Hej
Ny här på forumet men har nog sett varje avsnitt på kanalen sen den startade.
Jag har en liten fundering som jag försökt hitta info om utan att lyckas, så nu vänder jag mig till er 
Jag vill gärna gå i pension vid 55 och leva på min tjänstepension.
Men är orolig för stigande pensionsåldrar, kan det finnas en risk att staten även höjer åldern då man får ta ut sin tjänstepension ?
Har eget AB om det spelar någon roll ?
Mvh
Tjänstepension kan staten endast påverka indirekt via skatter och påtryckningar.
Kommunal ändrade nyss lägsta uttagsålder när de fick ett nytt pensionsavtal.
Om du har eget bolag så kan det vara värt att kika på direktpension istället för tjänstepension. Då kan du ta ut pensionen när du vill (och som utdelning istället för att skatta som inkomstpension/lön).
Men till din fråga: så vitt jag kan söka mig till verkar åldern 55 år för tjänstepension (61 för vissa statliga diton) snarare styras av avtal från försäkringsbolagen än strikt lag. Så, jag tror sannolikheten att staten går in och kör över ingångna privata avtal får bedömas som väldigt osannolik. Däremot skulle de ju kunna stifta lagar om andra regel/ålder för nya avtal som sluts i framtiden, men inte för ingångna försäkringar.
Hej Tony, välkommen till forumet!
Jag hittade en cirka fem år gammal artikel där det tydligt framgår att den politiska viljan finns: https://web.archive.org/web/20180423140104/https://www.expressen.se/dinapengar/pension/tjanstepension/hojd-lagsta-alder-for-uttag-av-tjanstepensionen/
Citat ur artikeln:
I ett delbetänkande som Pensionsåldersutredningen kom med 2012 slog man fast att det faktum att det går att ta ut tjänstepension vid 55 års ålder gjorde att många lämnade arbetsmarknaden i förtid. Gruppen menade det det fanns risk att antalet blev så många att det skulle kunna påverka den allmänna pensionen. […] nu vill pensionsgruppen ta upp tråden och gå vidare, sannolikt för att försöka skärpa reglerna och därmed förhindra att folk tar ut sina tjänstepensioner tidigare än vad politikerna räknat med
I artikeln hänvisas till en tolv sidor lång överenskommelse från Pensionsgruppen, i den finns troligen mer information.
Det är svårt att värdera risken eftersom det är gammal information och tjänstepensionerna i stort bygger på överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter, inte lagstiftning. Men för en politiker finns inget som är omöjligt att förändra.
Har du AB som huvudsaklig näring eller är du anställd och har AB:t vid sidan av? Om du själv avsätter för tjänstepension finns möjligheten att ta ut det i lön istället, visserligen med ett högre skattetryck men då har du istället större kontroll över medlen.
Spekulation från min sida: Jag har långt (>10 år) tills jag kommer upp i 55 års ålder och hyser inget större hopp om att få ta del av den ökade inkomsten de avtalen ska generera överhuvudtaget, men om du är nära att fylla 55 kan det möjligen vara så att du omfattas av övergångsregler om det sker en förändring.
Om lägsta uttagsålder ändras är det väl bara att planera om uttagsordning och ta ut mer eget sparande tidigt och mer pension senare.
Baserat på en utredning,
55-årsgränsen i inkomstskattelagen höjs
Arbetsgivarnas kostnader för pensioner till anställda är avdragsgilla enligt inkomstskattelagen (IL) under förutsättning att pensionen inte betalas tidigare än vid 55 års ålder. Tjänstepensionsavtalen har därför vanligen 55 år som lägsta ålder för uttag av pension. Samma kvalifikationskrav gäller för privat pensionssparande.
55-årsgränsen i IL infördes 1951 när medellivslängden var mycket kortare, de flesta arbetstagare hade en låg utbildningsnivå, inträdes- åldern i arbetlivet var lägre och kraven i arbetslivet annorlunda. De pensionsmedel som fonderas inom ramen för bestämmelserna i IL behandlas skattemässigt förmånligare än övrigt sparande. I dag finns enligt utredningen inga bärande motiv för att främja så tidiga utträden som vid 55 års ålder från arbetslivet. Det är dessutom få personer som faktiskt utnyttjar möjligheten att ta ut sin pension vid 55 års ålder. Åldersgränsen 55 år ger en fel signal till arbets- marknaden, nu när fler äldre behöver arbeta längre. Utredningen föreslår att åldersgränsen höjs:
55-årsgränsen i inkomstskattelagen höjs till 62 år 2017.
Försäkringsavtal som ingås och kollektivavtalsbundna försäkringsavtal som förnyas efter ikraftträdandet omfattas av de nya reglerna. Andra avtal och påbörjade utbetalningar undantas.
Finns även ett färdigt lagförslag,
Samt önskemål om 3-partsamtal för att ändra reglerna,
9.5 Trepartssamtal om längre arbetsliv
Det är arbetsmarknadens parter som träffar överenskommelser i kollektivavtal om tjänstepensionerna. Avtalsfriheten utgör en viktig del i den svenska modellen. Det är inte statens uppgift att föreskriva hur tjänstepensionerna lämpligen bör utformas.
Samtidigt reglerar staten bl.a. genom inkomstskattelagen vill- koren och de ekonomiska förutsättningarna för de avtalade tjänste- pensionerna. Staten utövar tillsyn genom bl.a. Konsumentverket och Finansinspektionen.
Staten har också ett övergripande ansvar för att icke-offentliga regelsystem och institutioner inte får negativa samhällsekonomiska verkningar.
Det som egentligen avgör hur stora effekter åldrandet får på sam- hällsekonomin är förutsättningar och hinder för att äldre ska kunna fortsätta ett produktivt arbete. Utredningen bedömer att reglerna i tjänstepensionerna är viktiga för besluten om pensionering och längre arbetsliv. Det bör finnas ett gemensamt intresse mellan staten och arbetsmarknadens parter att ömsesidigt och på olika sätt bidra till att underlätta ett längre arbetsliv för äldre.
Utredningen har fört samtal med ett antal experter med kun- skaper inom området om förutsättningarna att anpassa reglerna för tjänstepensionerna och informationen om pensionerna för att underlätta ett längre arbetsliv. Samtalen har visat att det föreligger en ganska bred enighet om att det är nödvändigt att underlätta ett längre arbetsliv för äldre och att också parterna och pensions- förvaltarna har en viktig roll i denna anpassning.
En annan slutsats är att flera av de regler som i dag kan bedömas motverka ett längre arbetsliv är kvarlevor från den tid för många årtionden sedan när grunderna lades till de avtalade tjänstepension- erna. Dessa regler var ofta motiverade av dåtidens förhållanden på arbetsmarknaden och villkor för företagen. Även om avtalen regel- bundet ses över i förhandlingar har dessa regler levt kvar, även om förutsättningarna och värderingarna i samhället har förändrats påtaglig. Dessutom kan vissa pensionsförmåner innebära att arbets- tagaren har avstått löneutrymme eller accepterat andra villkor som kan regleras i andra avtal, vilket måste beaktas i en ny förhandling.
Samtalen har också indikerat att det inte finns några grundläggande tekniska, juridiska eller finansiella hinder att justera många av de regler som kan motverka ett längre arbetsliv. Det finns i vissa fall kvarstående skillnader i bedömning av hur viktiga dessa regler är för utträdet från arbetslivet. Vissa egenskaper i de för- månsbestämda tjänstepensionerna anses dock mycket svåra att förändra.
De samtal som påbörjats med arbetsmarknadens parter inom ramen för utredningens referensgrupp bör fortsätta. Gemensamma samtal bör föras tillsammans med arbetsmarknadens huvud- organisationer, så kallade trepartssamtalen, om tjänstepensionernas utformning och omställningen i arbetslivet. Syftet bör vara att tjänstepensioner i större utsträckning än i dag ska uppmuntra till ett längre arbetsliv. Detta kan ske både genom större ekonomisk utbyte för de anställda att arbeta längre, ökade incitament hos arbetsgivarna att behålla dessa anställda och via en ändamålsenligt utformad information kring tjänstepensioner.
Hela utredningen finns nedan.
https://www.regeringen.se/contentassets/0ce6fa7c55654f15b760c27d5d95062d/atgarder-for-ett-langre-arbetsliv-sou-201325---hela-dokumentet
Det är därför som man behöver ha ett eget sparande. Och tillika därför som politiker försökte försvåra detta genom att ta bort t.ex. IPS. Det blev helt enkelt så att de som faktiskt jobbade och kunde spara kunde gå i pension tidigare - och det var orättvist tyckte vänsterflanken. Kvar skulle ju då bli de som inte jobbade, och som staten hoppats kunna bli försörjda fram till pensionen av de som faktiskt jobbade.
Räkneexempel: Om man istället för ett socialistiskt och ohållbart pensionssystem som tycks behöva höja pensionsåldern hela tiden, inte investerar pensionspengarna utan ger det till andra direkt, och det spelar väldigt liten roll hur mycket individen jobbar för hur mycket man får ut, har en lite mer hållbar och rättvis lösning: * * Trumvirvel * * Alla sparar till sin egen pension! 
Om vi tar alla de pengar som idag betalas in till diverse pensionslösningar:
= totalt = 23% av bruttolönen. Vi öronmärker dessa pengar till den individ som betalat in dem. Varenda arbetad timma = intjänad krona leder till högre pension. Snacka om att arbete lönar sig, och att jobba längre lönar sig!
Antag en medellön på 36100kr/månad brutto. Då får man ut ca 27 500kr/månad.
Om vi avsätter de här 23% direkt till ett öronmärkt och investerat pensionskonto för denna person, så kommer det, helt utan avkastning, bli en avsättning på 36100*0.23*12*40 = ganska exakt 3.99 miljoner kronor i dagens penningvärde om man jobbar i 40 år. Vi tar det igen: du skulle ha ett pensionskapital på 4 miljoner kronor efter 40 år, helt utan avkastning. Med en ytterst blygsam utveckling under dessa 40 år med ränta på ränta, hade du antagligen haft mer än det dubbla. Men låt oss säga att du har 7 000 000kr.
Det skulle, enligt 4%-regeln, kunna ge dig hela 23 000kr/månad i avkastning. Alltså runt 80%+ av din lön. Om vi antar en ännu mer defensiv safe withdrawal rate på 3%, så skulle du få ut 17 500kr/månad.
Jaha, än sen då? Jo, eftersom en safe withdrawal rate på 3% (väldigt defensivt) alltså skulle kunna leda till att du, oavsett hur gammal du blir, och oavsett hur demografin/befolkningspyramiden i övrigt ändras, alltså kan få ut 60% av din månadslön oändligt länge, även om du blir 200 år så kan du fortfarande få ut 60% av din slutlön justerat för inflation hela livet efter 40 års jobbande och 23% sparande av din bruttolön.
Det kallar jag ett riktigt hållbart och rättvist system. Det spelar alltså ingen roll att vi blir äldre, för vi behöver inte jobba mer ändå. Det bygger inte heller på att befolkningen ökar och att det finns fler yngre som finansierar de äldre. Det lönar sig att jobba, och att jobba längre. Man väljer själv när man går i pension och man får pension därefter. Punkt. För dem som ändå inte får det att gå ihop, främst för att de inte jobbat och sparat ihop till sin pension, ska vi precis som i dagsläget ha ett socialt skyddsnät med skattefinansierat försörjningsstöd. Kostnaden för detta skulle kunna delfinansieras med överskottet från det förstnämnda systemet, för eftersom det bara tas ut pengar med en safe withdrawal rate så kommer det alltid finnas massa pengar kvar när personen dör.
Men det här skulle innebära att vi inte längre var beroende av staten eller andra för vår försörjning i normalfallet, så det kommer inte hända med dessa vänstervindar som nu blåser. Så nu lever vi på 40/40/40-blåsningen med att jobba i 40h/vecka i 40 år och får 40% av vår lön i pension. Bara det att det numera snarare blir 40/50/40-blåsningen eftersom vi måste göra det i 50år för att få ut våra 40%.
“de som faktiskt jobbade och kunde spara kunde gå i pension tidigare … Kvar skulle ju då bli de som inte jobbade,”
Men du hör väl själv hur orimligt det låter? På samhällsnivå måste vi ha folk som arbetar. Om en andel av befolkningen inte är lågproduktiva eller inte ens anställningsbara så måste resten hållas kvar i arbete längre.
Japp. Alla jobbar sina 40 år, eller så länge de anser att de behöver för att få tillräckligt i pension. Alla som gör det får pension som de kan leva gott på. Individen bestämmer själv när de är dags och får den pension som är en direkt konsekvens av det. Vad som är orimligt är att man får lika mycket i pension om man jobbat i ett låglöneyrke i 40 år, som att man inte jobbat alls. Det tror jag fler tycker är orimligt. Lika orimligt som att du som jobbat i 40 år i ett låglöneyrke, inte får en krona mer i pension bara för att du jobbar längre, för de mängd bidrag du får trappas ner desto mer pension du har. Som sagt finns det personer som inte kommer lyckas jobba på grund av olika former av nedsättningar, och för dem ska vi precis som jag sa ha ett socialt skattefinansierat skyddsnät. Detta ska vara helt frikopplat från pensionssystemet.
Det skickar helt fel signaler när man mer eller mindre säger “vill du inte jobba? var lågproduktiv! du får lika mycket i pension ändå!” Det så kallade respektavståndet måste öka signifikant.
Ja kan tänka mig att betala skatt, här och nu, som går till personer som inte kan jobba (kan skiljer sig från vill). Jag kan inte tänka mig att gömma problemet och inse om 30 år att jag inte får gå i pension, av samma anledning. Kostnaderna ska tas nu när de går att påverka, de ska inte gömmas i en låg framtida pension eller att det visar sig att jag inte får gå i pension trots att jag mer än dragit mitt strå till stacken för att det saknas pengar i systemet.
Tack för alla svar.
Att det ens finns ett nytt lagförslag gör att jag blir lite fundersam.
Det bästa hade varit om man kunde lita till 100% att man fick ta ut tjänstepensionen vid 55, så verkar ju inte fallet vara.
Det bästa för mig verkar vara att spara lite av lönen upp till brytpunkten.
Ta max utdelning i bolaget.
Spara resten i en kapitalförsäkring i bolaget (även om det inte är avdragsgillt).
Någon som har någon annan input :)?
Vad jag förstår så är inte direktpension avdragsgill heller så det är inte ett alternativ i det fallet.
Mvh
Rapporten sa iof att för äldre tjänstepensionsförsäkringar skulle de behålla dagens åldersgräns. Men ändra åldern till 62 år utefter försäkringarna förhandlades om, typ som kommunal gjorde.
Jag avbröt mitt tjänstepension sparande direkt när jag hörde detta för drygt 2år sedan. Men det går ju bara som egen företagare. Började spara i bolaget istället.
