Någon som har en bra fundering kring vad som kan vara ett rimligt snittapp per år över tid på inflation kontra bankränta (efter 30% skatt)?
Alltså realt tapp på värdet av pengarna.
-1%, -2%, -3% ???
Tycker det är lite intressant ur den aspekten att vi är en god del individer som kanske inte tänkt att vårt ihopsparade kapital behöver räcka mer än 10-20 år innan pension tar vid. Och där synen också är att pengarna faktiskt får gå mot noll.
Och som funderar på vilken minsta risk med sin placering man kan ta och ändå “överleva kalkylen”.
Skulle man utgå ifrån ovan -1 till -3% skillnad mellan bankränta och inflation så får jag det till att ett kapital som från början innehåller 25 x årsutgift dvs 4%-regeln räcker i
22,5 år (-1%) , 20,5 år(-2%) och 19 år (-3%).
Detta känns ganska upplyftande på ett sätt eftersom om jag hade fått spontangissa utan att räkna igenom det hade trott att varje ökat procentapp i förhållandet mellan dessa lavinartat skulle sänkt det antal år som pengarna räcker innan de är slut.
Troligen missar jag säkert någon väldigt vital aspekt här på risken för att pengarna kan ta slut snabbare än så. Eller vad säger ni?
Tänker exempelvis en väldigt hög inflation de första åren vilket sätter “årsutgifts-snöbollen” i rullning snabbare än ett snitt skulle göra.