Blir lite sugen på Savelend Fast (ingen insättningsgaranti) för en risk som ligger mellan sparkonto och globalfond. Men är det så? Hur räknar man ut riskjusterad avkastning för nedanstående alternativ?
Och kanske uppnår man samma genom en mix av de två andra?
Avkastning/år:
Savelend har väl klart störst nedsida 
Har du kollat i stora tråden om Savelend?
Sökte efter “riskjusterad” i den nu, men fick ingen träff.
Har läst i någon tråd om Savelend och min uppfattning var att det gått ganska kasst för många och någon lovordar lite väl mycket. Dock har jag bara läst om när folk inte använt “Fast”. Och det är just en beräkning jag är ute efter.
För de som dissar den här tråden för att jag kikar på konton utan insättningsgaranti:
Akelius hade ju ett sparkonto utan insättningsgaranti för några år sen har jag förstått och det funkade väl bra, innan lagändringar för att skydda privatpersoners pengar. Sen var det väl ett annat bolag som söp bort alla kundernas pengar.
Se det som lekhinken fast det inte är aktier.
Problemet är att begreppet riskjusterad avkastning måste definieras först på ett sätt som gör det relevant. Ett vanligt mått handlar om överavkastning relativt riskfritt i relation till någon sorts volatilitet, dvs hur mycket betalt får du för att ta på dig en enhet volatilitet/osäkerhet. Det blir ett oanvändbart koncept på en tillgång som inte har någon direkt volatilitet eller historik (Tillgång ger 5.5% tills den inte gör det längre utan skiten träffar fläkten (med okänd sannolikhet) och avkastningen blir -50%. Säger inte det specifikt riktat mot Savelend, stor investerare där själv, utan som ett exempel på problematiken).
Riskanalysen måste helt enkelt göras mycket mer kvalitativt än kvantitativt i många situationer.
Hmmm, vanligt sparkonto känns som den spontana riskfria att jämföra med.
Savelend Fast går upp max 5,5% och ner 100%, tänker jag.
Jag misstänker att det kanske är lite av bottenskrapet av lånen, som ingen vill ta när de får välja själva. Iofs vill ju Savelend kunna “garantera” att det går bra om de ska kunna fortsätta sälja modellen flera år. 
Frågan är vad som händer om låntagarna är sena att betala. Om de har gett ut lite fler lån, så att det tickar in pengar någonstans om bara ett fåtal är sena. Det står inget om att Savelend skulle ha någon buffer.
Enligt dem själva har de haft en avkastning på 7+ % per år. Antar att det är genomsnittet för alla lån de ger ut.
Antar att någon form av medelrisk på lånen skulle kunna användas? Säg de 30% av lånen det gått sämst för senaste åren, om det inte finns mer information.
Det är bottenskrapet av lån, det är hela affärsidén att låna ut till desperat folk där många kommer misslyckas att betala men räntan är tillräckligt hög för att täcka kreditförluster.
Det är inte risken med individuella lån där riskanalysen ska göras främst (det är Savelends jobb att arbeta med kreditmodeller), utan Savelend som garant för paketering och svarta svanar i den affärsmodellen. Som exempel: Förslaget om att konsumentkreditinstitut inte ska få ge ut konsumentkrediter längre blir lag och Savelend förlorar ett ben i sin verksamhet och klarar inte av att anpassa sig, måste lägga ner, och säljer hela portföljen till ett annat företag till kraftig rabatt som måste accepteras av investerare. ’
Analysen görs av Savelend som helhet, på samma sätt som du vid investering i en enskild aktie inte kan luta dig mot statistik kring tillgångsslaget aktier.
Och ja, avkastningen på senare år ligger kring 7%, så med naiv statistik skulle du kunna säga att så länge som sannolikheten att skiten inte träffar fläkten är större än r och du i det fallet förlorar s av kapitalet, så är det väntvärdesmässigt bättre än sparkonto om 0.055(1-r) + sr \geq 0.035, men att räkna väntvärde på ett enskilt utfall där du dessutom måste gissa siffror blir skakigt.
Savelend erbjuder ett eget kapitalskydd om avkastningen på utlånade pengar understiger den fasta räntan. Risken i denna produkt är att Savelend hamnar på obestånd, men då övergår dom förmedlade lånen till dig som investerare och du har rätt till räntan på dessa lån. Därför verkar risken till synes vara begränsad. För att du ska förlora hela insättningen så ska SaveLend gå i konkurs samtidigt som alla låntagarna inte betalar tillbaka sina lån (notera att det även finns chans att få tillbaka mer än den fasta räntan om lånen övergår i direkt ägo). Risken för att dessa två saker händer samtidigt borde vara värt dom ~3% extra man får i avkastning i förhållande till en fast konto med insättningsgaranti, eller för den delen en räntefond med motsvarande duration? Frågan är vad som händer i förfarandet när SaveLend går i konkurs och lånen övergår i direkt ägo. Någon som vet några detaljer om detta? Min känsla är att det finns en viss likviditetsrisk här genom att processen tar lång tid.
Risken vid Savelends obestånd är att låneportföljen sannolikt kommer säljas rabatterad (det finns en hög korrelation i att Savelend hamnar på obestånd och att låneportföljen är dålig). Du kan ju inte hantera lånen själv, utan det är en extern aktör som måste gå in och köpa kundstocken och således dina lån för vidare drift. Huruvida rabatten är 5% eller 50% är svårt att förutse.
Hur hänger detta ihop med att Savelend endast är en förmedlare och att du som investerare är fordringsägare? Det skulle vara ungefär som att Avanza säljer av mina fonder till rabatterat pris till en annan aktör om de går i konkurs.
Om det är jag som investerare som är fordringsägare skulle jag hemskt gärna vilja veta hur jag gör för att begära alla kredittagare till försenade företagskrediter i min portfölj i konkurs. Som det är nu så vet jag inte ens vilket organisationsnummer som tagit de respektive krediterna.
Du äger rätten till fordran, men du vill ju inte på något sätt bli satt på att faktiskt administrera dessa. Vid obestånd skulle jag förmoda att det skapas någon slags grupptalan från investerare som samverkar med konkursboet i hur det ska redas ut, och jag hoppas vid min själ att det råder majoritet på att det säljs till högstbjudande på kreditmarknad som det brukar. Jag och förhoppningsvis ingen annan vill absolut inte bli satt med en excellista till 500 personer som är skyldig mig pengar och sen sitta och försöka driva in detta.
Det var därför jag undrade hur förfarandet skulle gå till. Det du menar är alltså att denna tredje part som övertar administrationen på något sätt kan ta t.ex. 50% av min investering i adminstrationsavgift. Mina krediter är ju vad dom är. Jag har fordran på låntagaren att få tillbaka hela mitt belopp. Detta gäller ju även om själva lånen är skräp.
Krediterna värderas på marknaden, och om inget företag är berett att betala mer än 50% (eller 98% eller 101%) av nominellt värde så kan du vara ganska säker på att du inte på egen hand kommer kunna driva in särskilt mycket mer. Precis samma sak som händer när utlåningsföretag säljer krediter till företag som investerar i dåliga krediter (Intrum t.ex) i förhoppning att deras indrivningsprocesser är effektiva nog att kunna få avkastning på den investeringen (dvs driva in 55% av kapitalet).
Vad hände med Baltic Inkasso? De brukade väl kunna driva in hundratals procent? Även av vissa som inte var skyldiga något.
De var lite för ambitiösa tyckte polis och åklagare.
Av liknande skäl ska man undvika norska Kameo (kanske svenska med): du lånar ut en tusing eller två till en norrman. Denne låter bli att betala. Vad gör du liksom?
Kameo har bara fastighetslån. Kameo som företag går med vinst och har obefintliga kreditförluster på sina lån, så skulle definitivt inte avråda från att investera hos dem. Så nära säkert ett P2P sparande kan komma. Tycker mina siffror talar för sig själv.
Savelend har också fungerat bra för mig sedan 2018. De är ju på inga sätt nära att gå i konkurs i närtid, även om de inte går med vinst än. Som börsnoterat bolag finns ju allt att läsa i årsrapporterna.
Kameo Investment Platform -5 MSEK 2024.
Jag har också börjat med Kameo, men håller mig till svenska innehav just för att jag inte vet hur jag skulle hantera norska om Kameo lägger ner.
För tydlighets skull så argumenterar jag inte mot investering i Savelend. Jag bara förtydligar vad primära risken på fastkonto är.
Kameos hantering av förfallna krediter har varit föredömlig de år jag investerat där. De sköter hela processen med advokatbyrå, domstolsprocess, indrivning etc.
Norge har en något långsammare rättsprocess vid konkurs och indrivning, men det är ändå i stort sett samma förfarande och möjligheter som i Sverige. Om jag kommer ihåg siffrorna rätt så har de en score på 33 i en internationell jämförelse mellan hur krångligt det är att driva processer kring förfallna krediter. Sverige och Tyskland ligger bäst till på 35. Skillnaden låg i, om jag minns rätt, hur snabbt domstolsprocessen går.
Skulle norska Kameo lägga ner så skulle precis samma sak hända som om svenska lade ner. Kreditportföljen skulle antingen säljas och man får ta erbjudandet, eller så skulle en annan liknande aktör ta över hela låneportföljen med oss investerare på liknande sätt som Savelend tog över Lendify/Lunars portfölj/kundstock.
De har vänt till vinst, 3.8M första halvåret 2025.
