Ett ensamstående syskon, skulle vilja köpa ett mindre hus och har insatsen, kalkylen skulle gå ihop även om marginalen inte är jättestor, men får inte lån och borgenär räcker inte säger banken.
Däremot är det ok för banken om jag skulle äga halva huset och stå på halva lånen! Jag skulle inte betala några pengar, inga lån, räntor mm.
Enklast är att säga nej, men om vi bortser från det alternativet. Inser att jag kommer att äga huset ett antal år och det kommer att påverka min deklaration mm, det är mig de kommer att kräva på pengar om något går fel.
Jag äger redan ett hus med min fru.
Hur ska jag tänka?
Finns det något smart upplägg som gör att jag skyddar mig bättre om syskonet inte kan betala längre av någon anledning?
Jag skulle inte sätta mig själv samt fru i den sitsen. Det är ju inte bara du som kommer stå på lånet även din fru kommer att få betala om du bli tvungen att göra det.
Hur stort lån ska du stå för ?
Jag tolkar det som att ditt syskon har ett eller fler barn ?
Att låna ut din underskrift och därmed att ditt syskon hamnar i skuld till dig kan högst troligt ändra ert förhållande.
Bättre alternativ är att ge bort en summa pengar eller hjälpa ditt syskon se över sina möjligheter att öka sina inkomster.
Om du ändå väljer att skriva på. Räkna på vad situationen blir vid långvarig arbetslöshet, sjukskrivning, vård av anhörig, dödsfall, om du skiljer dig, syskonet flyttar ihop med någon ny, eller om någon av er hamnar hos kronofogden.
Kan såklart gå bra, men det kan också bli oerhört snårigt.
Varför får syskonet inget lån? Behöver syskonet större insats för att inte lånet ska bli för stort relativt inkomsten? Samt om kalkylen blir väldigt tajt så kanske det också är fog för större insats, snarare än låna ihop med annan?
3 barn
3 De bor i hus nu, men pga av skilsmäsa måste de ha ett nytt boende. En stor lägenhet blir inte så mycket billigare, om de inte ska flytta till en helt annan stadsdel , inte helt lätt med små barns kompisar.
Får den låna om den har större insats? Är det i så fall ett möjligt alternativ att du istället lånar ut den summa som behövs? Det skulle jag tycka kändes bättre.
Du exponerar dig för en risk som banken kräver och du har redan tänkt tanken om detta.
Vill inte moralisera över andras val, men detta kan bli din värsta affär om det vill sig illa.
Om dom nu redan bor i hus varför kan dom inte bo kvar i det huset. Som så många andra skriver detta är ingen bra ide och det är inte bra för relationen. Om jag skulle göra något sånt här så skulle jag ge pengarna som en gåva för att hjälpa till eller så hade jag själv köpt ett hus som mitt syskon fick bo och betala hyra.
De flesta banker säger nej till upplägg där syskon står på varandras lån (förutom vid belåning av fritidshus i vissa fall). Det är i princip bara när föräldrar hjälper barn som banker säger ok till att ha släktingar som medlåntagare.
Vill du hjälpa din syster är det snarare med kontantinsatsen men då behöver du gå in med faktiska pengar. Vad gör du då om din syster inte betalar tillbaka? Vräker henne?
Rent krasst tror jag det är bättre i längden att hon och barnen skaffar ett boende som är anpassat efter deras ekonomi, även om det innebär en flytt.
Jag hade hjälp mitt syskon på alla upptänkliga sätt att först förbättra sin ekonomi, så att hen därefter kan ta lånet i eget namn. Vem vill egentligen vara beroende av ett syskon på det viset? Ingen tror jag. Nä, först skaffa ekonomin för det, sen köpa hus.
Hjälpen kan ju vara vad som helst. Hjälp med en ekonomisk plan. Hjälpa med idéer hur hen kan sänka sina konstnader. Hur hen kan tjäna mer pengar, extra knäck mm. Om man har möjligheten hjälpa hen till jobb. Osv.
I långa loppet tror jag det blir mer uppskattat om än lite ”tough love”
Jag har varit i liknande sits och tänkte på ordspråket
