Hej!
Jag har en fråga som jag vill ha genuint svar på. Min mamma är in her late 50’s, högskoleutbildad inom vård men med ett jobb hon inte trivs på. Utbränd sedan tidigare och diagnoserad med depression samt självmordsbenägenhet. Hon har valt att säga upp sig från sitt jobb och sitter nu i en väldigt knivig ekonomisk situation med extremt begränsade inkomster. Ofta ber hon mig om hjälp med att betala saker, och hon är skyldig mig 3400 kr för några månader tillbaka som hon “har lånat”. Jag betalar ofta mat till familjen på några 100 kr varje månad samt mobolabonemang, gymkort och sånt. Brukar landa på ca 1500/månad. Har inget emot att betala för mina egna grejer men så ni knr till bakgrundsinfon.
Jag är 18 år, går mitt sista år på natur natur. Jag vill plugga vidare direkt och har därför jobbar mycket så att jag ska ha en buffert.
Just nu har jag ca 20 000 kr i buffert och 30 000 investerat i breda, billiga fonder. Jag kan rent ekonomiskt hjälpa min mamma så att hon klarar sig i några månader till, men vet inte om jag borde. Delvis känner jag att det här är mina “hard earned money” som jag har rätt till. Har missat otroligt mycket socialt och ibland till och med behövt bortprioritera plugg för att jobba. Jag är också orolig för att hon aldrig riktigt kommer lära sig att hantera sina egna pengar, då hon ofta när hon väl har pengar är rätt oansvarig med dem.
För mig känns det konstigt att jag ska slita med en timlön hälften så hög som hennes samtidigt som jag går i skolan för att betala hennes räkningar medan hon inte gör något alls om dagarna. Men jag vill göra det som är rätt och vara en bra människa. Att se vår ekonomi falla samman (jag bor fortfarande hemma) krossar en del av mig.
Å andra sidan är hon min mamma och jag vill att hon ska ha det bra. Hon indirekt hotar mig med att ta sms lån och säger att det är bättre att hon lånar från mig. Hon påminner mig ofta om att jag är ung, frisk och har pengar, något hon saknar.
Värt att nämna är att jag också kommer få tillbaka drygt 13 000 på skatten.
Du ska prata med en annan vuxen om din hemsituation. Det där låter inte bra. Helst socialen ärligt talat. Annars kanske en lärare du har förtroende för eller skolkurator. Din mamma behöver hjälp utifrån av andra vuxna. Det här är inte ditt ansvar. Det låter som om du agerar förälder åt din mamma. Ta hand om dig och be om hjälp.
Det är jobbigt när någon närstående vill låna pengar.
Fast rent krasst så verkar din mamma inte kunna styra upp det där tyvärr. Och dina hårt förvärvade slantar är jag orolig för å dina vägnar.
Kan du inte säga att du tyvärr förlorade allt på tokiga krypto-investeringar eller nåt?
Det hjälper liksom inte att hälla vatten i en läckande hink. Man måste täppa till hålen och som du beskriver så verkar din mamma inte just nu vara kapabel eftersom hon är utbränd och deprimerad.
Jag vet iaf precis hur det känns. Det vore nog bra för dig att flytta ut snarast så ditt liv kan börja.
Sorgligt nog kan vissa människor som står en nära dra ner en.
När du sedan börjar plugga så jobba 50% och investera CSN i Globalfonder. Jag tror det är väldigt bra.
Har själv varit i en sits där jag började låna ut pengar till en familjemedlem för att de mådde dåligt och denne var arbetslös.
Det löste 0 problem, hen tog inte tag i sin situation för att lösningen fanns på mitt bankkonto. När jag slutade låna ut blev vår relation bättre, men i mångt och mycket så har hens problem kring pengar aldrig försvunnit.
Mitt råd är att hålla i pengarna, men var ett stöd på andra sätt. Finns rätt till bidrag som inte ansökts om? Har hon någon kontakt att prata med inom vården? Likaså du, har du någon att prata med? Söker hon arbete? Det är ändå cirka 10 år kvar till pension? Kanske höra med kommunens ekonomiska rådgivare om tips?
Hoppas det löser sig, men det är lätt att bli medberoende och fastna i fel mönster om ni inte byter gamla vanor.
Håll i pengarna men ge din mamma stöd genom att stötta henne i allt runt i kring. Att komma ur sin depression, att orka gå till arbetsförmedlingen, att orka söka jobb, att orka söka bidrag osv.
Kanske du kan hjälpa henne med en genomgång av hennes utgifter också för att åtminstone tillfälligt plocka bort vissa saker?
Grejen är den att hon inte riktigt litar på myndigheter eller kommunen. Och när jag försöker hjälpa henne med att se över hennes utgifter så blir hon lätt upprörd, för hon tar det som en kränkning och som att jag inte litar på henne
Tuff sits. Men ett råd ur ett rent ekonomiskt perspektiv, försök att flytta hemifrån så fort du har möjlighet och förklara för din mamma att du inte kan vara hennes bankomat. Hon är vuxen och behöver kunna klara sig självständigt, eller så får hon be samhället om hjälp om hon inte klarar det.
Det finns stöd att få, även om det är en djungel många gånger. Men hon väljer att låsa in sig i ett hörn om hon inte vill ta emot hjälp från utanför familjen, tyvärr så är det du och kanske ditt syskon som kommer ruineras på vägen.
Hej, det låter som en otroligt påfrestande situation.
Jag blev berörd och vill skicka en tanke till dig.
Det låter som att din mamma behöver hjälp på flera plan.
Kan du försöka boka/kontakta vården och följa med på ett besök och därmed visa att det är viktigt för er barn att mamman mår så bra som möjligt.
Ring till kommunen och fråga efter vilken hjälp som hon kan få.
Det är problematiskt att din mamma inte ser vad vi andra ser. Det kommer sannolikt göra det hela än svårare, men kan också vara tecken på hennes sjukdom.
Att utpressa barn till att betala är inte sunt, det i sig väcker varningssignaler.
Det är inte meningen att ni barn skall betala!
Har du någon pappa som kan hjälpa till?
Till sist försök ta hand om dig och din tvilling så bra som det går.
Det är tufft men du och din tvilling kommer att hitta en lösning. Kämpa på. Tror på dig.
Jag hade inte lånat ut en spänn. Säg att du inte har pengar. Gjort misstaget själv när jag var 16-17 och är närmare 40 nu. Fortfarande inte fått tillbaka nån deg.
Brukar sluta med att folk bara ska ha och ha när det väl börjat.
När jag själv var yngre så hade vi en typ av konflikt hemma som var lite i den här genren. Vi hade dålig ekonomi (=låga inkomster) hemma och kanske just därför var det viktigt för mig att tjäna egna pengar. Jag började tidigt att sommarjobba och kunde då tjäna ihop egna pengar. Det gjorde att jag fick råd med iallafall en del saker på egen hand.
Mamma hade någon sorts åsikt om att jag borde ”bidra till hushållet” (där pengar alltid saknades) istället för att spendera mina pengar på olika sätt. Jag accepterade aldrig den idén och frågan blev aldrig aktuell ”i skarpt läge”. Dock bidrog den ändå till att ge mig en typ av dåligt samvete. Det bidrog nog till att beslutet att fokusera på att sommarjobba (inkl. andra lov) maximalt kändes helt rimligt.
Att jag då eller du nu skulle ”låna ut pengar” eller ”bidra till hushållets ekonomi” är och var en riktigt dålig idé. I ditt fall behövs någon utomstående professionell hjälp. Att kontakta socialen är förmodligen det rakaste alternativet. Det är bäst att göra det snabbt. Skadorna i form av ev. problem med hyresinbetalningar och vräkning kan annars bli nästa steg.
Du borde försöka prata ihop dig med din tvilling och gemensamt kunna säga att ”det här är den bästa utvägen”. I annat fall är risken stor att du blir utpekad som ”svart får”.
Vi har haft en del andra konflikter i familjen (om helt andra saker) och när vi tre syskon gemensamt upprepat samma sak har föräldrarna (den som frågan gällt) kommit i ett väldigt tydligt underläge. De har haft svårt att fixa det. Vi har lärt oss av detta och använt ”metoden” när det känts påkallat.
Du bor hemma fortfarande? Erbjud dig att betala en fast, lite lägre summa, per månad som hon får hushålla med.
Samt koppla in någon som kan stötta familjen. I så ung ålder är det inte tokviktigt att maxa ekonomin. Gör det inte jobbigare än nödvändigt att bo hemma och bli klar med studierna. När du senare börjar jobba så kommer du ha nog med deg.
NEJ. Sluta upp omedelbart. Du skall markera att du kommer att sluta med detta och säga. : " nästa månad kommer jag inte". Sluta direkt. Det där kommer bara bli värre för dig och inte läsa något för henne om du inte slutar. Tyvärr.
Med tanke på detta så instämmer jag med övriga. Låna inte ut mer pengar. Förmodligen fördröjer du bara en annan lösning samtidigt som du dränerar dina egna konton.
Om ni hade dålig ekonomi pga låga inkomster tycker jag absolut att det var helt rimligt att du skulle bidra till hushållet. Jag tror nog att det vanligaste är att unga som fortfarande bor hemma bidrar till hushållet när de jobbar. Om familjen har råd är det kanske rimligt att pengar från sommarjobb inte behöver användas för att bidra till hushållet men hos er behövdes pengarna om jag förstod dig rätt.
När jag började jobba som 17 åring så ville min helgalkoholiserade och hårt skuldsatta farsa att han skulle få ta ett lån på ”Finax” i mitt namn. Jag tackade nej, men redan vid 18 års ålder hade jag tagit lån till honom på 30 lax via Sparbanken. Sen följde lån löpande varje månad av min löpande lön till min faster.
Behöver jag säga att detta inte var ett bra beteende, ingen bra lösning för någon och en väldigt skev bild. Jag slutade efter en fem år att hjälpa fastern. Lånet till farsan betalade jag av och efterskänkte, sen har jag aldrig lånat ut pengar till någon.
Din mamma behöver hjälp och hon hamnar i en osund ställning till dig. Du verkar vara grymt stark. Låt inte hennes problem bryta ner dig.
För det första vill jag berömma dig, att som 18-åring vara så vuxen i ditt tankesätt, men det är viktigt att komma ihåg här att det är din mamma som är den vuxna och du och din tvilling är barnen. Det är er mammas ansvar att ta hand om er.
Jag förstår att det är en svår situation att stå bredvid och titta på och det är klart att man kan hjälpa till, någon gång. Med tanke på situationen med din mammas psykiska ohälsa och att hon sagt upp sig, är det risk dock, att hjälpandet blir som att hälla vatten i en sil, hon måste lösa den här situationen själv, som den vuxna med ett ansvar för sig själv och er.
Var stolt över dig själv att du vill hjälpa och bryr dig, men jag skulle lägga mer fokus på att hjälpa till på andra sätt, även om din mammas mående inte är ditt ansvar.
Ditt fokus borde egentligen ligga på skolan, upplevelser och att jobba extra.
