Hej! Jag skulle behöva lite råd då jag hamnat i en knepig sits.
Lång historia kort, min mamma har haft problem med psykisk ohälsa hela min uppväxt och suttit inne under långa perioder. Pappa har haft ensam vårdnad om mig under min uppväxt men jag har haft kontakt med mamma de perioder hon varit relativt stabil.
Hon har nu blivit friskriven från sluten vård och jag har precis fått ett stort arv från hennes styvpappa, då han valde att utesluta henne från arvet. Nu har hon trappat ned på sina mediciner och börjar prata om saker som hon vill ha (Chanel-väska som hon beklagar sig över att inte ha råd med osv) och så har hon redan frågat om hon får låna en tusenlapp och även sagt ”du behöver inte betala av mina skulder hos kronofogden om du nu hade tänkt det”.
Det verkar som att hon börjar bli lite manisk (hon har bipolär sjukdom) och tidigare har hon gjort av med stora summor pengar på kort tid, som en gång när jag var liten rök 400.000 på tre veckor varav ca 100k var alla sparpengar mina föräldrar hade till min framtid. Min morfar har inte hjälpt henne med en krona på över 15 år.
Under de senaste sju åren då hon fått sluten vård har hon ju varit mer stabil, och hon har ett boende via dem samt inkomst från sjukpension. Hon har hjälpt mig lite ekonomiskt under min studieperiod, och hon har alltid varit väldigt generös till mig när hon haft möjlighet. Jag vet att hon har en tendens att sätta i system att fråga om pengar när någon väl går med på det, så jag är rädd över vad effekten kommer bli om jag ens lånar ut till henne.
Jag hade tänkt att investera nästan alla pengar i en bostad till mig och min man. Jag mår förövrigt väldigt dåligt i allmänhet av att ha henne i mitt liv, men hon älskar mig över allt annat och jag känner en skyldighet till att finnas där för henne då hon inte har många andra.
Hur skulle ni gjort i denna situation? Bör jag dela med mig av arvet? Var går gränsen?
Hej tråkigt att höra aldrig roligt när ens förälder inte mår bra.
Har morfan avlidit eller är det ett förskot på arv eller är det formulerat som en gåva som inte ska ses som ett förskot på arv ? Är en viktig formuleringar nämligen.
Har ej något bra svar hur du ska agera gentemot din mor tyvärr.
Hjälp henne att komma upp på benen med relaterade utgifter men inga pengar att bränna. Hon har haft sitt roliga, ytterligare utsvävningar måste komma från egen ficka.
Låna ut mindre summa (ex 1000kr) till henne och säg att Du vill ha det tillbaka inom 1vecka/1månad. Om du inte får tillbaka det är det väldigt bra som argument att inte låna ut mer till henne eftersom hon inte betalat tillbaka det första lånet.
Att hon lagt ut saker under Din uppväxt, det är hon skyldig (som förälder) att göra så det är egentligen inget argument att Du ska ge ngt till henne (möjligen ett ngt svagt moraliskt argument). Att dela med sig av arv vore ju att gå emot hennes styvpappan som Du ärvt från eftersom (såvitt jag förstått) arv-givaren avsiktligt inte velat att Din mor skulle få ngt av arvet.
Tack för ditt råd! Grejen är det att hon redan har det hon behöver, en lägenhet och stadig inkomst från sjukpension. Kanske inte den mest glamorösa summan, men hon har klarat sig i flera år. Hon fick alltså en utslussningslägenhet för några år sedan men var tvungen att åka på kontroller för medicin, men nu är hon helt friskriven och har tyvärr redan slutat med en av tre mediciner.
Det är inte lätt i dylika situationer. Men behåll pengarna och använd dessa för gemensamma aktiviteter, utflykter/semester osv. Mer pengar till någon som är bipolär kan leda till ohälsosam konsumtion (trigga spelande, alkohol/droger, shoppingmissbruk etc)
Om jag förstår det rätt så har att din morfar aktivt valt att inte ge din mor något arv (då han antagligen bedömer att hon inte klarar av att hantera pengarna?). Din mor har skulder hos kronofogden men funderar på att köpa en chanel-väska. Hon har en sjukdom som gör att hon kan som en del av sjukdomen kan spendera stora summor pengar under kort tid. Med upprepade slutenvårdstillfällen verkar det svårmedicinerat för henne och hon har (på eget bevåg?) trappat ner på medicinerna som ska hindra henne från att spendera allt hon äger och skuldsätta sig ytterligare.
Jag tycker det låter som en dålig idé att dela med sig av arvet i form av att ge henne en klumpsumma pengar då den sannolikt kommer försvinna inom snar framtid. Om du bedömer att det är meningsfullt att stötta henne med punktinsatser eller ej får du nog avgöra men låter som att det finns en stor risk att hon då istället börjar se dig som sin bankomat, så jag hade nog varit väldigt försiktig med det. Din morfar verkar ju iaf gjort bedömningen att det bästa är att inte ge henne en krona även vad gäller punktinsatser.
Om (styv-)morfar var juridiskt förälder till din mor så borde hon ha en arvsrätt som inte går att avtala bort. Men det är väl förmodligen inte så.
Edit lite sen på bollen
Det låter hemskt likt min egen mamma faktiskt. Men min har aldrig suttit inne, även om det nog mest är tur. Hon är också generös när hon har pengar men hemskt oansvarig och har inte gjort många ärliga dagsverken.
Jag orkar inte ta diskussionen längre så jag brukar hjälpa henne med att låna ut småsummor varje månad, men hon brukar betala tillbaka faktiskt. Förutom typ 30 tusen som hon är skyldig sedan jag extraknäckte bredvid plugget. Men det blir lätt ”ger man fingret så tar hon hela handen”, så gäller att vara försiktig med att inte sätta gränser.
Vi hade inte kontakt under några år efter universitetet och det är hemskt att säga men det var helt sjukt befriande. Så jag vet hur det är och jag känner med dig.
Ah, förklarar saken. Trist situation. Det är nog viktigt att kunna sätta gränser om ni på sikt ska kunna ha en relation. Jag skulle vara försiktig med att ge/låna ut pengar.
Vill bara skicka med att du gör inget fel i den här situationen och skall inte må dåligt om du bestämmer dig för att behålla arvet själv. Ingen grund till att du skall ha dåligt samvete givet det du skrivit. Ledsamt och trist självklart, men låt det stanna där.
Träffa mamsen, bygg den relation som går att bygga, men blanda inte in en spänn av lån eller liknande. Det var morfars tanke och med er historia kommer det bara att pajja det du och din mamma har. Fattar hon inte det också så är det bara ett utslag av hennes sjukdom.
Hårda ord kanske, men detta är enda lösningen som jag ser det.
p.s. Generositet hos en med psykisk sjukdom och dålig hand med pengar är inte detsamma som generositet hos en frisk person med god hand om pengar.
Beklagar situationen men för att testa en realtion så ska man se vad som händer om man ej ger en enda krona och enbart ger sin närhet och kärlek.
Vissa personer visar vart dom står ganska snabbt när man vägrar ge dom pengar och “vänskapen” visar sig enbart vara byggt på en förväntan av en ekonimsk transaktion för ena partern.
Jag skulle i ditt ställe försöka ”reglera” umgänget så mycket som möjligt och sätta upp tydliga gränser för vad du gör och inte gör. Att hon blivit utesluten från arv var av en anledning och att ge pengar till någon som inte kan hantera dem blir bara dåligt.
Jag har haft flera personer med bipolär sjukdom i mitt liv och känner inte igen bilden av att det i sig skulle vara så ”extremt”. Sedan kan man ha andra problem eller personlighetsdrag som komplicerar bilden.
Att vara generös i meningen att bjuda på saker tycker jag framstår som rimligt. Det kunde handla om gemensamma café- eller restaurangbesök eller kostnader för någon gemensam aktivitet, typ minigolf. Den ideala situationen skulle i min värld vara att försöka styra umgänget mot aktiviteter som är ”här och nu”. Att sitta och fika och lyssna på utläggningar om hur svårt allt är och som avslutas med en önskan om att låna/få pengar är inget bra sätt att bygga en relation på.
Vilken svår livssituation, både för dig och din mamma. Jag tänker att din morfar har gjort valet åt er. Han ville att du skulle ha pengarna. Låt det vara så - utan dåligt samvete. Din mammas sjukdom hindrar henne att kunna förvalta pengar. Det är inget hon valt, men en sorglig konsekvens. Jag tror att det viktigaste du kan ge henne är lite av din tid. Att inte stänga dörren helt de perioder när hon är någorlunda stabil. Om det skulle vara så någon gång framöver att hon har behov av något som hennes ekonomi inte tillåter så kan du alltid ge en gåva, men inte pengar.
