Du får räkna bort 9 månader. TS kan jobba på somrarna. så 27 x 22 000 = 594 000 kr.
Ja du har helt rätt, menade mer på att ifall man verkligen vill maxa sin lön så är det smartast att jobba som bemanningssköterska, då drar du in mellan 60-150k beroende på specialitet och var du får jobbet geografiskt.
Du kan tjäna mindre bra ifall du vill jobba med de sämsta förutsättningarna, vägrar växa och vidareutbilda dig.
Är du driven och flexibel så har du alla möjligheter i världen att tjäna fantastiskt bra som ssk.
1 gillning
Ts kan göra mycket för att stärka sin ekonomi. Jag räknade ut vad det kostar att ersätta jobb med studier utan att göra några godtyckliga antaganden om potentiella extraknäck.
1 gillning
Jag vet inte riktigt hur du räknar. Men förhoppningsvis är du ekonom och inte ingenjör 
Om man studerar i sex terminer så är det absolut vanligast att börja på höstterminen. Säg ht 24. Då jobbar du sommarlovet 25 & 26. Du tar examen vårterminen 27.
Det blir TVÅ sommarlov. Om varje sommarlov är 3 månader så är det enbart 6 månader man hinner jobba. Man får väl inte CSN på sommaren ändå nuförtiden?
Jag började på vårterminen dvs Januari så det blir 3 sommarlov för min del. ^^
Jag känner empati med dig och din frågeställning, jag var själv i din situation för inte så länge sedan.
Går det att tjäna bra som sjuksköterska? Absolut. Jag tror ingångslönerna i min klass varierade mellan 29 500 och 44 500. Variationer mellan arbetsplatser existerar absolut, och tidigare, relevant erfarenhet kan ha en betydelse, men jag har även jobbat på avdelningar där det skiljer sig över 25 000 mellan de bäst och sämst avlönade sköterskorna där det inte var de med mest erfarenhet som tjänade bäst, utan snarare de som var bäst på att löneförhandla. Punkt.
När jag sökte mitt första jobb var det många som hade åsikter om vart “man ska” börja. Jag upplevde många råd som mindre värdefulla. Myter som att “man lär sig enbart på avdelning”, “alla måste göra minst ett hundår på akuten” eller “alla duktiga åker ambulans” upplever jag som falska och mindre hjälpsamma. Det sagt kan den typen av arbetsplats fortfarande vara rätt för dig, om det är det du vill. Men jag kan ofta uppleva att kompetens är mer specifikt än vad vi tror, om din dröm är att bli ex. världens bästa operationssjuksköterska (vilket det verkar som att det är sån stor brist på just nu att man stänger ner salar för akutoperation på universitetssjukhus pga personalbrist) så ser jag väldigt lite värde av att göra flera år på avdelning då kompetensen du får där troligen inte kommer göra dig bättre i operationssalen. Värdera gärna din tid och slösa inte bort den på vad andra tycker att en sjuksköterska “ska” eller “borde” göra.
Argument för låga löner som att “inte enbart jobba för pengarna” osv tycker jag också håller väldigt låg kvalitet. Tror det är viktigt att man inom arbetslaget vågar prata lön, givetvis kan man inte tvinga någon som tycker det känns obekvämt, men jag upplever att det enbart är arbetsgivaren som tjänar på när de anställda inte vågar prata lön med varandra.
Jag gick emot alla rekommendationer jag fick, gick på 17st intervjuer för 21 arbetsplatser (och färgkodade detta i ett exceldokument som ingen blev imponerad över när jag skröt om) och är super nöjd med min nuvarande tjänst. Sen hade jag kanske andra mål med min sjuksköterskeutbildning än många andra 
Om jag skulle ge ett råd, så är det väl att testa? Testa en arbetsplats, gillar du det inte, byt. Jobba med det du vill göra och som tar dig mot dina mål, tror du kommer lära dig otroligt mycket oavsett vart du hamnar, och våga tjäna bra under tiden. Men även råd och rekommendationer som ges med de bästa intentionerna och som är sanna och korrekta för den som ger dem kan vara fel för någon annan, vilket kanske är ett långt sätt att säga att du borde inte lyssna på mig heller 
5 gillningar
Du har erfarenhet av psykiatri sen innan, psykiatrin är ofta högre betalt än andra delar av vården är mina erfarenheter. På privata bolag kan du utan problem få över 40k i lön efter några år, dock lite beroende på var i landet du bor.
Jag är 35 år och började min karriär för 10 år sedan med en ingångslön på 25,500 kronor som grundutbildad. För fem år sedan vidareutbilda jag mig och har nu en fast anställning med en lön på 50,000 kronor.
Mitt råd är att arbeta minst 1-2 år på en medicinavdelning, till exempel inom närsjukvård, stroke eller kardiologi. Det är där man verkligen lär sig grunderna i yrket. Därefter kan man överväga att gå vidare till ett mer specialiserat arbete med slappa regelbundna arbetstider, som måndag till fredag.
Där jag befinner mig i min karriär så får jag börja söka chefstjänster eller gå över till konsult för att få upp lönen något nämnvärt.
Snabbaste sättet att få upp lönen är tyvärr att byta arbetsgivare regelbundet.
tack för sin kommentar! Jag gillar ditt tänk väldigt mycket.
Jag är osäker på exakt vad jag vill just nu. Har en hel del erfarenhet inom psykiatrin och får ofta komplimanger om hur bra jag är på mitt arbete som skötare (inte meningen att skryta).
Jag är rätt intresserad av infektion också. Får väl helt enkelt testa! Får dock börja med att bli färdig sjuksköterska 
1 gillning
Vilken resa! grattis till en bra lön!
är du intresserad av att bli chef?
Tacksamt men ovärt yrkesval. Du kommer att jobba mer än många som tjänar nära det dubbla. Konsult-delen bekämpas med iver och ilska och jag tror inte att den kommer överleva. Det kostar för mycket och regioner & kommuner kommer säkert att lyckas blocka/förbjuda det framgångsrikt.
Att byta från region till kommun hjälper (ca 7000 kr i mitt fall), specialisera dig ger ytterligare någon tusenlapp, ta dig ann uppdrag i verksamheten ger ytterligare någon hundralapp.
Hur ska man då göra om folk väljer att sluta arbeta inom vården som konsekvens (förutsatt att man inte höjer lönen) att man förbjuder hyrsköterskor? gör man då samma med läkare eller är dem speciella?
Regionerna är väl väldigt tydliga med att de vill minska på all hyrpersonal. Dessutom har ju ersättningen i alla fall för läkare sedan regionerna gick med i det nya avtalet, blivit lägre. Hur det blir i framtiden står väl skrivet i stjärnorna…
Det är min uppfattning att de förlitar sig på att den överhängande majoriteten inte kommer att lämna yrket, utan tvingas gå tillbaka till region och kommun - Och de är beredda att offra de som inte gör det.
Sjukvården är redan nu under all kritik. Folk dör pga utskrivningshets pga “platsbrist” (läs sköterske/kompetenta läkarbrist) vi har redan nått kritiska nivåer, och då måste de få styr på ekonomin. Hade konsultverksamheten löst underbemanningsproblematiken hade de kanske letat annan lösning men iom att folk fortfarande dör pga underbemanning/platsbrist blöder de pengar i onödan.
Och bara för att hierarkin delvis har suddats ut mellan professionerna i verksamheten betyder inte det samma i samhällets ögon. Sköterskor och undersköterskor kan man köra över hej vilt (se resultatet av senaste strejk/blockad), man gör inte det med läkare.
Jag är specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård, alltså ambulanssjuksköterska. Jag har arbetat i ambulansen i lite mer än 10 är nu. Min ingångslön 2014 var 24 500 kr, när jag hade ca 27500 kr så blev jag klar specialist 2017 och fick 32 000 kr i lön. Nu är jag instruktör inom prehospital sjukvårdsledning, CBRNE, omhändertagande i riskfylld miljö samt reponeringsinstruktör/ansvarig. Hoppas bli instruktör i AMLS eller PHTLS. Min lön förra året var 40 000 kr och detta året har jag inte fått reda på löneökningen än pga strejken etc. Gissar på 1000 kr upp men hoppas på mer då min chef håller med om att jag har för låg lön för min kunskap och engagemang. Jag blev även utsedd till särskilt yrkesskicklig förra året, precis tre år efter potten för särskilt yrkesskickliga var slut, så istället för att få 10 000 kr lönepåslag på tre år fick jag 1000 kr istället för de 750 kr de andra fick 
Perfekt timing!
Med kväll/helg/natt och ca 5 - 8 extrapass per år så hamnar jag runt 650 - 700 000 kr i lön brutto, vilket blir ca 55 - 58 00 kr brutto i månaden. Detta är ju en bra lön, även om man alltid tycker man förtjänar mer för jobbet man gör. Jag arbetar ca 3 pass i veckan, antingen 11 timmar dagpass utan rast eller 13 timmar nattpass utan rast.
Så för att få upp lönen är det faktiskt vidareutbildning som krävs. En grundutbildad sjuksköterska hos oss tjänar runt 30 - 34 000 kr skulle jag säga, sen finns alltid outliers, t.ex. några som arbetat i ambulans sedan 1990 talet men inte vidareutbildat sig. Dessa ligger runt 40 000 i grundlön.
Har du jobbat inom psykiatrin som usk och läser ssk så är det lätt att falla tillbaka på det man kan och söka sig till den trygga anställningen men jag skulle tipsa om att göra något helt annat och våga prova på tills man hittar något man brinner för. Man måste inte jobba på en avdelning men självklart kan tryggheten på en avdelning vara skön att ha i början. Jag tror på att man blir bra på det man gör och vill jag arbeta i hemsjukvården och bli bra där så är det det man ska jobba med. Jag kommer aldrig arbeta på en avdelning, det vet jag och därför har jag ingen som helst intresse av att lära mig rutinerna på en avdelning. Mycket rondande och dela ut mediciner som inte intresserar mig. Jag gillar att ha eget ansvar och göra på mitt sätt inom ramarna man har.
Jag har många gånger tänkt läsa anestesi men varje gång jag varit på operation och sövt både under utbildningen men även vid några veckor här och där när jag provat på att gå bredvid har jag alltid tyckt det varit så tråkigt under själva operationerna när själva sövningen är klar, vilket har gjort att jag fortfarande tvekar. Jag tänker att jag kan läsa det när jag tröttnar på ambulansen haha.
Så mitt tips är att jobba ett år eller några år där du provar vad du gillar, sedan läser du en specialist och gör det du gillar samtidigt som du försöker ta på dig ansvarsområden som engagerar dig och hela tiden håller dig på tå. Det är väldigt lätt att stagnera var man än hamnar så det gäller att ha ett eget intresse! Jag har t.ex. läst astma och kol omvårdnad och medicinkursen för att kunna arbeta som just astma och kol-sjuksköterska på t.ex. vårdcentral eller mottagning. Detta är två 7,5 hp kurser. Jag läste även två 7.5 hp kurser hjärtsvikt och hypertoni omvårdnad och medicinkurs för att få kalla sig hjärtsviktsjuksköterska och arbeta på vc med egen mottagning. Här kan man bygga upp precis hur man vill och arbeta på sitt sätt. Jag har ingen plan att göra detta men känns skönt att ha extra kunskap om detta men samtidigt KUNNA söka sig till VC och ha meriterande kunskap. Finns även kurser inom diabetes på liknande som ovan.
Finns så många karriärsvägar! Se det inte som du går in på din lön, se det som en utveckling både utvecklingsmässigt, kunskapsmässigt och karriärsmässigt.
1 gillning
wow! fasen vad imponerad och inspirerad man blir när man läser din text! helt galet vilken kunskap du verkar besitta.
Jag märker verkligen att jag inte har en susning om alla karriärmöjligheter man kan ta och kurser man kan läsa för att spetsa sin kompetens ytterligare.
Jag har en hel del att testa och tänka på. Vill verkligen hitta något jag verkligen brinner för så det känns roligt att lära sig mer och bli ännu bättre inom sitt område!
Jag har jobbat som SSK nu 26 år.
Fick utbildning i Finland, dåtiden man pluggade där också vidareutbildning i psykiatri direkt, dvs har hela tiden jobbat som vidareutbildat. Tror att första lön 1998 var ca 14000 FIN + tillägg, det motsvarade då cirka 17000 kronor. Det var i varje fall mindre än i posten jag hade jobbat tidigare (utan någon utbildning alls).
Men jag ville någonting annat, mest eftersom det var mer eller mindre omöjligt att få fast tjänst i Finland dåtiden. På ett är jag hade ca 20 olika anställningar (alla i rättspsykiatri), och alla i vanliga lön (det fanns inte bemanningsföretag dåtiden). Det var då svårt att få kreditkort eller lån utan fast anställning.
Därför jag flyttade till England. Jag jobbade där i psykakuten fyra år, lönen var helt OK i dåtidens mått - men England är dyrt land att bo nära London. Förresten, när jag började jobba i England jag hörde första gången i mitt liv fråga: “när vill du ha semester?”. Tills det man tog semester när man kunde…
Jag flyttade till Sverige 2003. Jag fick anställning i allmännpsykiatri. Lönemässigt det var sämre än England (chefen bara skrattade när jag nämnde mitt lön där), men enorm mycket bättre än i Finland (dåtiden skillnaden var ca 10000/månad utan tillägg). Dessutom bemanning var, jämfört till England, mycket bättre.
Sedan jag flyttade nära Uppsala 2008. Då var det väldigt svårt att få lika bra lön son jag hade fått Stockholm, och jag var tvungen att gå ner i lön (trots stor brist av SSK, Uppsalas landsting var känd att betala dåligt). Jag fick råd från olika håll att vara hård i lönediskussion, men det gick inte. Take it or leave it.
Det var tredje gången jag gick ner i lön: när jag började som SSK, när jag började i Stockholm och ny när flyttade till Uppsala. Fjärde gång lönen blev sämre var när jag började på mottagning, och fick inte längre kvälls/helgtillägg. Jag vet inte hur man har lyckas att få lön uppåt när man har bytt inom samma arbetsgivare, jag har inte lyckats i alla fall.
Fick stroke 2019, och när jag låg i sjukhussäng själv jag bestämde ändra saker. Arbetsbördan var enorm (jag var då enda SSK i våran mottagning, som jämförelse jag kan säga att vi hade fyra läkare), och jag fattade att det här går inte. Dvs. jag sökte till privata sidan 2020, och jobbade i Stockholm området igen. Då fick jag lön uppåt - första gången! Men pendlig var ganska jobbigt, speciellt med barn.
Nu jag jobbar igen i Uppsala, men lön är samma jag hade i Stockholm. Jag hade aldrig fått den höjning om jag hade varit hos samma arbetsgivare.
Jag vet att man kunde ha haft bättre lön om man har jobbat via bemanning, men jag var också ensamstående med två barn: jag behövde fast anställning inom rimligt avstånd. Det hade helt enkelt inte fungerat annars. Det var tillräckligt med utmaningar som det var.
Vad är nästa steg? Vet inte - jag har ganska bra erfarenhet att jobba på olika verksamheter (rättspsykiatri på avdelning i Finland och Sverige, akutpsykiatri i England, allmanpsykiatri både på avdelning och mottagning, psykosvård på mottagning), kanske konsultverksamhet. Chefsjob är jag inte intresserad.
2 gillningar
Vilken resa du gjort! Jag hoppas du mår okej efter stroken!
och att du tjänar betydligt mer än 17000 idag 
Vad kul att det kunde hjälpa till.
Det finns så många vidareutbildningar och jag kommer nog läsa minst en till, kanske två, får se vad man får betalt eller vad man kan göra vid sidan om. Min plan är iaf att läsa anestesi någon gång, jobba något/några år och se kanske jobba 50/50 på ambulansen och narkos. I början av min karriär var ambulanshelikoptern ett mål men det är inget jag strävar efter längre. Har varit med i helikoptern ett par gånger och flugit med ett par patienter jag haft från vanliga ambulansen och detta har ju varit riktigt roligt och häftigt men tror det blir som med alla yrken, man vänjer sig snabbt och det blir det nya normala. De har sämre arbetsvilkor vad jag förstått då det är många som vill söka sig dit och det sällan blir tjänster lediga plus att du måste ha 50 % narkostjänst under tiden du jobbar för att hålla dig ajour.
Jag kommer nog läsa distriktsjuksköterska, den kan läsas på 50 % och distans så kommer nog göra denna när jag känner att jag behöver lite ny kunskap från skolan.
Vet några kollegor som läst akutsjuksköterska men dessa har då jobbat på akutmottagning och fått den delvis betald. Jag fick min specialist betald 15 000 kr i månaden samt att jag kunde jobba det jag ville. Detta tillsammans med högre lön, mer kunskap och möjligheter till att kunna vara instruktör var ett givet val för mig. Anestesiutbildningen kan jag nog få betald i framtiden också om jag söker en utbildningstjänst och skriver på att jag ska jobba på anestesi.
finns en specialist mot infektonssjukdomar och kirugispecialist också. Intensivvårdssjuksköterska, eller IVA är något många tycker är intressant och det kan jag verkligen förstå för där blir man bred och duktig medicinskt. Jag kan dock inte tänka mig att gå in på sjukhuset och veta om att jag ska ha hand om två patienter i en sal under hela passet, jag skulle känt mig så sjukt instängd. Detta är också orsaken till att narkosen inte lockar, än.
Men jag tror att man under de första åren verkligen kan utvecklas rejält om man bara vill. Jag läste t.ex. en 7.5 hp fristående avancerad kurs som endast fick läsas av sjuksköterskor under vårterminen och sen en under höstterminen. Detta var oftast 1 dag i skolan i veckan och sedan hemstudier då man läser på halvfart. Detta finns det många kurser man kan läsa. Jag har t.ex. läst akuttmedicin i Borås som var helt sjukt bra, finns även akutmedicin barn som jag vill läsa. Sedan finns t.ex. EKG-kurs 7,5 hp, katastrofmedicin 7,5 hp. Jag har även läst akutsjukvård - avancerade medicinska bedömningar, handledarutbildningen 7,5 hp samt bedömning och omhändertagande av äldre personer vid akuta tillstånd 7,5 hp. Denna kursen var också betald av jobbet och ledig en dag i veckan.
Just handledarutbildningen fick jag betalt av jobbet och fick ledigt en dag i veckan för att de saknade handledare. Detta var väldigt bra att ha när man handleder, speciellt specialistsjuksköterskor då man ska använda ASCCE formulär etc.
Så mitt tips är att hoppa på allt du kan och orkar med. Detta gör att man hela tiden är i framkant och ajour samtidigt som man visar att man utvecklas. Detta ökar chansen att just DU ska få bli ansvarig när det kommer något nytt på jobbet.
1 gillning
ambulanshelikopter låter så roligt!
Det finns verkligen massor av de kurser som låter roligt! detta bekräftar också min åsikt om att desto mer jag lär mig desto mindre vet jag. låter otroligt roligt att kunna fortsätta lära sig genom nya kurser och att det är ett bra sätt att sticka ut och öka sin kompetens. Nu har jag något att kolla upp och planera framåt.
är det via antagning du säker kurserna eller finns det någon specifik sida för sjuksköterskor?