Jag har gjort en riktigt dålig husaffär.
Hur skulle ni gjort i min situation?
Bakgrund. Jag är 44 år, ensamstående med 3 barn i tidiga tonåren, varannan vecka. Bor i medelstor stad. Får ut ca 33 000 efter skatt.
Har ett sparkapital på ca 200 000, investerat i fonder, nån aktie, samt en tredjedel just nu på sparkonto med 3.5 % ränta.
Jag skäms att jag inte lyckats spara ihop mer under livet, men pga usel timing har det blivit så här.
Jag köpte ut min sambo i somras, när priserna stod på topp. Gav 3,1 Mkr för huset, som jag uppskattar skulle vara möjligt att sälja för ca 2,6 Mkr idag. Lånet är på ca 2,6 Mkr. Med dagens räntor betalar jag ca 10000 kr i ränta + 4500 i amortering. Sen tillkommer vatten, värme, el, sophämtning, försäkring och tomträttsavgäld. Totalt sett ca 22000 i månaden i utgifter snittat på året. Fjärrvärme, så det är inga orimliga uppvärmningskostnader. Dvs finns inga investeringar att göra som skulle nämnvärt minska månadskostnaden.
Dum som jag är förstod jag inte att räntorna kunde komma upp till de här nivåerna, jag var naiv när jag budgeterade för husköpet. Hade jag vetat detta hade jag naturligtvis aldrig köpt huset.
Huset har också en del renoveringsbehov, skulle nog behöva lägga åtminstone 300k på rust, pengar som jag inte har, och inte skulle att gå att få tillbaka vid en försäljning.
Det anledning att jag bestämde mig för att bo kvar var för barnens skull, och för att tanken på att flytta kändes övermäktig för tillfället, av olika anledningar. Så här i efterhand inser jag hur dumt det var. Men lätt att vara efterklok. Jag har åtminstone lärt mig något.
Detta innebär en tajt budget i övrigt, lönen efter boendekostnaderna räcker precis till mat och det nödvändigaste. Jag har en gammal bil som är avbetald och billig i drift, så det går inte att spara in på den. Inga andra lån, förutom studielånet.
Jag sitter inte i akut knipa, men känslan att boendet dränerar ekonomin sakta men säkert är påtaglig, och känslan att alltid behöva snåla i vardagslivet.
Semester med barnen är bara att glömma. Vetskapen att det finns massor av saker som borde åtgärdas på huset tär på psyket också.
Säljer jag huset förlorar jag kontaktinsatsen till ett annat boende. Då blir det hyresrätt.
Bor jag kvar behöver räntorna gå ner, på sikt kanske det blir så, men svårt att sia om.