Praktiskt svar:
Om du studerar en studiestödsberättigande utbildning (alltså som följer en studie- eller kursplan) har du rätt till tjänstledighet och skyddar samtidigt din SGI (se t. ex. Tjänstledighet för studier | Fackförbundet ST). Av den anledningen kan det vara smart att ta tjänstledigt i stället för att säga upp sig, eftersom du då behåller tryggheten i att ha en anställning att falla tillbaka på.
När det gäller a-kassa är jag mer osäker på reglerna. Det tycks finnas ett inkomstkrav (t.ex. 120 000 kr under ramtiden, normalt 12 månader, se bl. a. Har du rätt till a-kassa? | Kommunals A-kassa), men även om det uppfylls är det oklart hur ersättningsnivån påverkas av studier. Om jag vore du skulle jag absolut kontakta din a-kassa och fråga vad som gäller i just ditt fall, både vid tjänstledighet och om du skulle säga upp dig. Oavsett brukar det vara viktigt att undvika glapp mellan jobb, studier och inskrivning på Arbetsförmedlingen.
Emotionellt svar:
Jag känner verkligen med dig. Att vantrivas på jobbet, där man spenderar så stor del av sitt liv, är fruktansvärt. Jag har själv varit i en liknande situation men var länge för rädd för att kasta mig ut i något nytt utan en tydlig plan. Jag var t.o.m. rädd för att söka vård trots att jag egentligen var utbränd, för tänk om jag skulle älska livet utan arbete för mycket, så att det skulle bli omöjligt att komma tillbaka… Till slut valde jag att skola om mig och byta karriär, först genom att vara tjänstledig på halvtid och läsa strökurser inom det nya området för att känna efter, och sedan på heltid för att verkligen satsa. Först när jag kände mig trygg i att jag skulle få jobb inom det nya området sa jag upp mig.
Med detta vill jag egentligen säga två saker: 1) du gör helt rätt i att leta alternativ till ett jobb där du mår dåligt, 2) MEN eftersom du inte är ekonomiskt fri än är det klokt att ha en tydlig plan för hur du tar dig tillbaka till arbetslivet efter en eventuell ledighet.
Idag har jag en mycket bättre arbetssituation och trivs med min sysselsättning. Samtidigt funderar jag ändå på tjänstledighet för studier längre fram, eftersom tid och ork inte räcker till mina fritidsintressen så mycket som jag skulle vilja. Jag sparar för att kunna sluta arbeta innan riktåldern om jag vill, men den målgången är för långt bort, så en period av tjänstledighet på vägen tror jag kan vara ett härligt delmål. Man vet ju heller aldrig hur hälsa och energi ser ut längre fram, så det gäller att ta vara på möjligheten medan den finns!
Sa inget om att du ska ta ALLA dina livsbeslut baserat på att du kan dö. Däremot när du står inför ett specifikt avgränsat livsval är det väldigt bra att påminna sig om att du kommer dö samt att du inte är lovad 80+ år i livet. Du är lovad nuet och inget mer än så. Valet blir mycket lättare då.
Kan nämna att jag arbetar i sjukvården så blir påmind varje vecka om att döden är en del av livet. Detta även för personer “som ju inte skulle dö nu”.
Precis om loglady säger så kan arbetsgivaren inte neka dig att vara tjänstledig för studier. De har inte heller rätt att begära in uppgifter på att du klarat kursen. Dessutom kan du ansöka om omställningsstöd vilket då kan ge dig 80% av din nuvarande lön + att du behåller alla fördelar som SGI. Det blir en mjuklandning för att känna efter, dessutom om du har en månads uppsägning så kan du när som under perioden välja att säga upp dig om det passar. Jag och maken planerar också att ta tjänstledigt i 6mån för att känna på fire livet innan det är dags, så dela gärna med dig av dina erfarenheter i forumet. Lycka till <3
2023 hamnade jag i en jobbsituation som inte alls fungerade för mig, varken vad gällde kollegor eller arbetsuppgifter och struktur på arbetet. Jag tog beslutet att säga upp mig och ta ett sabbatshalvår. Det blev 10 månader men då avslutade jag med att starta eget och det tog några månader att få uppdrag.
Jag var och är på väg mot FIRE, men då hade jag 3 miljoner på ISK. Under det året gick jag back 57000 på mitt ISK. Men det har jag hämtat igen med råge iom att jag starta eget. Men förmodligen har jag förskjutit min ISK med 10 månader.
Känslomässigt ångrar jag absolut inte mina lediga 10 månader. Men det var mycket tankar som snurrade i huvudet då och jag kom till många insikter om vad som är viktigt i livet. Man kanske tror att det ska bli ett rejält lyft i lyckonivå och visst mådde jag bättre både fysiskt och psykiskt. Men jag uppskattar att min lyckonivå steg med kanske 5%. Det kanske låter lite, men om jag hade jobbat kvar hade det nog varit -20%.
Nu har jag jobbat två år som egen IT-konsult. Jag har lagt på mig några extrakilon och tycker att jag har alltför lite tid för mina fritidsintressen. Framåt mars-april ska jag testa och se om det går att få till en medelväg med jobb på 50%. Annars blir det FIRE 100%.
Mitt råd till dig är att köra på, du kommer att undra för alltid om det hade varit rätt grej att göra. Dessutom lever vi i ett samhälle som är ett av de tryggaste någonsin men folk vågar inte ta några risker över huvud taget. Riskaversion har blivit till en folksjukdom, våga göra nått galet ibland.
Tyvärr är deltid inte möjligt på mitt jobb, då chefen redan tycker att vi inte hinner med arbetsuppgifterna. Hade annars varit en bra grej.
Tjänstledigt för studier skulle bränna en del broar känns det som tyvärr. Det skulle vara svårt att tillfälligt ersätta min tjänst utan stora besvär då jag och chefen är de som roddar runt kontoret (främst jag). Eftersom jag ganska nyligt kom in för att avlasta chefen skulle det nog inte tas emot väl att jag vill mysa runt och ströplugga.
Lutar fortfarande mest mot att köra på till nästa vår för att både ha något att se fram emot och även kunna mentalt förbereda mig mer. Hade varit skönt att göra det redan i år men samtidigt lite väl spontant kanske.
Jag känner exakt som du! Finns såå mycket jag vill göra. Vill inte jobba alls min ”lösning” var att starta eget, jobbar nu som konsult på deltid. Har börjat att tycka att det är ok att jobba (det trodde jag aldrig skulle ske), men har tagit 4 år att komma till den känslan). (Fattar om jag låter som en bortskämd snorunge )
Jag sa upp mig från mitt ”tråkiga” jobb för några år sen och testade på ”roliga” jobb som knappt ger en vettig lön. Det var kul att testa på, men min slutsats är att såna jobb inte är värt det för mig. Det har också hjälpt mig i min acceptans att tycka att mitt tråkiga jobb trots allt är bättre än alternativen.
Kanske skulle du testa på din ledighet så snart du kan? Kanske också testa ett ”roligt” jobb. Det kan ju hända att du också landar i nya tankebanor?
Svårt att ge tips, men tycker inte du ska vänta 10 år på FIRE.
Nä, jag har väl delvis testat ett “roligt” jobb tidigare i livet. Knappast så att det just kändes roligt just då (i efterhand var det en dröm) men väldigt lite ansvar och mycket frihet att vara för mig själv stora delar av dagarna samt väldigt bra kollegor. Kunde lyssna på ljudböcker/podcasts ganska ostört osv. Nackdelen är så klart lönen, och även på ett sådant jobb måste man likförbannat vara där 8 timmar om dagen. Skulle i dagsläget kännas väldigt ovärt att jobba heltid för en sådan låg lön, det skulle helt förstöra tanken på FIRE tyvärr. Hade alla dagar tagit det jobbet för samma lön jag har idag dock..
Planen var alltså inte att starta eget från början när du sa upp dig? Det kom medans du var ledig?
Låter som du säger väldigt oväntat att du endast gick upp 5% i lyckonivå av ledigheten. Kan det delvis ha att göra med att du visste att du måste tillbaka till nånting? Jag känner själv en viss oro att just tankarna på att man måste tillbaka till nånting, utan att veta vad hur eller när skulle förta en stor del av glädjen i ledigheten. Tänker att det riktiga testet på hur man verkligen känner och vad man vill egentligen först kan komma när man vet att man aldrig mer behöver jobba om man inte vill.
Nja planen var att se om jag kunde tjäna några pengar på ett fritidsintresse som jag har och om det inte gick så bra skulle jag starta konsultbolag.
Att det bara blev 5% har nog mest att göra med att det blir ganska mycket enmansaktiviteter på dagarna. Men det är ju som allt annat nånting man blir bättre på att hantera när man övar.
Vad du en gör så sätt ALLTID din hälsa och lycka först, gör det som känns rätt för dig det är aldrig värt att köra in i väggen för ett företag som inte bryr sig ett skvatt om sin anställda. Låter ju lite som att du kanske skulle behöva lite mer bollplank i hur du tänker / vill ha ditt liv. Måendet kan ju också påverka att man känner att man inte vill jobba alls, men de kanske inte det som är lösningen (eller ja sluta med detta jobbet som du vantrivs med, kanske är en bit).
min ”lösning” var att starta eget, jobbar nu som konsult på deltid. Har börjat att tycka att det är ok att jobba (det trodde jag aldrig skulle ske), men har tagit 4 år att komma till den känslan). (Fattar om jag låter som en bortskämd snorunge 
)