Hej forumet!
Varning för långt inlägg, men hade varit otroligt tacksam för input:
Jag behöver hjälp då jag har gruvat över det här länge och inte hittar en lösning på detta själv.
När jag va 24 år gammal och min syster 20 år så gick vår mamma bort, relativt plötsligt och inte förväntat. Vår mamma och pappa var inte gifta så därför ärvde jag och min syster mamma.
Hon hade alltid varit bra på att spara och hade relativt nyligen ärvt sin mamma. Vi ärvde alltså ett relativt stort kapital och fastigheten som mamma och pappa bodde i, då mamma köpte den innan de träffats och pappa aldrig gått in som delägare.
Fastigheten är en villa strax utanför stockholm värderad idag till ca 8,5-9 miljoner, inga lån. Den har även ett stort sentimentalt värde för både mig och min syster då den är så mycket mamma. Platsen är magisk nära till natur och stad.
De första 3 åren efter mamma gick bort bodde pappa kvar i huset. Efter 3 år träffade han en ny som han nu snart 7 år senare, efter mammas bortgång, har flyttat ihop med i ett annat hus och gift sig. När pappa flyttade ut flyttade jag och min sambo in. Så att inte huset stod tomt utan tillsyn.
Vi har nu bott i huset i ca 1,5 år och i höst är det 7 år sedan mamma gick bort.
Nu kommer vi till brytpunkten när det hela börjar bli en belastning och vill gå vidare och jag vet inte hur jag ska lösa det:
Jag och min sambo jobbar båda heltid med lön på ca 70k, min syster pluggar sin master i Umeå, sista året, csn+deltids jobb.
Jag och min sambo önskar köpa ut min syster, något hon inte vill. Hon vet inte när hon skulle veta om hon kommer vilja göra det i framtiden eller när hon i framtiden skulle vilja bo i huset men att hon i framtiden kan se sig själv skaffa familj här.
När det gäller underhåll är det jag och min sambo som stått för nästan allt som krävs för att få ett hus att gå runt. Vi har rensat, städat och organiserat 2 generationers tillhörigheter.
Vi har underhållit tak m.m och lagt ner en del arbetstid på att hålla huset i skick. Då det är mycket jobb med hus.
Huset är ett gammalt sommarstugehus som är utbyggt och uppdaterat men som fortfarande kräver mycket tillsyn då vatten måste pumpas ut ur källaren, rövärme måste slås på när det är kallt osv.
Jag tar allt ansvar för huset. Både ekonomiskt , men och rent praktiskt. Som är energikrävande.
Min syster tar inga intiativ om huset vilket gör att det hamnar i mitt knä. Hon spenderade ca 2 mån i huset i sommras då man hade kunnat visa mer intresse, även om det fixades med rensning av ogräs i trädgård en dags underhållsarbete så räcker inte riktigt det. Hon tog då heller inga intiativ till att dela på driftskostnaderna undrr den perioden. Så bodde alltså då här gratis.
Jag har täckt kostnaderna för huset underhåll på ca 50k som inte min syster varit med o betalt. Där fasadmålning är största utgift, som också höjer värdet på huset.
Så nu står vi här med ett hus vi bor i (till låga omkostnader, fantastiskt) men inte kan bo och utveckla till vårt till 100%.
Vi kan inte lägga upp någon plan då min syster inte vet vad hon vill men vet att hon inte vill sälja och kan inte köpa.
Jag intierade ett möte med henne i sommras när hon var här och jobbade under sommarlovet. Där tog jag upp underhåll som behöver utföras och frågan om hur vi ska finansiera det.
Min syster tycker att jag och min sambo ska stå för alla renoveringskostnader. Då enlig hennes tycke: rent teoretiskt förlorat en inkomst på att vi bor i huset. Hade alltså kunnat hyra ut det och då få en passiv inkomst som kulle kunna täcka renoveringskostnaderna. Det är inget hon pratat om tidigare eller intierat att hon vill göra.
Jag ser vad hon menar men blir också lite upprörd då det då inte finns någon förståelse hur mycket tid vi lägger ner för att inte huset ska förfalla. Något hon inte har hjälpt till med alls under de 1,5 åren vi bott i huset. Jag försöker involvera henne genom att skriva och prata med henne om saker som jag gör eller behöver göras men som hon inte engagerar sig alls i.
Eftersom att jag bor i huset ser jag arbetet som ligger till för att hyra ut. Det är inte bara att göra. Det ska tömmas, organiseras, om ingen av oss bor på orten vem tar ansvar att vara vaktmästare? Hyr man in nån? Det görs liksom inte bara huxflux.
Vi har alltså ingen plan frammåt. Det har kommit på tal att betala en hyra till henne för att vi bor i huset. Är det rimligt? Om det är det, vad är vårat arbete värt? Att hon slipper engagera sig? Att hon kan stå som passiv delägare med i så fall en inkomst från huset?
Och hur gör man med framtiden, ska jag och min sambo vänta ut henne till hon vet, eller hur gör man? När vi sökte lånelöfte i våras såg banken inte min del av huset som en tillgång utan snarare som en risk, att köpa nått annat påverkas alltså av att jag har har huset och måste vänta på min syster.
Jag vill starta en ny del av mitt liv och min syster är inte där och kan inte bestämma sig än. Jag är automatiskt den jobbiga som pushar det här och det känns som att oavsett hur man gör så blir det fel.
Hjälp.
