Hej!
kanhända finns det någon lantmätare eller ngn fastighetsjurist som kan dela med sig av lite råd.
Historien är att vi bor på en fastighet som vi köpte för 15 år sedan. Fastigheten är helt omgiven av den gård där vårt hus tidigare utgjorde arbetarbostad. Avstyckningen skedde på 80-talet och då upprättades ett officialservitut(?) på att få använda infartsväg över säljarens/gårdens gårdsplan. I början på 00-talet upprättades också ett avtalsservitut på att använda gårdens brunn för dricksvatten.
När vi köpte var gården välskött och en del av ägarfamiljen/släkten bodde här. Nu har de flyttat och alla andra bostadshus på gården är uthyrda. Nu börjar gården förfalla, lador blåser ner och blir liggande, putsen flagar, staketen välter,. Det största problemet är att vägen körs sönder av gårdens lantbruksmaskiner och jag kan inte göra något åt det eftersom det inte är vår väg. Vatten pumpas ur brunnen med traktorpumpar, vilket gör att dricksvattnet är svartgrusigt i flera dagar. Nu bygger gården dessutom en ramp över gårdsplanen som man måste köra runt ute i geggan vid en laduknut för att komma till vår fastighet. Mycket oklart vad sopbilar och (inhyrd) snöröjning kommer att säga. Det som stör mig mest är att gårdsägaren inte alls pratat med oss före rampbygget. Vi har också försökt få hit fiber över gårdens marker, men det är nej på det - vilket gör att kommunalt VA bara är att glömma.
Är det någon som kan svara på vad härskande fastigheter kan ställa för krav vid officialservitut på väg eller avtalsservitut på brunn?
Reservalternativet om fastigheten inte går att sälja är att hyra ut huset till socialen och flytta ändå. Men kanske inte de kommande 4-5 åren. Vi har åtminstone bott billigt under tiden.
Det finns gott om folk som är juridiskt kunniga kring servitut och sån juridik på byggahus-forumets juridik-del. Skulle lägga din fråga där, om jag var du. Med en karta och maskade skärmbilder på servitutens lydelse.
Med det sagt så tror jag så här i egenskap av icke-jurist: Om du har rätt att “använda gårdens brunn för dricksvatten”, medför inte det naturligt att någon annan ska pumpa upp det och filtrera det åt dig. Om inget annat står i servitutet, naturligtvis. Eftersom det är ett avtalsservitut så är det ju väldigt beroende på just vad som avtalats.
Nej, jag förväntar mig inget annat är nyttjanderätt. Min fråga är mer vad som gäller när servitutsrätten görs omöjlig att nyttja, främst vägen då. Någon har ju styckat och sålt med vidhängande servitut. Därefter har gården bytt ägare två gånger
Ett servitut ger dig rätten att använda annans mark eller liknande för anledningen som servitutet anger.
Det är många gånger servitut är skrivna när allt var frid och fröjd mellan boenden på tex en avstyckad gård.
Man skrev ett servitut och skakade hand, tänkte föga på nästkommande då inget “tjaffs” fanns mellan parterna som kom överens. Sen kommer problemen när det ska tolkas av nya ägare som inte har någon koppling till varandra.
Jag är ingen jurist men är gårdsägare och har över 50 servitut, som vi vet om, med olika boenden runt omkring oss av olika sorter.
Det brukar underlätta om man får se servitutet, du kanske kan skriva av det och lägga upp det här, utlämna fastighetsnamn osv.
Men kort om vägen:
Du säger att du har ett servitut på att nyttja vägen, ett servitut ska ALDRIG handla om kostnader, ansvar utöver servitutet osv. Servitutet ska alltså bara innehålla rättigheter och aldrig skylldigheter.
Det innebär att du får färdas över härskande fastighet men du kan inte ställa krav på härskande fastighet då ett servitut aldrig ska drabba den härskande fastigheten ekonomiskt(finns undantag men dom är få). Så underhåll av vägen är tex ett limbo förfarande tyvärr.
MEN inte att förglömma, den härskande fastigheten får INTE heller göra det omöjligt för dig att ta dig till din fastighet. Tex. sätta upp bom där du inte har nyckel, gräva av vägen osv.
Du sitter i en skitsituation och jag lider med dig, samtidigt som jag själv märkt hur människor runt omkring här tror att servitutet är något slags frikort från eget ansvar. Påstår INTE att du är sådan!
Har du testat att bjuda in ägaren på kaffe/en whiskey och prata om problemet, med öppet sinne då såklart?
Förespråkar absolut smörgåstårta/whiskey/fikabröd-metoden som nämndes ovan. Konflikter i såna här ärenden även om du har rätt kan bli långdragna och kostsamma.
Den där rampen? Gör den att du inte kan nyttja sträckan som anges i ditt servitut så skulle jag säga att det inte är tillåtet.
Avtalsservitutet kring dricksvatten beror ju på hur det är skrivet som nämnt ovan. Kommer det grusig gegga istället för vatten så har du kanske inte haft möjlighet att nyttja brunnen som de va tänkt?
Jag har varit borta och pratat med ägaren. Inga ambitioner att bråka, bara undra. De sa att de skulle ordna så att det gick att komma förbi. De hävdade att sopblien väl får knöla sig förbi. Det är först när sopbilen o.d vägrar köra in som jag faktiskt kan hävda problem. Redan nu är vägen gropig och lerig och äter stötdämpare, men “funktionen tillträde” är ju kvar, så jag har inte klagat. Det är ju ändå en bondgård.
Servitutet på vatten ska jag egentligen betala enligt VA-taxa. En av ägarna tyckte för 15 år sedan det räckte med en 500 i fickan för strömmen till pumpen, vilket jag själv efterhand justerat upp till 1200 via swish utan motkommentarer. Men jag har ju inte betalt enligt VA-taxan
Dilemmat är att ingen ur ägarfamiljen bor här utan bara floppar förbi i någon traktor ibland, de har flera gårdar och verkar slita som djur i perioder
Det framgår i servitutet att härskande fastighet ska betala förbrukning enligt gällande (kommunal?) VA-taxa. Ägaren föreslog för 15 år sedan istället en femhundring och sedan har jag själv rampat upp det till 1200 för att flrsöka följa någon inflation och lite till. På senare år via swish så det finns ju loggat som “vattenavgift” ed. Inga svar på det någonsin. Så jag försöker se det som ett muntligt avtal e.d. Oklar över om det skulle hålla prövning eller om jag brutit mot servitutet.?
Men kanske inte de kommande 4-5 åren. Vi har åtminstone bott billigt under tiden.