Hej! På grund av barn har vi sålt vår lilla två i Stockholms innerstad för att leta efter en trea eller hus i närliggande områden. Vi har en god ekonomi lönemässigt (cirka 160 kr brutto i månaden) och ett kapital på drygt 2,5 miljoner. Enligt banken kan vi låna 8 miljoner, men för mig är detta en helt galen summa. Jag förstår att den låga räntan gör att allt är dyrt och att det premieras att låna mycket, men är det rimligt att ha så mycket i lån? Hur gör andra för att kunna köpa en trea i bra skick inne i stan?
Många banker har en kalkylränta på 7%, även om den räntenivån känns avlägsen just nu. Tillsammans med 2% amortering behöver ni då klara av att betala 60 kkr i månaden. Hur känns det i magen?
Som Björnen är inne på så har banken en kalkylränta som dom räknar emot erat kassaflöde, det dom då får ut är hur mycket kan ni låna och fortfarande betala det kalkylerade räntan med era löner. Så det siffran dom säger är då verkligen max vad ni kan betala med eran lön.
Sedan får man fundera själv hur mycket man vill låna mot vad man är redo att lägga på sitt boende.
Många i Stockholm lånar väldigt stora belopp just för att man kan och för att man måste då priserna är så höga. Alternativen är att bo en bit utanför eller att försöka hitta någon hyresrätt (som känns som en väldigt svår uppgift i Stockholm).
Just nu är pengar väldigt billigt men frågan är vad som händer med priserna och belåningen i just Stockholm när räntan kommer öka, ingen vet när detta kommer ske men någon gång i framtiden kommer den göra det.
Det finns många varianter. Köpa mindre; köpa längre bort; köpa i sämre skick och antingen renovera eller acceptera standarden. Det finns också föreningar med högre avgift som kanske har billigare lägenheter. Hyresrätt är ett till alternativ.
Kanske ni kan få tag i någon förening utan parkeringsmöjligheter? Kan tänka mig att det kan vara lite billigare.
Den stora risken ni tar är att lägenheten kan sjunka i värde, till exempel genom en generell nedgång på bostadsmarknaden. Politikerna och Riksbanken gör allt de kan för att det inte ska hända men det går inte helt att styra detta. Det viktigaste är att ni har utrymme att kunna ta en sådan nedgång och ändå flytta om det skulle behövas. Med ert kapital klarar ni en nedgång på 23% utan att ni blir låsta till lägenheten.
Ni har också mycket höga löner. Om ni har ungefär lika löner så borde ni få ut omkring 100t kr i månaden netto. Om ni har utgifter på 35t i månaden före ränta + 10t i ränta, då har ni utrymme att spara 55t. Då kan ni betala av hela lånet på 145 månader eller ca 13 år. Ni kan vara nere på 50% belåningsgrad på knappt fyra år.
Jag är bara hobbymatematiker men för mig låter det som att er goda ekonomi klarar detta. Det bygger på att ni får behålla den här nivån på inkomster och att räntan inte skjuter i höjden. Om situationen ändras så kan ni sätta er ner igen och räkna på om ni ska flytta till något billigare.
Om ni vill ha råd från någon som faktiskt kan något så verkar Småspararguiden vara duktiga. De tar 1750 per timme för finansiell rådgivning. Kanske värt det?
“Den stora risken ni tar är att lägenheten kan sjunka i värde, till exempel genom en generell nedgång på bostadsmarknaden. Politikerna och Riksbanken gör allt de kan för att det inte ska hända men det går inte helt att styra detta.”
Varför gör de det? Korrumperade politiker som äger hyreshus och vill trycka upp hyror?
Den lilla människan har verkligen ingen chans i dagens samhälle.
"Hur gör andra för att kunna köpa en trea i bra skick inne i stan?"
En trea i Solna/Sumpan kostar 4 mille. Ett par där både tjänar 30k brutto klarar av att ta ett sånt lån, samt klara av avgift+amortering+ränta varje månad.