Att ge eller låna ut pengar är kanske en bättre ide att lösa det här, om jag ska göra det!
2 gillningar
Hej!
Mitt råd till både dig och ditt syskon är att koppla bort känslorna en stund och se sobert på situationen. Det är inte svårt att förstå att syskonenet vill bo i hus, vill bo stort så att barnen får egna rum (antagande av mig) och bo nära där de bott/bor nu. Verkligheten är att syskonet inte får ett så stort bolån och således bör överväga vilken/vilka av dessa tre delar som måste ruckas på. Kom också ihåg att lösningen i närtid inte behöver vara långtidslösningen. T.ex. bo i en mindre hyreslägenhet ett tag och spara pengar till kontantinsats framöver, ev med hjälp från dig.
Har en bekant med två barn och hund som p.g.a. skilsmässa bosatte sig i en hyrestvåa nära barnens skola och vänner. De bodde innan skilsmässan på en gård där exet bor kvar. Min bekant ska i maj flytta till ett radhus där alla tre plus hund får bra plats. Har allt varit perfekt? Nej. Den äldsta sonen byggde bo i klädkammaren efter ett tag. 
Har det trots allt funkat? Ja! 
Det är alltid bra att inte ta stora och permanenta beslut när man är i kris om man inte måste. En temporär lösning kan vara oerhört bra för att hinna landa och komma till insikt vad som är viktigt och den faktiska kostnaden för att komma dit, alltså inte bara den ekonomiska. Hyreslägenhet kan också skönt i en tid där ditt syskon säkert har en massa annat att stå i, utan att bli överraskad av att boendet plötsligt behöver nån större åtgärd.
Hoppas allt löser sig!
12 gillningar
Om du har råd kan du köpa ett hus och hyra ut till ditt syskon.
Då slipper ni problematiken med delat ägande.
2 gillningar
Det är den stora skillnaden mellan svenskar och de flesta invandrare.
Vi är så egoistiska att vi inte ens hjälper vår egen familj.
Klart man kan hjälpa sin familj utan att äga hus tillsammans med syskon.
1 gillning
Invandrare är oftare varmare än svenskar. Det håller jag med om. Svenskar är svåra att lära känna. Att börja småprata med en främling är uteslutet. 
1 gillning
Du menar borgensman och inte borgenär. Borgenär är den som lånar ut pengarna. Låntagaren kallas gäldenär.
Har du haft direktkontakt med banken eller är detta andrahandsuppgifter från ditt syskon? Sådana blir lätt fel.
4 gillningar
Allt beror på.
Allt handlar om riskbedömning och konsekvens.
Så klart man hjälper sin familj!
Undrar vilket land jag kommer ifrån? 
Det är såklart många som inte vill prata med andra, men i alla fall jag har skaffat nya vänner genom att småprata med främlingar. 
2 gillningar
Jag gjorde exakt detta för mitt äldsta barn. Så länge du bedömer att huset har det värde ni betalar och ditt syskon vet förutsättningarna för lånet så ser jag inte så många nedsidor. Skiter det sig blir det ju försäljning av kåken för att lösa det.
Men prata, prata, prata om precis exakt allt innan så att er relation pallar eventuella knölar i vägbanan framåt.
I mitt fall står jag som ägare också, men betalar ingenting, precis som ni tänker och så snart sonens fast tjänst är på plats och allt rullar som tänkt ska vi flytta hela ägandet. Det är väl rådet då, att ni gör detsamma så snart ditt syskon fixar detta. Tror du att detta inte kan ske i modern tid får du själv avgöra om det ens är klokt att gå in i det här från början.
Vad säger din fru? Detta kan ju potentiellt påverka er som par, helt beroende på hur era finanser ser ut.
2 gillningar
Eftersom det inte handlar om att skydda syskonets tillgångar finns ingen anledning att känna skyldighet att utsätta dig och din familj för risk. Syskonet får anpassa mun efter matsäck istället för att bibehålla standard efter skilsmässan.
2 gillningar
Kul för dig! 
Jag sa “God jul!” till några som jag antar var svenskar när jag slängde sopor och dom bara stirrade på mig som jag rymt från psyket. 
Det var på självaste julafton ska tilläggas. 
Och invandrare ska lära sig svenska på 3 år. 
Good luck med en svensk befolkning som inte ens vill prata med sina svenska grannar. 
2 gillningar
Så efter ett försök, så gav du upp? 
Lite OT, men försök gärna igen, med en ny främling.
2 gillningar
I grunden handlar det väl om din egen situation. Har du en förmögenhet på säg 20 miljoner, så kanske det är fullt naturligt att ställa upp.
Har du en förmögenhet på 2 miljoner så hade jag troligen sagt nej.
6 gillningar
Som många redan har skrivit så borde du undvika låna pengar till syskon. Man kan ge syskon en gåva av pengar istället (en gåva är svårare att bli osams över än ett lån) till en kontantinsats till ett BILLIGARE boende som hen faktiskt har råd med.
Inget att skämmas för. Klansamhället försvann med kristnandet för mer än 1000 år sedan. Med det försvann också interna konflikter och våldskaruseller som kunde vara i generationer.
Hur man kan beskriva det som ett problem övergår mitt förstånd.
Ts: Givetvis ska du inte gå i borgen för någon som du vet inte kan betala räntan. Är risken för stor för banken är den definitivt för stor för dig.
3 gillningar
Äger man huset ihop så är man inte enbart någon som går i borgen. Träffar skiten fläkten så äger man exempelvis halva kåken och får då halva vinsten. Har syskonen stått för handpenningen är där ju t o m lite fallhöjd om priserna sjunker… just sayin’.
Skulle jag skrika: “GOD JUL!” efter dom menar du? 
Ja, jag lade ner det det projektet.
1 gillning
Underskattar man inte konflikten i att tvinga genom en försäljning om man själv behöver pengarna?
Jag var i en liknande situation för ett par år sedan och valde att inte låna ut. Jag tänker att om man ska låna ut till närstående så bör man likställa det med en gåva. Man har ju ingen möjlighet att sprida riskerna som t.ex. en bank har och om de säger nej, så gör de ju det av en anledning.
5 gillningar
Hur, om man inte går in med pengar? Eller menar du om man behöver egna lån och inte får något för att man redan har? Isf, absolut. Men jag utgår ifrån att man har ordnad ekonomi och inte en massa annan skit att dra i, innan man gör något som detta.
Fast nu var det ju inte att låna ut det gällde, utan att stå med på lånet. Mitt enda ekonomiska bidrag var att jag som delägare tvingades gå med i HSB. Det kunde jag leva med. 
Eller missförstår jag något i frågan?