risk, högre avgifter.
Tar vi tex en indexfond som exempel så tjänar du inte mer procentuellt om du har mycket pengar. Det kan ev. vara att avgiften minskar marginellt då (tex som på lysa).
Ränta-på-ränta fungerar precis likadant oavsett summa man utgår ifrån. Spelar ingen roll om det är 1, 10, 100 eller 100000000 kronor. Det en stor hög pengar kan erbjuda är bättre villkor, lägre avgifter och liknande aspekter. Sådana aspekter sänker utgifterna men behåller samma ränta-på-ränta effekt.
Private Banking hos nätmäklarna exempelvis sänker avgiften för courtage, vilket gör det billigare att handla värdepapper. Andra exempel är att få avsevärt bättre förvaltningsavgifter på fonder än deras listpriser. Sedan har banker och andra institut också produkter som bara erbjuds till den med mycket pengar på kontot. Sådant kommer en småsparare aldrig komma i närheten av. Där är ”uppsidan” av att ha mycket pengar.
Generellt sett finns det en liten sådan effekt med något billigare avgifter/lättare att arbeta med banker. Men mellan några miljoner och hundra miljoner är den effekten väldigt liten.
Att fördubbla en stor summa pengar är nästan lika svårt som en liten summa. I vissa aspekter svårare då man får mer duktiga försäljare efter sig som säljer dåliga investeringsprodukter.
Och avsevärt billigare avgifter på fonder gäller väl främst deras fonder med coola namn och ruskigt höga avgifter.
Eller tillgång till fonder med ännu coolare namn som normala investerare inte kommer åt.
Den som dubblar 100 miljoner gör det inte genom att köpa fonder.
Där har du den stora skillnaden. Har du tillräckligt med kapital så kan du köpa andra saker. Du kan köpa/starta hela bolag och därmed få mycket högre avkastning. Men så är också risken därefter.
Så: ja. Exakt den saken kan vanliga dödliga också göra. Köp aktier. Satsa hårt på något du har bra insyn i och eventuellt kan bidra till.
Men att det skulle gå att vara passiv och få hög avkastning är nog en önskedröm.
Håller inte med. En del gör säkert det, tar bra lite tid. Ca 10 år…
Det gäller enligt mig bara de som faktiskt är intresserade av att göra detta. Det behövs inte hög avkastning för att fördubbla pengar. Bara ha tid. En del andra spelar ett annat spel, deras liv kretsar kring att vara företagare. Det har inte med storleken på deras kapital att göra.
Håller jag inte med om. Vanliga dödliga som leker aktiva med publika aktier bränner sig innan de fått bra avkastning.
Skulle jag säga att hålla på med aktiv investering på publika aktier också är. Nästan alla som gör det bränner sig.
Går man på denna sidans mantra med undexfonder så är det precis samma oavsett storlek på summan.
Pratar vi att försöka slå index över tid genom aktiehandel skulle jag snarare tro att det är svårare med stora summor. Lite som att det är svårare att köra fortare än trafikrytmen med en långtradare än med en motorcykel. Det blir svårare att göra snabba byten när man ser att trender vänder för att man inte hittar köpare eller säljare till 10miljonersaffärer. Dina köp och försäljningar påverkar kursen. Mindre bolag som tjänar mycket pengar och växer fort kanske inte ens går att gå in med med mer än någon promille av ens kapital så den bra investeringen märks knapp på portföljen totalavkastning. Pratar vi hundratalmiljoner blir du storägare i bolag och förväntas va med och ta ansvar för bolaget. Då blir det ännu svårare att snabbt ta sig in eller ut. Och vill man undvika det blir det bara storbolag att satsa på vilka oftast är ganska mogna bolag som inte har den avkastningen.
Pratar vi som tidigare kommentar om att starta och driva företag så kan man komma igång snabbare med större kapital, men som sagt också till större risk.
Det som de flesta med stort kapital gör är snarare motsatsen. De drar ner på risk och avkastning för att behålla kapitalet. De satsar på stora mogna företag och låter kapitalet växa långsammare. För fördubblingstiden är inte lika intressant när man ändå har en kapitalinkomst på många miljoner om året.
Har ju ingen data på detta. Utan det är min intuitiva gissning. Som såklart kan va helt fel.
Finansinspektionen kan få frispel om inte alla tillstånd är i ordning. Vissa tillstånd är så dyra att även om du tycker att du tar i ordentligt när du gissar vad det skulle kunna kosta, får du lägga på en eller flera nollor för att nå upp i den faktiska kostnaden.
Beroende på upplägget kan det krävas särskilda rutiner för att säkerställa alla pengars ursprung, så att inte någon investerare ägnar sig åt penningtvätt. Jag har svårt att tänka mig att den som tar på sig ett sådant ansvar inte kräver rejält betalt.
Jag vänder mig lite mot det här med att rika människor kan starta bolag och få högre avkastning. Dels lägger dom enorma mängder tid, energi och personlig risk i det och dels finns det en reell och stor risk att investerat kapital förvandlas till 0 kr efter några år.
Att det skulle vara lättare att vara rik är en ursäkt som medelklassen använder som en ursäkt till att inte lyckas med sina investeringar.
De senaste åren har i princip alla lyckats med sina investeringar. Alla kanske inte har lyckats dubbla men att tjäna några procent per år har faktiskt varit enkelt för gemene fond- och aktieägare Det blir spännande att se hur man lyckas de kommande åren. Nu blir det kanske lite mer relevant med skicklighet och analys… det kanske inte kommer gå att åstadkomma positiv avkastning genom en index fond några år framåt.
Hela frågeställningen från TS kretsar kring varför det verkar gå fortare mellan stora dubbleringar jämfört med små.
Svaret på det är inte att miljardärer sparar i indexfonder.
Svaret på det, är som jag skrev, snarare att mycket kapital ger dig andra möjligheter. Framförallt är det inte passivt ägande, utan aktivt. En småsparare kan aldrig påverka ett bolag på samma sätt som någon med stort kapital kan.
Sedan är det ju absolut så att det inte alltid går bra. Många har också bränt stora förmögenheter.
Min stora poäng är att TS förslag om att många små skulle vara samma som en stor inte fungerar, just för att passiviteten är det som skiljer. Ofta kommer en stor investerare också bidra med något mer, kontaktnät, erfarenhet eller annat.
Vilket jag anser är en felaktig slutsats och en del av TS fråga är om det faktiskt är så.
Hur vet du detta? Jag tror inte det är så enkelt. Ser ingen given förklaring till det heller.
Många miljardärer blir det snarare av misstag medans de är företagare och entreprenörer. Inte för att de vill tjäna avkastning. Ännu fler entreprenörer och företagare misslyckas…
Så du får ett väldigt selektionsbias i att dra slutsatsen att man tjänar avkastningen till att bli miljardär genom aktiv investering. De blev det inte med målet att få avkastning, det bara råkade bli så eftersom är storägare i sitt eget bolag. De kan inte ens likvidera det utan att förstöra bolagsvärdet/sin förmögenhet.
Tack för alla svar. Jag förstår det matematiska kring att räntan, och ränta på ränta, inte blir bättre för att man har mycket pengar eller lite. Däremot, om man har väldigt mycket pengar att investera, så kan man vara taktisk när det ges bra tillfällen.
En annan faktor, som jag är osäker kring, är att det skulle vara lättare att köpa hela delar av objekt som kan gå upp i värde. Det går att bostadsspekulera i hopp om att ens bostadsrätt ska gå upp i värde. En väldigt rik person kan köpa fastigheter och hyra ut, för att sedan sälja med vinst på en annan nivå. Frågan är bara om det är procentuellt bättre, jämfört med en mindre investering.
Magnus F har en bra poäng i att passiviteten, men min idé var att av 200 personer så skulle en eller ett par personer vara aktiva, och de andra passiva.
Det finns vissa saker som talar för att det är lättare om man har litet kapital.
I Sverige finns det en tradition att prioritera ägarspridning vid börsintroduktioner / IPOs. Det gör att småsparare ofta får oproportionerligt mycket tilldelning i förhållande till hur mycket de ansökt om.
Det möjligt att det åter blir lättare att få tilldelning om man har riktigt mycket kapital, men då kan det också vara så att det krävs att man binder upp sig så att man inte kan sälja efter 5 minuter som många småsparare gör.
