Detta är mitt första inlägg här. Har läst en del och gillar att räkna på saker och har nu räknat lite på kostnaden för ett sabbatsår där jag och min fru prickar av en massa uppdämda behov på vår lista, framför allt att få bo längre perioder utomlands (slow tourism). Vi älskar språk och hoppas att vi äntligen ska få praktisera en del av det vi studerat under en längre period. Ramlade in här för några månader sedan och jag gillar verkligen tänket med hinkarna och att räkna allt i årsutgifter och nu har jag såhär dagen före julafton räknat igenom vår familjeekonomi.
Korta fakta: 55 år, gift, 1 barn i gymnasiet och 2 unga vuxna som studerar. 13 år till pensionen enligt riktålder. Både jag och min fru har vanliga jobb med vanliga löner. Jag har räknat lite på det vårt totala sparande i hinktänkandet och det motsvarar ca 21 årsutgifter, det mesta uppbundet i huset (som vi trivs i) och pensioner (som vi inte kan ta ut ännu). Vi har inte alltid sparat så mycket utan många år snarare försökt kunna vara hemma med barn så mycket som möjligt och sedan försökt lösa vardagens bekymmer.
Vi planerar att ta ett sabbatsår om ca 2 år när alla barnen är myndiga och har redan gnetat ihop det mesta, dessa pengar ligger utanför alla beräkningar. Kostnad för sabbatsåret ligger på ca 1,4 årsutgifter vilket täcker alla vanliga kostnader samt resekostnader. Dessutom avstår vi lön ett år motsvarar ca 1,5 årsutgifter (30-35% sparkvot), dvs totalt runt 3 årsutgifter.
Det som är konstigt är att när jag räknar på situationen efter sabbatsåret med värdeökning på kapitalet så skiljer det bara 2 årsutgifter, inte 3. Antar att detta beror på att vi faktiskt täcker ett års utgifter och därmed bara “går miste” om 0,5 årsutgifter sparande. Ännu lägre blir kostnaden om man räknar ut hur mycket längre vi måste arbeta för att nå 30 årsutgifter, med vår sparkvot måste vi förskjuta vår tidpunkt för att sluta jobba med ca 1,3 -1,4 år för att ha samma kapital i årskostnader räknat.
Summerat så blir alltså kostnaden för att få uppleva ett ledigt år där hälsan, tid och ekonomi är på topp:
Livsarbetstiden ökar 4-5 månader
Sista arbetsdagen förskjuts 1,3-1,4 år
Jag tycker detta känns som en billig försäkring och ett sätt att i förtid ta ut ett av de goda pensionsåren som man ibland är orolig att inte få uppleva. Några kommentarer, något som jag missat?
Det låter som om ni har koll. Det som inte framgår av beskrivningen är hur förutsättningarna för återgång till arbete ser ut. Kommer ni att säga upp er eller vara tjänstlediga?
Bra fråga. Det bästa hade såklart varit att helt enkelt få tjänstledigt och min fru har en arbetsplats där detta verkar fungera så för hennes del så blir det troligtvis tjänstledigt. På min arbetsplats verkar det inte lika lätt så jag räknar med att få ett nej till tjänstledigt och att behöva säga upp mig. Som tur är så har jag ett jobb där det trots 58-59 år borde gå att hitta något nytt även om det säkert blir sämre än nuvarande arbetsplats.
Sammantaget så känns det ändå värt det, min största oro är att man jobbar på och ser fram mot att göra en massa roligt men sedan inte har hälsan för att genomföra sina drömmar.
Hänger inte riktigt med i hur du räknat så jag kan bara utgå från när jag själv kalkylerat ett sabbatsår och då har jag kommit fram till att det är för dyrt, det skulle kosta mig 2-3 år fire. Vet inte vad som skiljer våra situationer men om du räknat med tappad inkomst, tappad pension, tappat sparande samt tappad avkastning på sparandet på x-antal år till pension (både det som används och det som inte sparas) så ska du väl vara hemma.
Jag tolkar det som att du inte räknar med det ni sparat för att täcka sabbatsåret i kalkylen för framtida avkastning och att det därför känns billigare än det egentligen är? Det rätta är enligt mig att jämföra framtida avkastning med dessa pengar investerade i x år istället.
Jag blev själv väldigt förvånad när jag räknade på det. Det har varit en lös plan men när jag räknade på ekonomin enligt hinkmodellen och insåg att det kostade så lite i total återstående arbetstid så har vi börjat att konkret planera för detta. Anledningen att det kostar så lite tror jag är att vi befinner oss såpass nära de 30 årsutgifterna så ränta på ränta har en begränsad effekt. Min uträkning är enkel och baseras på årsutgifter. Ett vanligt år när vi arbetar ökar kapitalet enligt följande (realt):
Aktieliknande: 0,5 årsutgifter sparat per arbetsår och 5% tillväxt på kapitalet.
Lågavkastande (hus, pension): 0,35 årsutgifter sparat i pension per arbetsår och 2% tillväxt på kapitalet.
Tycker du skall dela upp pensionsparandet i två delsummor. Den som inte går att placera har en låg avkastning, men deg finns väl ingen anledning att inte ha samma avkastning på fondt som du ha i pensionskapitalet som dem du räknar i aktiekapitalet?
Ni verkar ju ha kapital så att ni har möjlighet till FIRE om några år, så går börsen bra kanske ni inta bara tar ett sabbatsår…
Absolut en relevant kommentar, arbetsmarknaden är inte så kul i denna ålder. Jag tror eventuellt jag måste säga upp mig men som tur är så har jag ett yrke där det finns ett underskott i nuläget. Tyvärr också en hel del dåliga arbetsplatser men man får hoppas på det bästa
Absolut en poäng, både premiepension och delar av tjänstepensionen borde avkasta mer. Samtidigt så befarar jag att den tröga massan i huset och inkomstpensionen nog inte kommer avkasta 2 procent realt. Lite försiktighet kanske
Jag hade inte riktigt tänkt på ekonomin på det här sättet inan jag lyssande på avsnitt 437. Vi har väl alltid levt skapligt ekonomiskt men också försökt att ge barnen ungefär det som omgivningen har. Vi började på noll efter studierna och har haft oekonomiska perioder där vi bara optimerat möjligheten att vara hemma länge med barnen.
Eftersom jag är en siffermänniska hade jag allt på plats för att snabbt räkna om ekonomin i årsutgifter och jag är faktiskt förundrad över hur ekonomin byggts upp utan något annat än en ambition att inte gå back i vardagen och en tro på sparande. Kapitalet i pensionssystemet känns större än jag trodde.
Min fru vill nog gå tillbaks i arbete några år och jag tänker mig dessutom att känslan av ett sabbatsår hänger lite ihop med att man kliver ur sitt vanliga liv och sedan kliver tillbaks laddad med en massa nya erfarenheter.
Det ska jag kolla upp hur det fungerar, ibland saknar man föräldraledigheten som var en så skön absolut rättighet att kliva ut från arbetet för att sedan kunna kliva tillbaks igen.
Jag vet såklart inte ditt jobb eller situation men jag hade nog gjort det mesta för att undvika det. Anställningstid = anställningstrygghet oftast. 55+are även i bristyrken ratas ofta för yngre och billigare förmågor. Tyvärr men så verkar verkligheten se ut.
Alternativ kan tex vara
Deltidsatudier som någon nämnde där arbetsgivare inte kan hindra tjänstledighet
Diskutera tjänstledighet med arbetsgivaren, kanske man inte får ett helt år men då får man kanske köpa att det blir 6-9 mån istället för 12. Man hinner ju rätt mycket på ett halvår med även om inte exakt vad man velat
Ett surare alternativ är såklart att jobba kvar några år till och sedan gå i ”pension” tidigare istället.
Jag är kanske för försiktig men tänkt igenom det en gång till kanske? I all välmening
I vårt fall var frun mellan vidareutbildning och ny karriär och jag kunde få tjänstledigt så då tvekade vi inte
PS Ett test du kan göra är att söka ett gäng jobb och se om du får napp, åtminstone första intervju. Sen kan du ju tacka nej. Bara för att testa din tes att du borde har bra chans att få nytt jobb, åtminstone så som ekonomin och din bransch ser ut nu. Men du har kanske bytt jobb en del och har koll på det ändå. Bara en idé
Tack för omtanke och bra förslag, jag kommer absolut göra ett försök att övertyga min arbetsgivare och visst skulle ett kortare “sabbatsår” också fungera. Det viktiga är att få en längre period där vi får testa på att bo utomlands. Jag bytte arbete för ca 2 år sedan så jag vet att det fungerade då men man blir ju såklart äldre för varje gång man byter.
Skön idé som jag hoppas att ni förverkligar! Ibland tror jag att “de lärde” är så upptagna av att räkna och vara exakt hur mycket tapp det blir, så att levandet väljs bort lite. Jag är nästan ibland lite glad att jag fick kunskap om “sparande” sent, annars hade det aldrig blivit 12 års deltid med barnen eller 10 år med egen häst. Oftast är jag dock bara sur över det, tänk om jag börjat tidigt vad mycket pengar jag haft nu….
Jag tror också det är bra att inte ha haft detta synsätt hela livet, var sak har sin tid. När barnen var små så var det logiskt att maximera hemmatiden och om man drömmer om något så är det viktigt att man får testa det. Jag tror risken med att börja tidigt är att man har ännu svårare att växla om och njuta av de möjligheter man har.
Tankemässigt så är det en liten omställning (åtminstone för mig) att ekonomiskt betrakta livet som en jakt på de 30 årsutgifterna. Perspektivet är intressant men det som jag tror är lite riskabelt är att alla typer av avståenden plötsligt är positiva. Beräkningen ger positivt utfall för
Att inte ha några dyra intressen
Att satsa på karriär och jobba mycket övertid
Att inte skaffa barn
Att bo litet och billigt.
Jag är inte sur för att jag gjort alla dessa misstag, det verkar ju lösa sig ok ändå
Ta chansen, det kommer ge er så mycket mer än att vänta på att göra allt ”senare”.
Alternativ för tjänstledighet kan också vara att starta en egen verksamhet, du har rätt att ta sex månaders tjänstledighet om det inte konkurrerar med din nuvarande sysselsättning.
Rätt eller fel. Jag känner till ett par personer tog tjänstledigt för studier (i deras fall, distansstudier) och reste runt jorden i ett år.
De skrev in sig på kurserna men hoppade av direkt. Arbetsgivaren får naturligtvis ingen information om status på studierna, varken från skola eller de tjänstlediga.
Nöjda återvände de till sina respektiva arbetsplatser efter sabbatsåret.
Bland det bästa vi gjort ….
