Jag förstår det ni skriver, att det kan uppstå. Men jag upplever inte att det förändrar något t.ex. utifrån vad personen borde göra under livet.
Ja, jag skulle säga att en sådan person ligger i nivå 2 (i jämvikt även om de kan nosa på en 3). Men när jag tittar utifrån t.ex. vilka råd skulle jag ge till det vårdbiträdet med 28.000 kr i månaden så är det EXAKT samma som jag skrivit för en nivå 2-person:
Vägen till nästa nivå är att öka din inkomst och humankapital. Tricket är att jobba smartare istället för hårdare.
Börja spara och investera regelbundet. Undvik att utgifterna ökar med ökade inkomster. Börja ha koll på alternativkostnader, framförallt i karriären. Utforska sidoprojekt som kan bli något i framtiden. Nicks sammanfattning för nivån är Learn Today, Earn Forever
Mina nio tips till den personen:
- Jobb med avsättning till tjänstepension enligt minst kollektivavtal (4.5%)
- Sparande till kontantinsats / köp av eget boende BRF / Radhus / Småhus
- Investera i ditt humankapital
- Bli inte fast på ett jobb utan möjlighet att öka din lön
- Bryt sambandet mellan högre lön och högre utgifter
- Ha koll på kostnadsdrivarna som t.ex. bil
- Om det finns utrymme, börja investera
- Kolla att du har AP7 SÅFA som förval i premiepensionen
- Smarta spartips i vardagen
Tycker även att beskrivningen i stora drag fungerar:
Upplever att nivå 2-beskrivningen gäller i stora drag:
Vardagstrygghet är det andra steget på den ekonomiska resan. Nu kan man ofta sova gott om natten utan att behöva oroa sig för att pengarna ska räcka till slutet av månaden.
Det finns en buffert och möjlighet att hantera oväntade utgifter. Fortfarande gäller pengar in = pengar ut, men man kan välja fritt i matbutiken och köpa det man vill ha istället för det som är på kampanj eller man har råd med.
Man har inte som på högre nivåer, restaurang eller resefrihet.
Som en sidnot: ibland argumenteras det ju kring många fattigpensionärer, men där är ju den kontroversiella punkten att många av de som har kass pension har också haft kass / ingen lön under livet. Dvs. att det är inte pensionssystemet som sådant det är fel på, utan stödfunktionerna runt om.