Helt rätt och läkarna i tråden har beskrivit hur jag ser på det också, så jag får det klarlagt 
.
I villkoren för just den försäkring jag får via jobbet står det uttryckligen att den inte täcker akut sjukdom/skada eller behandling som inte är medicinskt nödvändig. Sedan följer en hel radda olika saker den inte täcker.
Kort och enkelt bortkastade pengar i mitt fall.
Jag fick för några år sedan (då jag var 45 år gammal) en plötsligt en otäck synrubbning när jag semestrade på Öland. Akutavdelningen på Kalmar lasarett tittade inte ens på ögat, utan efter ett kort samtal med en sjuksköterska och någon timmes väntan kom sjuksköterskan tillbaka och förklarade med ett skratt för mig att ”Du börjar bara bli gammal, då ser man lite prickar och sådant i ögat!”. Med detta blev jag hemskickad.
Hemma i Stockholm någon dag senare fick jag via sjukvårdsförsäkringen direkt komma till en ögonläkare. Utlåtandet: ”Vad? Blev du hemskickad från akuten? Du har ju en rejäl blödning i synnerven!”
Kalmar lasarett fick jag senare en räkning från, tror den var på 100:-. Då betalar jag hellre för min sjukförsäkring.
Njae, du tänker att du kan ev kan behöva en i framtiden.
Hade du behövt den nu (pågående problematik, kronisk sjukdom, medfödd sjukdom) så hade inget bolag accepterat att teckna dig som kund för privat försäkring (i bästa fall friskriver de sig bara från det du behöver hjälp med). Du hade blivit utlämnad till allmänna vården.
Man kan få gruppförsäkring via jobb utan hälsodeklaration/hälsokontroll, men då är man beroende av arbetsgivaren och att de tecknar tillräckligt stor grupp.
Hade det inte funnits det allmänna att falla tillbaka på hade alla varit tvungna att teckna försäkring åt sina ofödda barn tidigt, innan något potentiellt problem att friskriva sig från hade uppstått, för att vara säkra på att komma in i systemet. Sedan aldrig sluta betala för att inte riskera att falla ur.
Det där reagerade jag på också, förstod inte riktigt vad hon pratade om där. Det sagt är det ju lite av en naiv bild att man inte drabbas ekonomiskt vid sjukdom. Du tappar mycket inkomst även om du är försäkrad. Det man får tillbaka på sjukförsäkring kan säkert kompensera en del vid vissa diagnoser, men för sjukdom/skador som gör att du inte kan jobba en period så blir ersättningen minimal. Handlar mest om att kompensera utgifter etc.
Jag tror inte tanken med sjukvårdsförsäkring är annorlunda än andra försäkringar. Man köper dem innan olyckan är framme. Jag skaffade mig min sjukvårdsförsäkring utifall att jag skulle bli sjuk. Jag skaffade min hemförsäkring utan att något hänt. Jag har bilen helförsäkrad utan att ha krockat. Tanken är inte att man tecknar den när man är sjuk, precis på samma sätt som man inte tecknar helförsäkring på bilen efter att man krockat eller hemförsäkring efter konstaterad vattenskada. Jag behöver alla tre, nu, innan problem uppstår.
Ja, jag har en sådan. Den får alla som börjar jobba hos oss som val.
Jag tycker vi ska ha det allmänna att falla tillbaka på. Och jag tycker att de som vill ha bättre service än det som det allmänna erbjuder, då den definitivt lämnar en hel del att önska, står för det själv via egen försäkring. Bäst hade naturligtvis varit om det allmänna levererar med kvalité i tid, men min egen erfarenhet av den vanliga vården vs. den man får via sin försäkring säger mig att försäkringen är värd pengarna.
Lyssna inte på dom som är negativa. Klart du skall ta den om den har normal omfattning. Låter klart billig men det kan bero på att du är ung?. Jag betalar det dubbla och har 700 i självrisk , är 60+. Att senare teckna en kan bli betydligt dyrare eller ibland omöjligt och kräva utförlig hälsodeklaration mm. Kontinuitet underlättar mycket . Jag har via jobben och ibland som du tagit över den privat när jag slutat.Har haft vårdförsäkring i över 20 år och alla olika bolag har fungerat kanonbra. Som natt och dag jämfört med att komma till en specialist via VC:s stafettläkare jag behövt ett par gånger innan. Min erfarenhet är här i Stockholmsområdet .
Man får träffa rätt specialist extremt snabbt. Oftast inom enstaka dagar. Privata kliniker med mycket Erfarna specialister är min erfarenhet. Mycket seriös hantering med ordentliga undersökningar och behandlingar och inget onödigt väntande på MR tider etc. Telefonkontakt tvåvägs vid behov med läkaren. Alla tidsbokningar funkat exakt på tid vad jag minns. Man känner sig som KUND. Väldigt nöjd sammantaget med mina ärenden. Absolut inte en försäkring jag skulle snåla in på.
Jag har faktiskt ett exempel som är raka motsatsen.
På en tidigare arbetsplats så hade jag en sjukvårdsförsäkring utan självrisk som jag nyttjade efter att jag börjat känna av domningar i benen. De var snabba att få tid hos men jag slussades snabbt vidare till olika typer av sjukgymnaster.
När besvären inte försvann så sökte jag via min vanliga vårdcentral, vartifrån jag snabbt blev skickad till röntgen och uppföljning hos neurospecialist som konstaterade en autoimmun sjukdom. Blev själv förvånad över hur snabbt det gick, men då har jag egentligen inte sökt vård för något allvarligt problem tidigare utan bara hört rapporter om vårdköerna.
Efter denna erfarenhet så kommer jag personligen inte att lägga pengar på en sjukförsäkring utan jag har fullt förtroende för den vård jag får av regionen.
Så här går snacket på mitt jobb:
När man går via sjukvårdsförsäkring är läkarna ofta mer “generösa” eftersom det är försäkringen som betalar. Man kan således få en behandling som är dyr/begränsad direkt om det är det som gör att man kommer fram till lösningen snabbare utan att läkaren är begränsad av någon budget.
Utan sjukvårdsförsäkring går man till en vårdcentral där de kör uteslutningsmetoden i kostnadsordning eftersom de har en budget att hålla. Där har man hört om skräckhistorier där man sökt sig till vårdcentral för buksmärta och blivit hemskickad utan behandling eller med nån lätt hemmakur och att man skall söka en ny tid om symtomen blir värre. Det tar sedan ett par månader innan man är åter hos läkaren då man väntat och känt efter mer. Efter några såna här vändor så bestäms det att man skall göra en genomgående undersökning. Nästan ett år efter sitt första besök får man diagnosen att det är någon typ av cancer men tyvärr är det för sent.
Hur sant är detta?
Om man kombinerar era två erfarenheter så är väl den rimliga slutsatsen att dra tvärtom att man inte bör lita på något enskilt vårdsystem, utan i stället skaffa sig tillgång till åtminstone två olika.
Enda nackdelen med det är kanske kostnaden då. Finns nog inget självklart svar om det är “värt” det eller inte.
Vad är marknadsvikten för svenska sjukvårdsförsäkringar tro? 
Nä, det kan förstås vara bättre att helt enkelt betala själv för vården vid behov, om man är likvid nog för det. Sjukvårdsförsäkringar har, som alla andra försäkringar, ett lemons problem.
Som jag ser det finns det egentligen bara en fördel med en privat sjukvårdsförsäkring och det har absolut inget med kvalitet på vården eller liknande:
Ganska enkelt egentligen. Alla som bråkat med primärvården vet hur svårt det kan vara att få en tid bokad hos läkare. Telefonslussen är öppen primtals-udda vardagar mellan 07:34 till 07:37 och när du väl får träffa en stressad hyrläkare kanske dom remitterar dig till en specialist som har en kötid på 2 månader om dom inte skickar hem dig med iprén i första hand.
Det är för att slippa det svenska primärvårdskaoset som du betalar för en försäkring.
Självklart får du samma vård när du väl är inne i systemet. Sverige har jättebra sjukvård men det är verkligen helt värdelöst innan du får en diagnos och försöker ta dig in i systemet.
Utöver att det finns en generell respekt för våra gemensamma resurser stämmer det här påståendet dåligt. Alarmerande symptom hanteras skyndsamt även inom den offentliga sjukvården och specialister i allmänmedicin (=vårdcentralsläkare) är de som är bäst på att identifiera just sådana symptom, varför de förstås är hett eftertraktade även hos försäkringsbolagen.
Kostnadseffektivitet får aldrig trumfa korrekt diagnostik och behandling.
Att ha eller inte ha försäkring känner jag man ska avgöra själv och känna sig trygg med beslutet. Det kan ofta vara baserat på egna erfarenheter eller politiska grunder då vi har ett bra grundskydd i Sverige. Det finns därför inget självklart ja eller nej. Av egen erfarenhet är jag positivt inställd då min tidigare arbetsgivare hade det skyddet på mig och jag behövde använda den.
Läkaren som hade opererat mig ville undersöka mig efter problem med min axel två år efter operationen men det krävdes en remiss från vårdcentralen. Vårdcentralen sa att det är brist på ortopeder så det gick inte trots att jag hänvisade till telefonsamtalet. Jag lämnade med en skakande axel av smärta och skulle återkomma vid fortsatta besvär om 4 veckor. Jag ringde försäkringsbolaget och fick träffa en ortoped på 30min. Jag var röntgad efter en timme och bokad på MR. Jag hade en kraftig inflammation som krävde behandling. Efter detta kommer jag fortsättningsvis ha sjukvårdsförsäkring.
Jag anser att det är viktigt i valet av försäkring att man är noga med att jämföra villkoren och speciellt villkoren kring när du får använda försäkringen, vilket kan skilja sig en del.
Kan flika in hur jag har tänkt. Har varit livshotande sjuk några gånger i livet och fått bra hjälp från regionen. Däremot så finns det andra krämpor / bekymmer som kan ha en stor påverkan på måendet där man kan få snabbare hjälp via en vårdförsäkring.
När jag bytte fackförbund så fick jag möjligheten att teckna vårdförsäkring utan remiss (tuan hälsodeklaration) för både mig och frun, vi är båda 40+ för strax under 400:- i månaden. Självrisk 600:-
Bor man utanför städerna så kan det vara bra att veta att reskostnader under 15 mil ersätts inte (åtminstone inte i min försäkring).
Så må va fallet. Men det är inte min erfarenhet.
Detta må vara anekdotiskt men jag har flera exempel på när det hänt. T. ex. sökte min vän till allmänvården flera gånger för buksmärta där läkarens antagande var en dålig rygg/psykosomatiska symtom. Inte så konstigt eftersom hon hade blivit behandlad för ryggbesvär och psykiska besvär sedan tidigare. Efter att försökt och gett upp genom allmänvården flera gånger under en längre tid så sökte hon istället upp privatvård. Där gick det väldigt mycket snabbare och de kunde komma fram till att hon hade endometrios.
Själv sökte jag hjälp genom min sjukvårdsförsäkring efter att jag haft magbesvär. Då fick jag inom en vecka tid för rektoskopi och sedan remiss för kontraströntgen och koloskopi.. Är osäker på om det hade gått så fort om jag inte hade haft sjukvårdsförsäkring.
Som jag förstått det så skulle inte ekonomin hålla inom allmänvården om man skulle köra flera dyra blodprovstester och undersökningar så snart någon kommer in för att de har kroppsliga besvär. Utan man försöker behandla det på ett mer kostnadseffektivt sätt. Det vore väI inte helt galet att säga att man förmodligen hade fått bättre hjälp i en perfekt värld där resurser inte är ett problem?
Bra skrivet. Offentliga vården är absolut inte felfri förstås, det vet alla. Men nåt som är lätt att glömma (som du lyfter bra) är att denna typ av vård ibland är sämre. Jag som jobbar inom cancervård ser ibland långa omvägar för utredning som inte gjorts om man tagit “vanliga vägen” hos duktig allmänläkare. Jag har heller ingen försäkring.
Jag sade emot påståendet att allmänläkare “kör uteslutningsmetoden i kostnadsordning” eftersom det inte är så man jobbar. Du frågade själv hur sann din bild är i slutet av inlägget - jag försökte svara på en del av det eftersom det är en ganska central del av mitt jobb.
Feldiagnostik och felbehandling förekommer tyvärr både inom offentlig och privat sjukvård, och vi som jobbar på landets sjukhus ser förstås de tråkiga följderna av båda varianterna. Jag har ingen anledning att diskvalificera din eller någon annans erfarenhet, utifrån det du berättar tycker jag att du gör rätt val som behåller din försäkring. Min bild är annorlunda och det är okej att vi inte ser på det på samma sätt.
Jag har valt att köpa en vårdförsäkring med remisskrav för att minska risken att behöva vänta onödigt länge på tyngre elektiv kirurgi. Även om jag bor i Stockholm, som har relativt korta vårdköer, så tycker jag att det är värt pengarna eftersom en lång väntan på operation kan sänka livskvaliteten ordentligt.
Här är en länk till en artikelserie om väntetider inom vården. Det är åtta artiklar från 2021 från Sjukhusläkaren, en publikation från Sjukhusläkarna som är den största yrkesföreningen inom Sveriges Läkarförbund.